More Than This map. 43 (sista delen.)
5 år senare.
Hanna stirrade ut genom fönstret på den nya lägenheten... Det vill säga HENNES och Harrys nya lägenhet. De hade nyss flyttat dit, tillsammans med Angel, deras nya hund. Nyförlovade var de ju också, faktiskt. Hon älskade det nya stället öppet, vitt och alldeles... underbart. Visst, ibland saknade hom att bo med Emelie, så hon inte hade någon att bråka med. Harry hade precis försvunnit på turné. Trots allt spelade det ingen roll just nu. Hon visste att Harry var tillbaka på 1 månad, och den månaden skulle hon tillbringa med någon annan hon tyckte om: Hon skulle resa hem till Svergie tillsammans med Linn och Emelie, vilket kändes helt okej just nu. Och hon måste ju berätta för sina föräldrar att hon förlovat sig alldeles nyss, två dagar sen faktsikt. Hon kände hur telefonen började vibrera i fickan, men stängde bara av telefonen, och stirrade ut genom fönstret. Det regnade.
Linn satt och snurrade på ringen som satt på hennes finger. Trots att det snart gått fem år sen hon gift sig med Louis så var det en stor händelse. Hon log svagt, då hon hörde någon skrika innifrån sovrummet. Hon gick dit in, och tittade på den underbaraste skapelsen i hela världen, Sun, hennes dotter. Hon lyfte upp Sun, och sjöng tyst en sång på svenska, fast besluten vid att lära hennes nu 1-åriga dotter både svenska och engelska. Hon treveda efter nappen, som låg i spjälsängen, och gav den till Sun, som slutade skrika, och somnade igen. Lättat lade Linn tillbaka henne i sängen, och gick tillbaka till köket, där en stor kopp choklad väntade på henne. I den nya lägenheten trivdes hon faktiskt lite bättre än i det stora huset. Hon drack lite av chokladen, slog sig ännu en gång ner vid bordet, och snurrade på ringen. Nästan fem år hade den suttit där. Fyra år, elva månader och tjugonnio dagar.
Emelie åt upp det sista ur ben och jerry's-burken. En cookie dough. Hon log svagt, och tänkte på att det var den första smaken hon delade med Niall. Men hon fattade inte att Niall lämnat henne NU. Det var trots allt deras bröllopsdag. Hon tittade ner i burlem, och försökte se om det var kvar någon glass, men det var det inte. Taxvalpen som hon fått av honom i bröllopspresent rusade omkring i köket, och hon kunde höra hur klorna krafsade emot marken. Hon såg på klockan. Kvart över tolv. Hon lutade sig emot mobilen, och tittade efter SMS:et han lovat mig att skicka.
One in the hour, except of when I'm singing. Hon suckade. Kanske uppträdde han nu, men han brukade egentligen sova vid den här tiden. Eller, nästan sova. Egentligen hade hon vaknat vid det här tillfället. Emelie såg på radion, slog på kanalen hon jämt lyssnade på. More Than This dunkade i rummet, och Emelie stirrade tomt ut i luften, kunde känna tårarna falla ner för kinderna. Hon saknade honom.
Can't love you more than this.. Emelie log svagt.
"Bara sanning..." mumlade hon och tittade på valpen. "Direction, nu går vi ut."
Ja, då var den novellen slut. Vad vi slitit, men nu är den äntligen klar. Ja, jag skrev hela kapitlet, bara för att. Men ändå, den kanske inte är bra, men i alla fall. Det är ändå det som fick oss att börja lägga ut noveller. Så se det inte som en dålig grej, se det som nåt bra. :D från Linn / Isabella
The Guy With The Umbrella~Kap.1
Söndag? Söndag? Varför finns egentligen Söndagarna? För att få mig på dåligt humör i min ensamma lilla lägenhet? Kanske, kanske inte. Jag kommer iallfall upp ur sängen dfen här gången, vilket är rätt bra. Jag stirrar bara tomt ut genom fönstret. Jag förstår inte att jag ska ut i det här dåliga vädret, jag kanske kunde få ledigt för att ... det är regnigt. Fast det är då alla ska in i det där himla cafét för att ta sig en kaka och en kopp choklad. Jag suckar, och reser mig, för att rota igenom garderoben, för att hitta det lilla jag kan, som ska likna ett paraply. Men med min tur hittar jag ju ingenting.
Jag står ute i regnet och suckar. Att stå ute i regnet och sucka är inte världens bästa grej men kan göra. Det brukar betyda att något dåligt hänt. Eller händer. Jag antar att det dåliga är att det är Söndag. Eller det att det regnar. Jag börjar sakta gå i mina blöta kläder emot cafét. Men det är något som stoppar mig. Något som säger mig att jag kommer att få hjälp. Hjälp? Hur får jag hjälp med det här? Jag ser plötsligt en stor bil komma emot mig, och jag suckar. Kanske kan jag få hjälp genom att få skjuts.
Men nej. Bilen kör förbi med en hög hastighet... Och skvätter ner hela mig. Jag stönar. Bravo. Good Work. You Get ONE HUNDRED SCORES. Jag fortsätter gå. Då kommer det någon. Med ett stort lysande gult paraply.
"Oh my god." mumlar killen. "Are you okey?" frågar han.
"Oh my god." mumlar killen. "Are you okey?" frågar han.
"Well. If you don't count with the rain, and the big splash at me. Yes. I'm fine." jag ler svagt. Han nickar.
"Hey, aren't you Jennie Hale?" frågar han plötsligt. Vänta. Hur kunde han veta mitt namn?
"Yes. Whait... Just a minute..." jag inspekterade honom först. Sedan kom jag på vem han var.
"Hey, you are Harry Styles!" säger jag och ler. "I think we have biology and math the same time, right?" Han ler emot mig.
"Yes, I think so." svarar Harry. Han ler igen. Jag märker att paraplyt är över mig, och jag ler svagt.
"Thanks for the shelter." säger jag, och pekar på det limegröna paraplyt som nästan lyste upp den grå himlen. Harry flinar.
"Well... You can stand under my Umbrella, ella, ella, ella, eh, eh, eh.." han sjunger det där sista, och jag bara suckar.
"Don't you think I've heard that before?" frågar jag, men kan inte låta bli att le svagt. Han pekade på min mun.
"But you think it's funny! Right?" frågar han och ler. Vi började gå. "So, where are you going?" frågar han.
"To my job, you now, a place there you are and doing things to get cash." svarar jag och ler. "It's there actually." Jag pekar på cafét, som jag får syn på.
"Ah." han ser lite... besviken ut. Jag ler svagt när vi kommer fram, jag tar fram en lapp och en penna ur min väska, och skrev mitt nummer. Räcker honom den.
"Hey I just met you, and this is crazy, but heres my number, so call me maybe." sjunger jag, och ler, innan jag går in innan han hinner säga något. Jag flinar lite.
"Hey I just met you, and this is crazy, but heres my number, so call me maybe." sjunger jag, och ler, innan jag går in innan han hinner säga något. Jag flinar lite.
"Hey, Jennie!" där står Emmie, min jobbarkompis, som ser förvånat på mig. "Happy on a sunday! OH MY GOD!" Jag ler.
"I've just start a new friendship." säger jag. Hon ser förvånat på mig.
"Really!" säger hon.
"Yes, and he's awsome."
"HE?"
"Yes." jag ler.
"Oh my god." upprepar Emmie igen. Sedan kastar hon ett förkläde på mig. "Let's start to work." Jag nickar bara. Tack gode gud för glädjen jag känner. Annars hade jag nog börjat grina där. Tur för mig då. Jag ler. En bra dag då. Faktiskt.
More Than This Kap. 42
~Emelie's Synvinkel, (På Planet på väg mot Irland, bara Emelie&Niall)~
Jag satt där bredvid planet, och var sjuuukt nervös, vad gör jag om hans familj inte gillar mig? Dom kanske hatar mig. Niall satt bredvid mig, han hade redan somnat. Aw, han var så sjukt söt, och hans ögon, jag tror jag druknar. Jag blev mer och mer nervös, och jag klämde hårdare & hårdare i Nialls hand.
"How are you sweetie?" Sa den ny vakna Niall,
"What if they hate me?" Niall blev lite förvånad tror jag.
"Can someone hate you?" Han måste skoja, jag blev alltid hatad förr.
"Yes, I've always been hated in school, so why now?" Jag försökte alltid vara ärlig mot Niall, min Niall.
"If they don't like you thats not your problem, I love you, And I will always do" han böjde sig fram och kysste mig på pannan, det hav dags för landning, ÅH VAD JAG HATAR ATT FLYGA. Direkt vi var ute från flyget blev vi bemötta av massa kameror och skrickande fans. Jag var inte så van vid skrikande fans och massa kameror som bevakade varje steg man tog. Konstigt nog hade jag nästan aldrig träffat några fans. Alla fansen sammlade sig runt om kring oss och ville ha massa autografer, till&med av mig. Jag såg hur Niall började bli lite blek, jag kom på att han säkert har klaustrofobi, min barndoms kompis hade det, så jag har lärt mig känna igen ''Symtonen". Jag tog tag i Niall och vi började gå bort från alla galna fans och satte oss på en bänk utanför flygplatsen.
