onedirectionnovelles

Isabellas outfit, källa google - direktlänk.

 

 

Vi närmade oss sakta, och de fick syn på oss. De log.

"Hej!" sa en av dem. Jag log tillbaka. 

"Howdy." sa jag och log. Den ene. med blondt, rufsigt hår.

"Så.., vem är ni?" frågade han, och tog ett steg närmare, samtidigt som jag tog ett steg tillbaka. Jag log charmigt.

"Jag är Isabella, kalla mig Bellz. Det här är Stellomí och Emmalee." Han log svagt.

"Jag är Matt, och det här är Ryan." Jag nickade, och gick sedan in på dansgolvet, där musiken dunkade för fullt. Helt plötsligt gav Stellomí, och typ resten av tjejerna, förrutom jag och Emmalee ifrån sig världens högsta skrik. Jag stirrade förvånat på Stellomí.

"Vad är det? Har du sett Justin Bieber?" frågar jag och knuffar till henne i sidan.

"Bättre." skrek hon. Jag följde hennes blick, som stannade på ett gäng killar på scenen, som stått helt tom. Det var ju jättesvårt att gissa vilka de var. One Direction. Jag log svagt, och gav Emmalee en menade blick. Det måste ha med den där kärleken hon har till bandet att göra. Hon flinade tillbaka, och vi drog oss tillbaka, vi gick fram till ett bord med chips, och jag satte mig på bordet, och öppnade en läsk. Jag drack en klunk, och tittade ointresserat på scen, där killarna ur bandet stod, och hoppade omkring. Jag log svagt, och tänkte på att de där killarna egentligen var helt vanliga killar, som bara stod och sjöng. Jag tog lite chips ur en skål, och stoppade in i munnen. Jag drack ytterligare en klunk.

"Hon har rätt..." sa Emmalee. Jag hörde henne knappt, på grund av alla skrikande fans.

"Med vad?" frågade jag förvånat.
"De är rätt söta..." mumlade hon, och rodnade. Jag flinade svagt.

"Verkligen..?" Jag log.

"Kom igen Bellz, erkänn att jag har rätt." sa hon och log. Jag suckade.

"Jaja, det har du kanske." sa jag. Hon log triumferande. Jag log, och tittade upp emot scen.

"Hallå!" ropade en av dem. "Ehm..  Jo... Det är så att vi har.. bestämt att ta upp en tjej på scenen." Alla tjejer dog typ, och zombie-tjejerna skrek som galningar. "..Och, det är strålkastaren som bestämmer." Alla blickar riktades emot Strålkastaren som tändes. Jag flinade, och kunde nästan höra Stellomís tankar.
SNÄLLA TA MIG! tänkte hon antagligen. Och jag trodde att Emmalee inte ville, med tanke på att hon är väldigt blyg. För mig spelade inte en särskilt stor roll, eftersom att jag brydde mig knappt. Strålkastaren delades upp i tre. Skrattretande att det var tre tjejer som fick gå upp. Jag suckade, och himlade med ögonen, och tog en klunk till. Strålkastarna började blinka, och de for runt. Jag såg på dem med stora ögon. Det var väl rätt coolt ändå. Plötsligt stannade de. Jag blinkade förvånat och såg en strålkastare över mig. Wow. Va? Jag glodde förvånat på den, och tittade bredvid mig. Emmalee glodde lika förvånat upp på en strålkastare. Hon såg rädd ut. Och sedan hörde jag ett välkänt glatt skrik. Stellomí hade också fått en över sig. Jag flinade svagt. Det här var skrattretande. Jag svalde min tunga och killarna från scenen kom emot oss. Jag rös till. Hjälp. Det här var rätt läskigt. Jag kände att mina redan stora ögon vidgades ännu mer. Jag drack lite mer läsk, och när alla blickarna var på oss så... ja... Jag dog, och zombien (aka jag) fick en skrattattack. Jag svalde läsken fort, innan jag började asgarva. Det kommer jag aldrig att förlåta mig själv för. Jag såg på Emmalee, som bara glodde på mig. Hon skulle döda mig när hon kom av den scenen. Jag slutade med ens skratta, då jag fick syn på HONOM.