onedirectionnovelles

 

 

~Emmalee's Perspektiv~

Det var sommarens varmaste dag, som jag tilbringade på tåget med mina bästa vänner, Stellomí och Bells, (aka Isabella), vi var nämligen påväg till London, där vi skulle starta vårat café och vi hade även en ny lägenhet där. Jag hade på mig en outfit baserad på usa's flagga. Jag brukar i vanliga fall ha mer färg-glada kläder, men inte idag. Jag pratade på om ALLT möjligt, då jag är glad kan jag inte hålla munnen stängd, men då måste jag vara riktigt glad. Annars är jag en väldigt blyg tjej, förutom mot dom jag känner väl. Bells satt med hörlurarna och lysnade på musik från hennes Iphone, medans Stellomí lossades lyssna på det jag sa. Igentligen tänkte hon nog på killar. Killar är det ända hon tänker på, jag menar det. Okej hon tänker väl på lita annat också, Lite sa jag. Hoppas väggarna i den nya lägenheten är ljudisolerade, annars kommer grannarna inte kunna sova, det är det andra med Stellomí hon har fåt världens kändiscrush i pojkbandet OneDirection. Fem killar som var med i x-factor, men inte klarade sig vidare enskilt, så dom blev ihopsatta i en grupp. Jag tror dom är kändaste pojkbandet i världen, men jag bryr mig inte så mycket.

"Tåget är nu framme i London, Tack för att ni reste med oss" Sa dendära lite halft datagjorda rösten. Vi tog en taxi till lägenheten, som redan var mublerad våra mammor hade redan varit där och fixat det, tack och lov, så trött som jag är nu. Direkt vi var inne i lägenheten iprincip sprang alla till sina sängar, jag somnade nästan direkt.  Och vaknade dagen efter av att Stellomí sprang runtrunt för att hitta hennes kläning för ikväll. Ikväll så skulle vi ut och fira våran flytt till London. Jag orkade inte bry mig om det nu, gick istället ut till Bells som satt i köket och åt chokladpuffar. Jag tog fram en skål och hälde upp lite mjölk och chokladpuffar i skålen, sen började jag prata på igen, ni vill nog inte äns veta vad jag sa, för det gick inte att förstå. Jag pratade utan att tystna i två timmar tills jag återgick till "normal". Eller om man nu kan kalla det normal. Under dom två timmarna hade Stellomí och Bells stängt in mig i städskrubben, eller ja låst in mig. När jag blev utsläppt var Bells i full gång med att sminka sig.

"När far vi duudes?" Undrade jag, och började leta efter några kläder jag kunde ha på mig.

"Klockan 7 lämnar vi lägenheten, Senast." Halvskrek Stellomí från sitt rum, jag tog fram mobilen och kollade klockan, NEJ. Jag hade inte varit inlåst i 2 timmar, klockan var redan 6, jag skulle aldrig hinna. Bells & Stellomí kom in i mitt rum, och sa att jag skulle kolla under sängen, jag gjorde som dom sa, och där såg den perfekta outfiten.

"Jag älskaaaar er!"  Jag sprang fram och vi gjorde en gruppkram, när alla var klara började vi gå mot platsen där festen skulle vara, vi hittaade den nästan direkt. Bells knackade på dörren, och fram kom några as söta killar. & Det är mig vi snackar om, Emmalee, jag tycker inte killar är söta bara sådär, eller jo ibland, som nu. Men det händer inte ofta. Jag har aldrig varit kär på riktigt, det tror jag inte Stellomí och Bells häller har varit, men dom vill nog bara inte erkänna det. Vi gick fram mot killarna och skulle just hälsa när,

 

---

 Vi börjar om med novellen, så den ska förhoppningsvis bli bättre!<3,