"You haven't told me that you have got claustrophobia?" Han kollade förvånat på mig,
"How do you know?" jag skrattade till lite.
"I know everything about you" Jag kysste honom fösiktigt, då hans mobil plötsligt ringde.
~Niall's Synvinkel (Skriver tankarna på svenska, blir lättast så)~
Emelie böjde sig fram mot mig, och vi möttes i en perfekt kyss, eller jag tycker att alla våra kyssar är perfekta. Tänk om min familj inte skulle gilla Emelie?, men det skulle dom väll? Mitt uner våran kyss började min mobil ringa. Jag suckade lite lätt och tog upp mobilen, det stod "Daddy" Så jag svarade.
"Hey Daddy!"
"Hello Niall, where are you?, come to the pizza-shop, you know where i meen, bye"
"Bye, see you!"
Jag flätade ihop mina och Emelies fingrar och vi började gå mot Pizza affären, snart skulle Emelie träffa min familj, som jag saknat så sjukt mycket.
Sådärja, :]<3<3 - Hope u like it, ♥
More Than This Kap.41
~Linn's synvinkel~
Sorry för att den blev kort, men :3
Jag och Louis började tillbaka mot bilen. Vi hade lovat varann att inte berätta för nån vad som hände på stranden, så inga detaljer här inte! Jag log mot Louis, och han kramade min hand. Vi satte oss i bilen. Harry, Hanna, Niall, Emelie Liam och Annie satt redan där och väntade. Jag, Tuva, Louis och Zayn kom typ samtidigt. Då bilen startade kom jag på en grej.
"God damn it." sa jag. Louis såg på mig.
"What is it? Have you forgot something?" frågade han. Jag skakde på huvudet, och tittade bak mot baksätet.
"Congratulatillns Niall, even if it was for some weeks but.." sa jag. Niall flinade.
"Yey! You reminded my birthday!" sa han.
"What? Have you been a year older?!"sa Emelie. Jag log, då alla började typ sjunga 'happy birthday' i olika stämmor. Roligt. När vi kom tillbaka till 'slottet' började jag rota igenom mina grejer. Varför? För att jag letade efter en grej. Fan! Jag hittade den inte. Jag började svära tvåspråkigt. Louis såg på mig.
"Honey, what is it now then?" frågade han.
"I... Its a secret!" sa jag. Just det, jag hade ju typ glömt i Svergie hos mamma och pappa. "Damn!" vrålade jag. "I'm back in a minute." mumlade jag sen, och en lite förvirrad Louis följde mig med blicken ända till jag slängde igen dörren.
~Louis synvinkel~
Jagsåg Linn slänga igen dörren och dra. Hm, det var något med henne nu, men jag vet inte vad. Kanske var hjärnskaningen typ kvar i hennes huvud? Kanske det. Jag såg på London. Hon såg lite fundersam hon med. Jag suckade, och gick mot vardagsrummet. Där satt Niall, Harry och Zayn och sörplade på läsk.
"Yo." mumlade Zayn. Jag nickade, och såg på killarna. Harry hade sattit ner sin läsk på bordet. Blixtsnabbt snodde jag åt mig läsken.
"What? That was my delicous Coke!" sa Harry, och kastade en kudde från soffan mot mig. Jag nickade, och duckade.
"It WAS your delicous Coke, so it's mine now." sa jag och log triumferande. Harry suckade. Jag såg en tom flaska stå på bordet. Det var niall som ställt den där. Jag tog den, och gick mot det 'stora köket'. Där tog jag vatten i flaskan, lite karammelfärg som fick vattnet bli brunt. Sedan skopade jag ner ungefär fem matskedar i vattnet. Sedan gav jag Harry flaskan. Han trodde antagligen det var Cola, och drack några klunkar. Sedan fräste han till, och såg ilsket på mig.
"Louis!!! What was it in that drink?" jag log hemlighetsfullt.
"My secret recepie." sa jag. Skratt. Då hörs något plinkande, plonkande, och så vidare. Det är Linn, Annie, Tuva, Emelieoch Hanna som kommit in. Linn och Annie hade två små rosa ukuleles, och resten hade färggranna gittarrer. De skrattade, innan Linn började räkna in. Sedan spelade de och sjöng One Thing. Vi killar sjöng med. Sedan sa Linn:
"It's only me and Emelie who can play this,so guys, sing this song now as it is.", och sedan började spela What Makes You Beautiful. One Direction sings what makes you beautiful with One uke, and one gittar!
Sorry för att den blev kort, men :3
More Than This Kap. 41
Ur Hanna´s synvinkel
Vi gick ut och satte oss i killarnas bil, det var bara killarna som visste vart vi skulle. Det kändes dom om vi åkte i typ flera timmar, men det visade sig att vi bara åkte i 10 minuter.
- Can you give us a clue were we are going. Sa Tuva.
- Me, Louis, Liam, Harry and Niall had choose 1 place to go with our girl. Så Zayn och blinkade mot Tuva.
- So me and Harry are going somwere, without you guys? Sa jag och såg fundersam ut.
- Yes. Sa Harry till mig.
Louis stannade bilen ( det var alltså han som körde ). Alla gick skilda vägar. Jag tror att Emelie förstod att dom skulle och äta nandos.
- Were are we going. Sa jag och tittade på Harry. Jag kramade om han.
- To a lake. Sa Harry och lyfte upp mig och började springa.
- DROP ME DOWN. Skrattade jag fram, Men Harry fortsatte bara att springa. Det var väldigt varmt, vinden blåste i håret.
- Here it is. Sa Harry och pekade rakt fram. Det var jättefint, en gittarr en picnik-korg. Jag kysste Harry, medans vi gick fram och satte oss på en filt. Han började spela gitarr. What makes you beautiful, jag lyssnade på alla ord.
Lite ur Niall och Emelie´s dejt.
Vi gick till ett nandos stånd, köpte några nandos mendas vi gick ner till en sjö. Vi satte oss vid " kajen ", Niall kysste Emelie länge. Efters det fortsatte vi att äta våra nandos.
- What is your favourite ben&Jerry? Frågade Emelie.
- Cookie dought, sa Niall och brottade ner Emelie.
Zayn och Tuva´s Dejt.
Vi gick hem till killarna, satte på en skräckfilm. Tuva kramade om Zayn, efter filmen började dom spela, wow. ( world of wordcraft, heter något sånt.. ). Vi gick till köket och tog varsin b&j ( ben&Jerry ), sen fortsatte vi spela. Våran dejt bestod av ett lan. Vi hade jättekul. Även fast jag dog många gånger. ( i wow ).
Liam och Annie´s Dejt.
Vi gick till en turist buss. Första stoppet var Big Ben, efter det fick vi bland annat se, Tower Bridge ( Klaff bro i England ) och Themsen ( en flod. ). Jag kysste Liam medans vi körde förbi alla London´s sevärdigheter. En av dom bästa dagarna på länge.
- Do you like it, frågade Liam Annie.
- I don´t like it. Svarade Annie, Liam såg lite ledsen ut.
- I LOVE IT, ropade Annie till och kramade Liam.
Louis And Linn´s Dejt.
Jag började nynna på " Whats happing boys ", Sen kom jag på det.
- Do you have a boat?, Frågade Linn Louis, och log.
- No but I need one. Sa Louis och skrattade. Jag kysste Louis.
Vi gick ner till en strand, tror det var där dom spelade in What makes you beautiful.
- SISTEN I ÄR ETT RUTTET ÄGG, Skrek Linn och kastade sig i havet.
- What?, Please talk english. Sa Louis. Louis sprang i vattnet, Linn tryckte ner Louis under vattnet. Ner Louis kommit upp kysste jag Louis, Hur kan man älska någon såhär mycket?
Förlåt för att jag inte har skrivit på JÄTTELÄNGE, den kanske blev lite kort..
More Than This Kap.40
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Innan jag somnat in tänkte jag på att om en vecka skulle jag följa Niall hem till Irland, Och dom andra tjejerna skulle följa med deras pojkvänner hem. Tänk om hans familj hatar mig! Och sen efter en helg på irland flyger vi till Sverige, Med dom andra såklart. Fast jag och Niall flyger direkt från irland, vi kommer vänta på dom andra på flygplatsen. ÅH, vad jag saknade Mamma, Pappa, Ja, rent ut av hela sverige. Men jag ångrar INTE att jag flyttat till London. I London mår jag bra. Med Niall mår jag bättre än någonsin.
"Are you sleepning?" Hör jag Niall viska, jag slår upp ögonen och skakar lite lätt på huvudet. Och fortsätter tänka.
"What are you thinking about?" Sa han och kollade lite trött på mig.
"I don't know, You, Me, Sweden, Irland, And our wedding" Jag flyttade mig närmare honom och la mitt huvud på hans bröst.
"I can hear your Heart" Viskade jag, försiktigt.
"You took my heart away, so i don't have one." Sa han och jag kände hur han kramade om mig.
"Yes, But you have got my heart instead." Jag kollade upp och våra läppar möttes, i en ganska lång kyss. Sedan somnade jag.
-Dagen Efter-
"Emelie?, Wake up now!" Hörde jag hur någon skrek, troligast Tuva. Jag öppnade sakta ögonen och allt blev ruskigt just. Jag skyndade mig och blunda igen.
"Gud endå hur ljust kan det bli?" Jag hörde hur denpersonensomtroligastvarTuvaskrattade.
"Haha, Jätte kul" Sa jag med min väldigt glada röst, eller hur var det nu igen? Jag gjorde ett nytt försök att öppna ögonen, och lyckades.
"YAY, JAG KAN SEEEE!" Jag stälde mig upp i sängen och hoppade, och dansade lite. Personen som jag trott var Tuva, var igentligen, Tuva. Jag har alltid rätt. Stolt tjej här.
"Så vad händer idag då?" Sa jag och skrattade lite.
"Jag vet inte, killarna sa inte vad vi skulle göra, det var en överaskning, men du skulle ta på dig finkläder" Jag nickade och gick mot en väska där jag hade lite kläder, tog med den och gick in till badrummet. Jag Började med att ta på mig röda jeans shorts, och sedan en vit tröja med ett rött hjärta på. Perfekt. Jag tog upp min smikväska, och smikade mig. Efter det tog jag upp Platt-Tången och plattade håret och lockade det där framme. Och sen gjorde jag mitt "EgoSmile" i spegeln, just då jag var upptagen med att beundra mitt hår i spegeln fick jag ett sms från Niall. Come on, you have been in there for an hour. I want to use the toilet now please! xx Jag tog en sista titt på mig själv i spegeln och traskade mig ut. Där satt Niall och gapade då han såg mig. Det såg ganska kul ut. Jag gick närmare han och vi kysstes länge.
"The toilet is free now if you need it?" Sa jag efter ett tag och flinade lite.
"What toilet?" Sa han och stirrade på mig.
"Ehm, yeh right, the toilet." Sa han och rodnade lite lätt. Och sprang sedan in på toan.
-När vi var nere i ''Hallen''-
"Där är ni!" Skrek Hanna och kollade lite fundersamt på mig, det brukade vara jag som var i tid av oss två. Eller ja i alla fall var det så när vi var små.
"Vad gjorde ni då," Sa Linn och blinkade lite med ena ögat.
"ENGLISH GIRLS PLEASE" Småskrek Louis, och kramade sedan om Louis.
More Than This Kap.39
~Linns synvinkel~
Jag såg på de två personerna som älskade varann, alltså, Niall och Emelie. Jag fnissade, och gick därifrån. Jag var som värsta alfadjuret, alla förföljde mig. Jag suckade tungt. Det var lite jobbigt just nu. Också hade jag ont i huvudet. Jag såg trött på Tuva.
"Please, can you guys do something of your own?" sa jag tyst. "I'm tired." Jag hade typ börjat prata engelska på heltid. Jag släpade mig in på mitt och Louis rum. Där väntade såklart en superspeedad, glad hoppig liten London. Hon hoppade mot mig, och jag log lite. Jag tog upp henne i min famn. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log med något trött i blicken. Hon viftade på svansen, och gläfste. Jag satte ner henne, och satte mig i saccosäcken som låg i ett hörn i rummet. Sedan tog jag Ipaden, (jag tror Emelie köpte den, för den var rätt ful, iallafall 'skalet det hade. Eller, vänta, var det jag?) och såg på youtube. Jag nördade videos med One Direction. Jag fnissade ganska mycket, ända till jag kom till en video som gjorde mig sur. Det var en sån här video med en kille ur One Direction + deras ex. Jag kom till Louis, sedan ville jag slänga den fula Ipaden i marken. Fast jag kunde inte göra det. London kom och slog sig ner i mitt knä. Jag kliade henne bakom örat, och suckade, och tittade på några andra videos. Ibland kändes det såhär. Jag såg på Ipaden vad klockan var. Snart Tio. Lika bra att gå och lägga sig, då! Jag lade Ipaden på golvet, och tog London i famnen, och lade mig under täcket. Hon lade sig på täcket, London då. Hon somnade rätt snabbt, men jag låg vaken. Tänk på allt kul alla de andra kunde ha utan mig. Vadsomhelst kunde hända. Och jag kände mig som världens dissare, det var ju trots allt Emelies födelsedag. Tänk om hon hatade mig för det här! Jag låg där oroad, och hela världen kändes sämst. Men som tur var skulle det bli en ny dag imorgon. Jag slöt ögonen och somnade...
~Nästa Dag~
~Londons synvinkel~
Jag vaknade, och hanen som den snälla tiken brukade vara med var tillbaka. Jag gruffade tyst. Då märkte jag att tiken inte längre var kvar. Hallå? vart hade hon tagit vägen? Var hon i det Stora Våta? Jag tassade ditåt. Nej, hon var inte där! Var kunde hon vara.
Jag såg på de två personerna som älskade varann, alltså, Niall och Emelie. Jag fnissade, och gick därifrån. Jag var som värsta alfadjuret, alla förföljde mig. Jag suckade tungt. Det var lite jobbigt just nu. Också hade jag ont i huvudet. Jag såg trött på Tuva.
"Please, can you guys do something of your own?" sa jag tyst. "I'm tired." Jag hade typ börjat prata engelska på heltid. Jag släpade mig in på mitt och Louis rum. Där väntade såklart en superspeedad, glad hoppig liten London. Hon hoppade mot mig, och jag log lite. Jag tog upp henne i min famn. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log med något trött i blicken. Hon viftade på svansen, och gläfste. Jag satte ner henne, och satte mig i saccosäcken som låg i ett hörn i rummet. Sedan tog jag Ipaden, (jag tror Emelie köpte den, för den var rätt ful, iallafall 'skalet det hade. Eller, vänta, var det jag?) och såg på youtube. Jag nördade videos med One Direction. Jag fnissade ganska mycket, ända till jag kom till en video som gjorde mig sur. Det var en sån här video med en kille ur One Direction + deras ex. Jag kom till Louis, sedan ville jag slänga den fula Ipaden i marken. Fast jag kunde inte göra det. London kom och slog sig ner i mitt knä. Jag kliade henne bakom örat, och suckade, och tittade på några andra videos. Ibland kändes det såhär. Jag såg på Ipaden vad klockan var. Snart Tio. Lika bra att gå och lägga sig, då! Jag lade Ipaden på golvet, och tog London i famnen, och lade mig under täcket. Hon lade sig på täcket, London då. Hon somnade rätt snabbt, men jag låg vaken. Tänk på allt kul alla de andra kunde ha utan mig. Vadsomhelst kunde hända. Och jag kände mig som världens dissare, det var ju trots allt Emelies födelsedag. Tänk om hon hatade mig för det här! Jag låg där oroad, och hela världen kändes sämst. Men som tur var skulle det bli en ny dag imorgon. Jag slöt ögonen och somnade...
~Nästa Dag~
~Londons synvinkel~
Jag vaknade, och hanen som den snälla tiken brukade vara med var tillbaka. Jag gruffade tyst. Då märkte jag att tiken inte längre var kvar. Hallå? vart hade hon tagit vägen? Var hon i det Stora Våta? Jag tassade ditåt. Nej, hon var inte där! Var kunde hon vara.
More Than This kap.38
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Dom andra hade gått ikapp oss nu, jag bara stod där och stirrade på den totalt UNDERBARA varelsen som var i mitt och Niall's rum.
"If I like it?, can it be any cuter? I meen look at it, it's the cutest thing I've ever seen!" Jag lyfte upp den lilla underbara varelsen. Alla gick och la sig nu, förutom jag och Niall.
"Aw, Niall isn't it WONDERFUL?" Han bara kollade fundersamt på mig och sa.
"I think you are cuter," Gissa om jag blev varm i kroppen?
"AW, I CHANGED MY MIND, You are ofc the most cutest thing in the whole world, even cuter than Fluffy." Nu sken han upp. Jag släppte ner Fluffy som satte sig och åt frukt. Jag tog tag i Niall's mjuka hand och drog han till soffan, där jag kysste honom.
"I really love you Emelie" Viskade han,
"I Love you more" Viskade jag tillbaka. Jag iprincip låg på honom och vi kysstes, då han helt plötsligt stälde sig upp, och stälde sig på knä. Han var tyst ett tag då han plötsligt sa det.
"Emelie, I promise to love you every moment of forever, Would you do me the extraordinary honour of marrying me?" Jag blev helt tyst, det fanns inte ord till att beskriva lyckan jag kännde. Han till och med friade som Edward gör till Bella. Så j*vla gullig.
"Are you joking?" Var det ända jag kunde få fram, men då såg Niall lite ledsen ut.
"No, I don't.." Såg nästan ut som att han höll på att gråta. Trodde han värkligen att jag inte ville?
"YES, OMG, I'VE LOVED TO MARRY YOU!" Jag hoppade på han, och jag hade helt missat ringen. Den var underbar, Guld med några diamanter. Niall trädde på ringen på mitt finger. Det kändes nästan lite wannabe att han friade just efter Louis. Men who cares. Som sakt, jag hade kunnat göra vad som hälst för att få gifta mig med Niall, till och med fira min födelsedag. Jag drog med Niall till sängen, där vi låg och kysstes länge. Bästa födelsedagen i mitt liv.
~Ur Fluffy's Synvinkel~
Vart hade jag kommit?, och vad gjorde domdära två sakerna?, Dom hade i alla fall mycket av dethär goda, saftiga. Vad gör dom nu, jag vet inte om jag vågar kolla, jag är ju bara ett barn. Jag tror dom äter på varandra. Jag tror att det är en hona och en hane. Jag tror jag ska sova nu på den här bruna saken. Hoppas tiken överlever. Och den andra också.
Vad tycker ni om novellen såhär långt?:D
Jag hann inte skriva längre för jag ska o fira valborgs. :]
More Than This Kap.37
~Linns Synvinkel~
Ojoj, vi hade glömt hennes födelsedag igen. Jag rusade upp på mitt och Louis rum, och sökte på nätet efter djur till salu. Oh My F*cking Godness! Jag hittade ett perfekt djur. Jag fattar inte hur SÅNNA djur fick säljas! Det var en sånhär som såg ut som MORT från Madagaskar. Oh My Freaking Godness! It's so fluffy I'm gonna die. Jag ringde uppfödaren (så sjukt läskigt) som berättade vad sånna åt, och behövde. De åt frukt och behövde ett stort hus med mycket utrymme. Jag köpte en. Jag fick smuggla den in i slottet för att inte Emelie skulle märka något. Jag bad Niall att tvinga ut Emelie från deras rum, och att han skulle köpa MASSA Frukt. Han såg frågande på mig. Då visade jag upp lilla Mort, och han fattade fortfarande ungefär lika mycket, men han gjorde som jag sa. Jag visslade glatt, och bad resten av gänget att köpa frukt. Men Emelie verkade inte fatta något, bra. Jag fick in Mort i rummet. Hm, nu skulle jag bara komma på ett namn. Jag kom på ett namn: Fluffy. Gud vad smart jag är. Jag rusade ut ur slottet igen. Jag köpte ett halsband med berlock, som jag satte på Fluffy, som sedan klättrade upp på garderoben. Jag pustade ut. Mission complete. Jag gick fram till Louis.
"Did you Buy fruit..?" frågade jag honom.
"GAH!" Louis såg jätteförvånad ut. "I forgotted to do that!" jag såg skräckslaget på Louis.
"Are you Crazy?" skrek jag. "But no problemo, I can fix it!" Louis pustade ut.
"Thanks." sa han och pussade mig på pannan.
"Get of me!"skämtade jag. Han flinade. Jag sprang iväg igen. Jag måste ha gått ner fyra kilo av allt springande. Jag pustade, och stånkade, men till sist hade jag köpt Frukt! Jag förbannade den som inte instellerade en hiss på det förbenade slottet.
"And Linn is back!" sa Louis, och tog emot ett paketet. Jag hade tillochmed slått in det åt honom. Jag flåsade. "You need to train." sa han. Jag gav honom fingret. Han skrattade.
~Sent på kvällen~
Emelie trodde väl att vi glömt det, som tur var hade det ingått i vår 'plan', heh. Jag satt i soffan, och hade sms:at Emelie så att hon skulle komma. Alla var gömda, jag under en filt, förresten. När jag hörde Emelie komma så hoppade alla fram.
"Suprise!" ropade alla. Emelie drog efter andan.
"AAAAAAAAAAAAAAH!" vrålade hon, och hoppade till. Hon hade varit på café och ätit Ben&jJerrys och kokoskakor. "What the H*ll are you doing?"
"Happy Birthday!" ropade jag. Hon började asgarva, ända till Annie harklade sig.
"OPEN MY PRESENT FIRST" ropade Annie sen. Emelie såg glad ut. Hon öppnade det, och hittade..
"Fruit?" hon såg ganska förvånad ut. Jag märkte att hon blev ledsen. "Thanks...." sa hon. Hon blev ledsnare, och ledsnare för varje paket hon öppnade. Hon suckade tungt.
"Linn, your present then?" frågade hon.
"Take one fruit.." sa jag till henne, och log. Och sen tog jag en egen apelsin-bit. Sedan vandrade jag med en förvirrad Emelie upp på hennes och Nialls rum. Jag öppnade dörren, och strädckte fram biten med apelsin.
"Do like this." sa jag. Emelie sträckte fram sin klyfta av mandadrin. Hipsvips så hoppade Fluffy fram, och började knapra på Emelies bit. Emelie såg väldigt förvånad ut.
"So, do you like it..?" frågade jag.
More Than This Kap.36
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Jag och dom andra (specielt tjejerna) satt bara och finissade och glodde på Linn. Seriöst, hon måste bara säga ja, jag skulle inte kunna tänka mig att hon hade kunnat säga nej. Det blev tyst i köket, Linn hade slutat klappa och satt bara där helt tyst.
"So what do you say..?" Sa Louis som nog börjat bli lite lagomt nervös.
"About what?" Sa Linn och skrattade, jag tror inte hon hade hört vad han 'frågat'.
"Do you wan't to.. marry me..?" Sa Louis och blev röd i hela ansiktet. Linn svarade inte. Hon bara stälde sig upp på bordet, och gjorde världens tjejskrik, hon sprang runt runt sjukt länge. Då hon samlat sig lite satte hon sig igen och fixade till håret som blivit lite tillruffsat då hon sprungit och hoppat runt, och svarade med en lugn ton,
"Yes, it works for me" Och sedan började hon asgarva. Åh lycko Linn jag hade kunnat göra vad som hälst för att få gifta mig med Niall. Gud endå. Och hon fyller inte år imorgon, och det gör jag. Men om jag har tur har dom glömmt det. Ingen av killarna vet det ju, och tjejerna brukar glömma det ibland (typ förra året). Jag, Linn och Hanna sprang direkt upp mot Linn's rum, tog upp hennes Laptop och började leta brölloppskläningar. Hon ville ha en tiara till också, men safirer i. Då vi hittat några bra klädesplagg gick jag ner till reseptionen, och hyrde slottet en vecka till. Jag tycker hotellet var ganska snålt, bara för att vi 'Råkat' he sönder lite saker, bland annat 3 kristallkronor, så måste vi betala dubbla priset. Men det funkar det också. Då jag hyrt slottet så gick jag sakta förbi korridoren där våra rum fanns, och gick mot trappan i slutet. Där var det en stoooor bio-duk, och massa annat, typ en POPCORNMASKIN! Jag sprang fram till maskinen och tog en stor popcorngrej. Dom var jätte goda. Först nu märkte jag att alla andra redan var där uppe. Jag satte min bredvid Niall, ofc. Det såg ut som att Annie och Liam försökte äta upp varandra, värkligen. Tur för Annie att jag räddade deras förhållande. Zayn och Tuva satt och kysstes, men inte som Annie och Liam. Jag vände mig mot Niall som satt och pillade i mitt hår. Han har värkligen världens finaste ögon, tror jag dör. Harry gick och satte på en film, det var Breaking Dawn part 1. Jag kan bara inte förstå hur vissa gillar Jacob mer, men hans mage är rätt okej. Men Edward. Men han är endå inte som min Niall. Efter filmen, då typ Annie och Liam som sakt ätit upp varandra, Harry och Hanna hade redan gått till deras rum, lika så Zayn och Tuva. Jag vill inte veta vad som händer där. Nejmen, Linn och Louis var på väg till deras rum för att gå ut på en promenad med lilla London. Jag visste att Linn skulle älska London.
~Dagen efter~
Jag vaknade, det och förstod genast att dom hade glömmt min födelsedag. Jag blev jätte glad, menjag kunde inte börja skrika eller något för att Niall låg fortfarande bredvid mig och sov, en sak var säker jag var tvungen att hålla dom borta från fb. (FaceBook), Jag vände mig mot Niall och kramade om honom hårt han vaknade och kramade om mig tbx. Det gick bra hela dagen, jag behövde bara vara lite konstig några gånger då olika personer tänkte logga in på fb. Ett exempel var då Tuva skulle kolla vad som hänt med sina vänner mitt under frukosten, så jag var tvungen att göra det första jag kom på. Hälla mjölken över mig. I håret. Jag gick och la mig extra tidigt eftersom att jag inte var van att tänka såhär mycket på en dag. Det var as jobbigt, fyfyfy. Men det var i alla fall för en god sak.
~Klockan 11:02 Annies Synvinkel~
Jag låg där i sängen, och kollade på min MacBook Air. Jag öppnade facebook. hela dagen hade det kännts som att jag glömmt något, men det var nog inget. Då jag loggat in på fb såg jag det.
"FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK, NOT AGAIN!" Vi hade glömmt hennes födelsedag igen. Jag sprang fort upp till mobilen, Smsade alla (utom Emelie) att komma så fking fort dom kunde. Alla var där efter 10 minuter.
"What is it Annie?, Best it's important, I was just kissing Emelie, Btw, why isn't Emelie here?" Han såg fundersam ut.
"WE DID IT AGAIN!" Jag slog mig själv i huvvet.
"We did what?" Sa Hanna, och såg fundersam ut.
"WE FORGOT EMELIE'S 20 YEARS BIRTHDAY!" Alla blev shokade.
"But we have like 40minutes left, we can pretend that it was planned" Sa jag, eller ja halvskrek.
~Emelie's Synvinkel~
Lalalalaaa, Dom gjorde det igen. Hihi. Ingen födelsedag här inte.
More Than This Kap.35
~Linns Synvinkel~
Så fort vi kom in på rummet såg jag mig glatt omkring. Det var i nyanser av rosa, och golvet var av vitt trä.
"wow..." mumlade jag.
"Good that you liked it." sa Louis och log. "But it's not the whole present." jag såg på honom med en rätt trött blick.
"You spoil me." sa jag och han skrattade.
"Of course, I do anything for you." sa han. Då började jag sjunga på refrängen på Grenade med Bruno Mars. Jag fnissade lite efteråt. Jag glömde nästan bort hundvalpen, som sprang runt och gläfste. Jag pekade bara helt random på den, och skrek:
"OH MY GOD! IT'S SO FLUFFY, I'M GONNA DIE!" London satte sig ner på rumpan och såg på mig med huvudet på sned. Jag skrattade tillsammans med Louis. Det var väl rätt bra här. Jag suckade, och satte mig på sängen. Louis såg bekymrat på mig.
"What's happenin?" frågade han bekymrat. "My princess is not going to look sad today..!" sa han. Jag log.
"Better now?" frågade jag och han nickade. Han lade sig bredvid mig, och kysste mig. Eller nej, han hoppade på mig, och kysste mig. Bara sådär. Sånt händer ibland. Jag suckade lyckligt. Han såg på mig. Han såg rätt glad ut.
"Do you now what?" frågade han mig.
"No." svarade jag.
"I love you." sa han.
"I love you to..." viskade jag. Sedan kysstes vi lite och så...
~London's Synvinkel~
Jag sprang omkring i det konstiga rummet. Det såg inte ut som mitt Hemma. Jag såg mig omkring. De två Tvåfotingarna låg i en mjuk sak, som de brukar sova i. Jag undrade vad de gjorde. Men det var ju trots allt inte mitt problem. Jag trippade fram till Det Våta. Det var skönt att stoppa tassen i det. Jag gjorde det igen, och igen. Sedan hörde jag Tvåfotingarna igen. Jag störde mig lite på dem. Jag såg på dem. De höll tassarna om varann, och såg ut att ha det mysigt. Jag gläfste. De tog ingen notis av mig. Jag suckade, och gick fram till den svarta skålen med mat. Jag åt den. Jag gick sedan till Det Våta, som verkade vara mycket. Jag drack lite av det. Jag lade mig sedan ner i den gosiga Saccosäcken. Jag somnade.
~Nästa Dag~
Jag vaknar och ser att Tvåfotingarna fortfarande låg i det mjuka, och de sov inte. De hade mysigt. Jag gläfste. Då såg honan på mig. Och gläfste snällt, och satte sig på alla fyra. Jag rusade fram till henne, och slickade saltet på hennes tassar, och ansiktet. Hon gav ifrån sig ett lååååångt glatt gläfs. Då såg hannen sömnigt på oss, och halvmorrade något, och tiken svarade. Jag undrade vad de pratade om.
~Linn's synvinkel♥~
Jag såg på London. Hon såg VÄLDIGT fundersam ut. Jag log lite. Jag kom på mig själv om att bara sitta där, så jag gjorde lite nytta och klädde på mig. Louis verkade nästan ha somnat, så då gällde det att ta tillfället i akt. Jag fnissade lite, sedan såg jag på Louis. GAH! Han hade varit vaken. Jaja, Whatever. Jag log lite för mig själv. Sedan såg jag på honom igen.
"So, when do this 'present' comming then?" frågade jag.
"It's two sort of bites..." sa han och log. "But the first is going at the breakfast." sa han, sedan SMS:ade han Niall. Jag undrade vad han skrivit.
~Senare.~
Vi satt samlade runt ett stort bord utanför köket. Det var amerikanska pannkakor, som mormor gjort åt oss då killarna kommit på besök. Jag tog en tugga, och njöt. Helt plötsligt, bara Random reste sig Louis. Alla glodde på honom. Han såg på Niall, och Niall tog fram Gittarren, och började spela. ehum, det började kännas pinsamt. Louis tog ett djupt andetag, och började sjunga. Till Diana-låten:
"You're so young and I'm so old. This my darling I've been told. I don't care for what they say. Cause forever I will pray. You And I will be as free, as the birds up in the trees. Oh, Please, Marry me... My Linn." Jag såg lite chockad ut. Och det var inte så konstigt, jag vart ju chockad. Jag kände en massa blickar mot mig. Jag rodnade kraftigt och det enda jag kunde göra var att långsamt klappa händerna.
More Than This Kap.34
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Vi satt i vardagsrummet och skrattade då helt random Louis stälde sig upp och plingade i ett glas, med en sked. Undrar var ifrån han fick skeden och glaset ifrån. Alla blev tysta, och Louis bara nickade mot killarna och sa,
"Take Them" Killarna rent utav hoppade på oss, Niall tog la sig på mig i soffan. Eller nej, han slängde sig på mig i soffan, pussade på mig snabbt och tog fram en ögonbindel. Jag blev schokad, men som tur var hade dom andra också ögonbindlar. Niall höll mina händer hårt, så jag kunde inte ta dom för att ta loss ögonbindeln. Niall drog mig mot yterdörren, och det vet jag bara för att han tog på mig ytterkläder och det blev kalt då jag kom ut. Vi satte oss i en bil. (Eller något fordon) Jag satt bara helt tyst medans jag hörde dom andra små tjattrade. Då jag kände att det vibrerade i min ficka, och det lät, You Have a Messinger. Jag försökte ta loss mina händer från Niall, men han höll dom för hårt, så jag gav upp. När bilen stannade höll jag på att flyga fram, men klarade mig utan någon större skada. Jag blev förd ut i kylan igen, och sedan in i värmen. Då Niall plötsligt släppte gräppet om mina händer och tog bort det som var runt mina ögon. Sakta öppnade jag ögonen och allt blev bara jätte ljust. Jag och tjejerna gick runtrunt och kollade, vart hade vi igentligen kommit?, Det såg ut som ett slott, Kristall-kronor som hängde och dinglade i taket. Jag såg att Liam och Harry stod vid en reseption och pratade med en tjej som jag tror jobbar på slottet. Sedan samlades alla i mitten av det stora rummet.
"SUPRISE" Skrek alla killarna, typ sammtidigt. Jag och tjejerna bara kollade konstig på varandra.
"What's the suprise..?" Sa Linn och kollade förvånat på Killarna som stod framanför oss.
"We have hired this castel for two nights" Sa Louis och kollade svarande på Linn.
"OMG, I've alway's dreamd of living in a castel!" Denhär gången var det Annie som bröt ut i ett tjejskrik. Vi andra bara kollade förvånat på slottet.
"By The way, thanks for the money Emelie" Sa Louis och blinkade mot mig.
"I didn't think that you would buy something like this" Sa jag och skrattade för mig själv. Jag som hade tänkt mig något med Diamanter, och guld.
"It has only begun" Sa Niall och blinkade mot mig. Jag skrattade och som om jag förstod vad han menade.
"Come, let's take a look how this casel and were we can sleep. I'm tierd" Sa Harry och kollade specielt på Hanna. Vi började gå, det första rummet var ett stoooooort kök, med tusen miljarder skåp och stolar i guld. Det ända Niall fick fram var,
"It's.. Big" Alla skrattade, han hade nog inte sätt ett störe kök. Då vi gick ut från skåpet var det en koridor med 5 dörrar och en trappa.
"This is our room" Sa Niall och kollade på mig, Jag öppnade dörren och klev in, men jag hann bara ta ett steg in tills jag såg hur rummet såg ut. Det var det största rummet jag sätt, det fanns till och med en pool, en stor dubbelsäng, ett litet kök, en soffa, en tv, och allt annat man kunde tänka sig. Det var sjukt, jag hann se att Tuva och Zayn hade rummet mittemot oss och Linn och Liam hade rummet bredvid. Jag fick fortfarande inte fram ett ord, Jag tror nog att Niall hade sätt rummet förr, för han bara gick in och satte sig i soffan medans jag stog kvar i dörren och gapade. Efter typ en kvart då jag hade samlat mig lite så gick jag försiktigt in på det chokladbruna trägolvet. Jag gick försiktigt fram mot Niall och satte mig sakta i soffan.
"So, what do you think?" Sa Niall och kollade mot mig.
"It's.. so.. big.." Jag kände att mina ögon var så stora det bara går. Niall flyttade sig närmare mig, och kysste mig. Då det vibrerade i min mobil igen, You Have a Messinger. Niall tog upp mobilen som låg i min röda munkjacka.
"I'm not sure about what it says, it's from someone 'Linus'" Jag tog mobilen, och läste det, Tjenare Emelie, jag vet att det är slut mellan mig och Linn nu, men du och jag kanske skulle kunna ha lite skoj?, xoxo Jag svarade så fort jag kunde F*N HELLER, jag är inte singel och skulle ALDRIG vilja vara med dig även om du var den sista killen på jorden! Då jag svarat slängde jag mobilen i golvet. Och suckade.
"What is it sweetie?" Svarade Niall och kollade oroligt på mig.
"Linus is just that stupid!, he is just so fking disgusting!" Jag suckade en gång till. Niall bara kollade konstigt på mig. Jag gäspade.
"I want to sleep now" sa jag och tog Tag i Nialls hand och drog honom mot sängen. Jag la mig i sängen och kramade honom hårt och kysste honom. Han var min egna lilla nallebjörn. Denhär dagen hade värkligen gått fort. Tänk att vi skulle stanna här en natt till. Det skulle bli awesuuum, men dendär Linus. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, Hade han varit i närheten hade jag b-slapat han, och sparkat han mellan benen. Det hade ju Linn gjort. Hon var en duktig tjej. Undrar föresten hur dom andra tjejerna har det.
More Than This kap. 33
B~Linn's synvinkel~
Jag vaknade av att någon skränade. Jag satte mig trött upp. Jag hade på mig samma pyjamas som typ andra gången jag träffade killarna. Oj, det hade visst inte varit en sång, inget skränande.
"congrats Linn!" sa allasamtidigt och log. Då kom jag på att det var min 'namnsdag'.
"Umh..." jag gäspade "thanks guys." sa jag innan jag lade ner huvudet på kudden och försökte somna om, men det slutade tyvärr med att Emelie hoppade i sängen och ropade att jag skulle kolla på presenterna på ren svenska. Jag stönade och satte mig upp.
"open my present first!" Niall lät som en liten 5-åring. Han räckte fram en röd kartong med blått sidenband. Jag kunde inte göra annat än öppna. Där i låg två skålar, en i glas, och en svart. Det såg ungefär ut som hundskålar, ni vet där man har vatten och mat i. Jag tackade förvånat. Jag blev lite fundersam och öppnade resten av killarnas paket. Koppel, hanlsband med berlock, hundmat och hundschampoo. Jag vart lite mer fundersam.
"We girls have buy one present for you, one common." sa Hanna. Tuva sträckte fram en röd ganska stor låda. Jag öppnade den, och förväntade mig en hund, jag hade knäckt koden. I den låg en hund, en i trä. Jag började nästan grina, bortskämd som jag var. Jag tog upp den lilla hunden, som hade ett snöre fäst vid halsen och hjul. Emelie red sig i skratt. Jag fattade inte vad som var så jäkla roligt?! Tuva fnissade rastlöst. Då log Annie mot mig, och sa att jag skulle få den RIKTIGA presenten därute, alltså var det här bara ett skämt. Jag pustade ut. Tack gode gud. När vi kom ut från Louis sovrum så kom det en liten, underbar pälsboll, som gläfste glatt. Jag satte mig ner på huk, och sötnosen rusade som en galen kossa fram till mig, och slickade mig i ansiktet.
"Is it... To me?" frågade jag.
"no, it's a yellow cow we gave it to." fnissade Emelie sarkastiskt. Jag log
"Thanks thanks thanks thanks!" ropade jag. Louis såg road ut. Jag blev väldigt fundersam.
"What?" frågade jag. Jag reste mig upp, och lyfte samtidigt upp hunden, som visst hette London. Louis log.
"nothing" sa han. Då kom jag på det.
"where is your present?!" frågade jag, och kliade London under hakan.
"You'll see..." sa han och blinkade med ena ögat. Jag stönade.
"Killar..." sa jag på ren svenska, och tjejerna började asgarva tillsammans med mig.
"What did she say?" frågade Liam.
"Vas happenin' boys?" sa Emelie, helt random, och jag asgarvade lite till.
More Than This Kap.32
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Okej, dendära Linn kunde vara ganska ja.. Krävande. Haha, om ni förstår vad jag menar. Jag själv finns inte mitt namn i almenakan, så jag fick inte fira min namnstag, fast i endel almenakor fanns mitt namn konstigt nog med. Men Emelie är väll et vanligt namn? Eller det kanske bara är inbilning. Anyway, Nu då jag har gått och pengar så kan jag ju köpa något riktigt fint och ja, jag hade ju mina ideer redan från början. Det skulle vara något gulligt, och sött, kanske något mjukt, men det skulle vara en tricolor. Ja, det skulle det. Jag, Hanna, Annie & Tuva skulle köpa en cavalier king charles spaniel. Den skulle heta London, Ja jag valde namnet, det skulle ju ofc vara en tjej. Vi gick direkt in på datorn och hittade en perfekt, tjej, 8 veckor, tricolor.
~Linn's såkaldade namnsdag~
Vi sov över hos killarna, jag fick sova hos Niall, och hade jag smsat någon just nu hade det varit en miljard piltre efter Nialls namn, men nu var det ju inte det jag gjorde, dethär är ju bara mina tankar. Jag vet att Niall och killarna köpt lite djursaker, Eller, ja Louis sa att han hade någon annan överaskning. Jag låg där i Nialls säng och blundade o tänkte. Då jag plötsligt kände någon som kramade om mig, jag hoppade till. Såklart var det Niall, min lilla älskade gullunge, jag har alltid varit svag för irländare. Tror jag, eller det värkar ju så om jag blir kär i typ den första jag träffar. Jag värkar ju derimot gå hem ganska bra hos irländare också. Mina tankar blev avbrutna av en kyss, och sedan var jag tvungen att göra mig redo. Jag gick in på toan och bytte kläder, det fick bli mina rosa jeans shorts och ett vitt linne med rosa svampar på. När jag fixat mig klart så satt Niall på sängen och väntade med ett stort paket i handen. Jag gick fram till honom kysste han och tog han i handen där han inte höll paketet. Vi gick ut till vardagsrummet där alla andra redan väntade. Vi gick mot Linn's rum och började sjunga någon konstig namnsdagslåt som Hanna och Harry hade skrivit.
Jag har ju somsakt varit sjuk, och eftersom det var min tur att skiva så har ingen kunnat skriva, eller ja. Men nu är det lång helg och det kommer att skrivas!<3<3<3<3
More Than This Kap. 31 (ehehehhe, vi har failat med kapitlen.)♥
♥~Linns Synvinkel~♥
Efter hela dagen på stranden for vi hem till VÅRT hus. Idag igen. Jag har alltid varit en sån här som gillat att sova över mer än att ha nån som sover över hos mig. Jag suckade lite, när vi satt i bilen, vi tjejer. Jag satt i framsätet tillsammans med Emelie. Jag rullade ner rutan, och där stod det några tjejer. De stirrade mordiskt på mig. Fick jag gissa var det Directioners, som gillade Louis. Äh, vem gillar inte den snygga, heta, roliga, snälla, bästiga... vänta, var fick jag det sista ordet ifrån? Vad tusan betydde det? Aja, iallfall vevade jag snabbt upp rutan, för att inte bli sedd av fler. Fegis här, knows. När vi kom tillbaka till vårt hus gick jag snabbt in. Killarna hade fastnat med en massa Directioners på vägen, hade Harry berättat för Hanna via mobil. Så det skulle dröja ett tag innan de kom. Jag gick upp på mitt rum. Vet ni vad som hade rockat? Att ha en liten, liten, liten fluffig grej, med fyra ben. Ni kan få en till ledtråd: Människans bästa vän forever! Alltså, jag ville ha en hund! Helst en typ tax, eller nån liknande. Helst tax, som ni kanske fattat, eller en King Charles, eller en flat coated retriver. Så grymt sött! Jag lade mig på sängen, och stönade. Jag såg upp i taket. Sedan kom jag på en grej. Visst var det 13 mars om typ ett år. Jo, jättelång tid kvar. Då kom jag på det! Jag hade typ legat i sjuksalen på min namnsdag! Bortskämd som jag var, brukade det vara lika bra som julafton och födelsedag, för jag fick presenter! Jag rusade ner för trappen, och rakt in i Tuvas famn, och började låstasgråta.
"Vad är det?" frågade Tuva förvånat.
"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!" vrålade jag överdrivet. "JAG MISSADE MIN NAMNSDAG! JAG FICK INGA PRESEEEEEEENTER!" jag, och de andra tjejerna som hört det började asgarva efter det sista. "Jag menar det." sa jag ynkligt efter skrattet.
"Vi kommer på nåt!" sa Annie och log. Vi tänkte, och tänkte, och tänkte.
"IDEA!" vrålade Hanna efter ett tag. Vi såg nyfiket på henne. "Vi firar den i övermorgon istället!" hon log.
"Men varför inte imorgon då?" frågade jag tjurigt.
"Ehum... Jag har inte köpt några presenter än..!" sa hon och ryckte på axlarna. Jag log.
"Okej! Vi säger väl det." sa jag. När killarna kom, berättade Emelie planen. Sedan gjorde de mig till en utstött, och höll på att viska hela kvällen. Jag gick då upp på Annies rum, och snackade med kaninerna. Jag tog den ena, Nappe, som heter Napoleon på riktigt, och gick in på tuvas rum. Där sprang tuvas råttor omkring i deras bur. Jag började prata om apor med dem, samtidigt som jag strök nappe över örat. Sen lade jag tillbaka Nappe i sin bur, tog komme, som heter Komet, och pratade om sniglar istället. När jag började bli trött, stoppade jag tillbaka Komme, och gick och lade mig.
Efter hela dagen på stranden for vi hem till VÅRT hus. Idag igen. Jag har alltid varit en sån här som gillat att sova över mer än att ha nån som sover över hos mig. Jag suckade lite, när vi satt i bilen, vi tjejer. Jag satt i framsätet tillsammans med Emelie. Jag rullade ner rutan, och där stod det några tjejer. De stirrade mordiskt på mig. Fick jag gissa var det Directioners, som gillade Louis. Äh, vem gillar inte den snygga, heta, roliga, snälla, bästiga... vänta, var fick jag det sista ordet ifrån? Vad tusan betydde det? Aja, iallfall vevade jag snabbt upp rutan, för att inte bli sedd av fler. Fegis här, knows. När vi kom tillbaka till vårt hus gick jag snabbt in. Killarna hade fastnat med en massa Directioners på vägen, hade Harry berättat för Hanna via mobil. Så det skulle dröja ett tag innan de kom. Jag gick upp på mitt rum. Vet ni vad som hade rockat? Att ha en liten, liten, liten fluffig grej, med fyra ben. Ni kan få en till ledtråd: Människans bästa vän forever! Alltså, jag ville ha en hund! Helst en typ tax, eller nån liknande. Helst tax, som ni kanske fattat, eller en King Charles, eller en flat coated retriver. Så grymt sött! Jag lade mig på sängen, och stönade. Jag såg upp i taket. Sedan kom jag på en grej. Visst var det 13 mars om typ ett år. Jo, jättelång tid kvar. Då kom jag på det! Jag hade typ legat i sjuksalen på min namnsdag! Bortskämd som jag var, brukade det vara lika bra som julafton och födelsedag, för jag fick presenter! Jag rusade ner för trappen, och rakt in i Tuvas famn, och började låstasgråta.
"Vad är det?" frågade Tuva förvånat.
"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!" vrålade jag överdrivet. "JAG MISSADE MIN NAMNSDAG! JAG FICK INGA PRESEEEEEEENTER!" jag, och de andra tjejerna som hört det började asgarva efter det sista. "Jag menar det." sa jag ynkligt efter skrattet.
"Vi kommer på nåt!" sa Annie och log. Vi tänkte, och tänkte, och tänkte.
"IDEA!" vrålade Hanna efter ett tag. Vi såg nyfiket på henne. "Vi firar den i övermorgon istället!" hon log.
"Men varför inte imorgon då?" frågade jag tjurigt.
"Ehum... Jag har inte köpt några presenter än..!" sa hon och ryckte på axlarna. Jag log.
"Okej! Vi säger väl det." sa jag. När killarna kom, berättade Emelie planen. Sedan gjorde de mig till en utstött, och höll på att viska hela kvällen. Jag gick då upp på Annies rum, och snackade med kaninerna. Jag tog den ena, Nappe, som heter Napoleon på riktigt, och gick in på tuvas rum. Där sprang tuvas råttor omkring i deras bur. Jag började prata om apor med dem, samtidigt som jag strök nappe över örat. Sen lade jag tillbaka Nappe i sin bur, tog komme, som heter Komet, och pratade om sniglar istället. När jag började bli trött, stoppade jag tillbaka Komme, och gick och lade mig.
More than this kap.29
~Ur Emelies Synvinkel~
Jag förstod nog inte riktigt varför Annie ville göra slut med Liam, dom är ju så söta tillsammans. Åh jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men jag provade det vanliga.
"Så Annie, varför vill du göra slut med honom?" Jag och Linn kollade frågande på henne.
"För jag är inte säker på om jag älskar honom.." sa hon och såg sorgset på oss.
"Så låt mig då fråga, vad ser du i Liam?" frågade jag, jag vet nämligen ett sätt som brukar funka, vi tjejer tänker nämligen ganska lika. Förutom att vissa är smarta (som jag) och vissa lite mindre smarta.
"Ja, han är ju snygg, het, rolig, älskar mig och han kysser också bra. För att inte glömma hann ögon" Annie såg nästan lite drömmande då hon sa det, ungefär som hon brukar kolla på honom förr.
"Okej, en fråga till, vad vill du att en kille ska ha för att du ska falla för honom?," Linn kollade konstig på mig.
"Ja jan ska väll, vara snygg, het, rolig, den ska älska mig, kyssas bra, och ha fina ögon." Nu började jag skratta, jag visste det.
"Liam är perfekt för dig, du ska nog inte göra slut med honom, tro mig du kommer ångra dig." sa jag, och skrattade för mig själv.
"Förstår ni inte? Du beskrev din drömkolle precis som Liam," då började Linn också skratta.
"Ja, han är nog perfekt för mig. Hur kunde jag ens tänka tanken att göra slut med honom?" Nu skrattade alla, sedan kramades vi.
"Emelie du är smartare än man kan tro" Sa Linn och Annie typ samtidigt. Vi skrattade fortfarande. Jag tog dom i varsin hand och vi gick ner till dom andra, vi skrattade fortfarande.
"Hello girls" Sa Liam och Louis visslade till. Annie sprang fram till Liam och kysste honom, det såg nästan ut som om hon inte skulle sluta, vem vet hon kanske ville äta upp honom. Annie kunde värkligen inte släppa bliken från Liam. Allt var som vanligt igen, tror jag, inget har varit som vanligt sedan jag flyttat till London. Jag gick och satte mig hos min Naill i soffan som vanligt, vi kysstes lite. Annie kollade fortfarande in i Liams ögon, och dom fortsatte kyssas. Hanna, Tuva, Harry och Zayn hoppade hopprep. Ja ni läste rätt, hopprep. Hanna har alltid älskat att hoppa hopprep. Jag stälde mig upp och vinkade att Niall skulle komma, sedan sprang vi och ställde oss i kö för att få hoppa lite. Zayn ville typ snurra hela tiden, villket var ganska bra för oss andra. Jag må vara 20, men jag har då barnasinnet kvar. Vi hoppade hopprep ett tag, eller ja i typ några timmar. Alltså tills det blev mörkt. Då det blev middag lagade Hanna och Linn maten, det blev någon form av köttbullar, jag vet inte riktigt, dom smakade i alla fall bra. Efter maten tog Niall fram gitarren och började spela 'one thing' och alla sjöng med. Killarna var förvånade för att vi alla kunde sjunga typ bra. När klockan började närma sig 12 så skulle vi gå och lägga oss, jag sov med Niall, såklart. Det började bli någon sorts tradition att sova över hos varandra, men det är bara mysigt. Jag låg och pussade och kramade på Niall i säkert flera timmar innan jag somnade. När jag vaknade igen var det sol ute, jag klädde på mig lite nya kläder som jag hade med mig och sen fixade jag håret och förnyade mitt smink. Då jag var klar gick jag ner mot köket där satt redan Hanna och åt på en såndär köttbulle eller vad det nu var. Då hon plötsligt halvskrek,
"Dom är inte hemma, dom har gått gill studion." Hon la huvet på sne och vi gick och satte på tv:n, det var HarryPotter på tv:n, det passade bra för att jag var nog lite av en hp nörd. Det visade sig att dom skulle visa alla hp idag. Efter den första filmen kom dom andra ner, Hanna som på något sätt hade hittat en ny såkalade köttbulle la huvet på sne och sa ennu en gång,
"Dom är inte hemma, dom har gått till studion" hela dagen satt vi och kollade på HarryPotter, vid klockan.. 7 kom killarna ÄNTLIGEN tbx. Jag sprang fram och kysste Niall, alla gjorde likadant förutom att det var Harry som sprang fram till Hanna.
"So what have you done today?" Frågade Zayn och kollade på oss tjejer.
"Well, I can give you one name, HarryPotter." jag skrattade då jag tänkte på hur tråkigt vi haft det, eller ja, vi somnade efter typ andra filmen..
"And what have you done?" frågade Tuva och kollade på Zayn.
"You know how it is, hard worl, crazy fangirls, and all that stuff, it's really nice to be back here." Svarade Zayn och gäspade. Niall tog tag i min hand och vi gick mot mitt rum. Denhär gången bäddade jag om Niall, medans han bara gäspade. Jag log litenför mig själv.
"Are you working tomorrow?" Sa jag lite tyst, ifall att han hade somnat.
"ehm.. No tomorrow are we going to the beach, nice to see you in bekini" Sa han och blickade, jag slog till han lite löst. Jätte kul. Jag la mig bredvid honom, och kunde konstigt nog somna fast klockan bara var typ 9.
Dagen efter på stranden
När vi var framme på stranden var det bara vi där, det var stranden där dom spelat in 'thats whats makes you beautiful' videon, det var skönt att inte bli överkörd av en massa fans så fort man gick ut. Jag och Niall gick ut i havet för att bada. det kändes som att han stirrade lite extra på mig, så jag skvätte massa vatten på honom, det var is kalt i vattnet. Men jag och Niall badade endå ett tag. Jag såg att Annie och Liam satt och solade och en bit bortanför dom satt Harry och Hanna, jag vet inte riktigt vad dom gjorde, dom satt för långt bort för att jag skulle kunna se det. Zayn och Tuva satt i skuggan och kysstes, Linn och Louis lekte med varandra i vattnet. Och jag kysste Niall, han gjorde mig varm i kroppen, fast jag igentligen frös så sjukt mycket.
More Than This Kap. 28
~Linns Synvinkel~
Jag Kände mig lugn när All Ben&Jerry's var tillbaka in tha house. Jag log lugnt, när jag staplat in den sista burken i kylen. Jag sträckte trött på mig. Allvarligt, jag var VÄLDIGT trött. En Hand tog tag i min. Louis hand? Nej, det var inte Louis hand. Det var Annies.
"Vi måste prata." sa hon allvarligt, på ren svenska. Vad hade hänt nu då?
"Vad är det?" frågade jag när hon drog upp mig på hennes rum, där hennes två kaniner låg i sina burar, och myste i solen.
"Ja, jag vet inte hur jag ska säga det här..." mumlade hon, och jag rodnade kraftigt. "men..."
"Men?" jag var otålig, och sugen på en Phish Food.
"Jag vet inte om jag gillar du-vet-vem längre..." mumlade hon tyst.
"Voldemort?! Är du inte säker på att du gillar Voldemort längre?! Har du ens gillat honom?" frågade jag förvånat. Wow, Annie hade gillat Voldemort!
"Nej dumbom." hon suckade. "Jag snackar om..." hon viskade nästan det sista ordet;"Liam..." Jag vart hur fövirrad som helst.
"Men, först säger du att du inte gillar Du-Vet-Vem, och sen gillar du inte Liam längre! Vem är det du inte gillar?" sa jag och satte händerna i sidan, och lade huvudet på sned.
"Det är liam... din dumbom!" vrålade hon nästan, fast hon var ju tyst på 'liam', såklart, för att ingen skulle höra.
"Ehm... Och vad ska jag hjälpa dig med då?" frågade jag.
"Hur gör man slut?" sa hon förtvivlat. Jag tog det där som en förolämpning, typ... Eller ska man ta det som en komplimang? Menar hon det att jag har haft många pojkvänner?, isånnafall är det en komplimang.
"Eh... Man går fram, och säger som det är. Sedan springer man därifrån, och får skuldkänslor!" sa jag och log lite. Hon satte händerna för ansiktet.
"Men jag vill ju inte ha skuldkänslor!" sa hon, och snyftade. "Jag vill inte att Liam ska bli ledsen!" jag suckade. Hon borde ta hjälp av någon annan. Emelie, såklart! Det var hon som visste hur man tog bort skuldkänslor. Jag gick ut till trappen.
"Emelie! Vi behöver din hjälp!" skrek jag.
"Du behöver inte skrika." sa en röst bakom mig. Jag snodde runt. Där stod Emelie. Hon hade nog tjuvlyssnat. Jag lade armarna i kors över mitt bröst.
"Man får inte tjuvlyssna!" sa jag anklagande. Hon såg ner i marken.
"Förlåt.." mumlade hon. "Men nu hjälper vi Annie!"
Förlåt för att det blev kort C: ;3
Jag Kände mig lugn när All Ben&Jerry's var tillbaka in tha house. Jag log lugnt, när jag staplat in den sista burken i kylen. Jag sträckte trött på mig. Allvarligt, jag var VÄLDIGT trött. En Hand tog tag i min. Louis hand? Nej, det var inte Louis hand. Det var Annies.
"Vi måste prata." sa hon allvarligt, på ren svenska. Vad hade hänt nu då?
"Vad är det?" frågade jag när hon drog upp mig på hennes rum, där hennes två kaniner låg i sina burar, och myste i solen.
"Ja, jag vet inte hur jag ska säga det här..." mumlade hon, och jag rodnade kraftigt. "men..."
"Men?" jag var otålig, och sugen på en Phish Food.
"Jag vet inte om jag gillar du-vet-vem längre..." mumlade hon tyst.
"Voldemort?! Är du inte säker på att du gillar Voldemort längre?! Har du ens gillat honom?" frågade jag förvånat. Wow, Annie hade gillat Voldemort!
"Nej dumbom." hon suckade. "Jag snackar om..." hon viskade nästan det sista ordet;"Liam..." Jag vart hur fövirrad som helst.
"Men, först säger du att du inte gillar Du-Vet-Vem, och sen gillar du inte Liam längre! Vem är det du inte gillar?" sa jag och satte händerna i sidan, och lade huvudet på sned.
"Det är liam... din dumbom!" vrålade hon nästan, fast hon var ju tyst på 'liam', såklart, för att ingen skulle höra.
"Ehm... Och vad ska jag hjälpa dig med då?" frågade jag.
"Hur gör man slut?" sa hon förtvivlat. Jag tog det där som en förolämpning, typ... Eller ska man ta det som en komplimang? Menar hon det att jag har haft många pojkvänner?, isånnafall är det en komplimang.
"Eh... Man går fram, och säger som det är. Sedan springer man därifrån, och får skuldkänslor!" sa jag och log lite. Hon satte händerna för ansiktet.
"Men jag vill ju inte ha skuldkänslor!" sa hon, och snyftade. "Jag vill inte att Liam ska bli ledsen!" jag suckade. Hon borde ta hjälp av någon annan. Emelie, såklart! Det var hon som visste hur man tog bort skuldkänslor. Jag gick ut till trappen.
"Emelie! Vi behöver din hjälp!" skrek jag.
"Du behöver inte skrika." sa en röst bakom mig. Jag snodde runt. Där stod Emelie. Hon hade nog tjuvlyssnat. Jag lade armarna i kors över mitt bröst.
"Man får inte tjuvlyssna!" sa jag anklagande. Hon såg ner i marken.
"Förlåt.." mumlade hon. "Men nu hjälper vi Annie!"
Förlåt för att det blev kort C: ;3
More Than This Kap.28
~♥Ur Hannas Synvinkel♥~
Jag satt bredvid Harry i soffan. Min Harryboy. Vi spelade Halo, det gick inte så bra för mig, det var första gången. Jag dog typ hela tiden ( i Halo alltså ). Zayn och Tuva var på lag. Det syntes att dom hade spelat det VÄLDIGT många gånger förut. Klockan började bli 03.00. Vi hade tänkt lana till imorgon, Annie sommnar ganska lätt. Hon sommnade kring 05.00, Jag blev ganska stolt för jag klarade att vara uppe hela natten, och lite av morgonen. Kring 11 sommnade alla ( förutom Annie ). Annie blev rastlös och gick hem till Linn och Emelie, för att se hur dom mådde. Jag vaknade ungefär 4 av att Harry och Zayn kastade vatten på mig och Tuva.
- WHAT ARE YOU DOING GUYS? Sa Tuva medans hon skrattade. Jag och Tuva vinkade ut killarna från rummet. Vi hade sommnat i samma rum, vi gick och bytte om. Jag gick ut till Harry och kysste han. Tuva kom ut från rummet, Jag gick ifrån Harry. Tuva tog upp sin mobil och hon hade ett nytt medelande. Jag läste det. Det var från Linn
" OMG, KOM HIT. NU ".
- Tuva VI MÅSTE TILL LINN.
- Pleace talk english sweetheart. Sa Harry till mig. Jag kysste honom och han besvarade kyssen, vi stog där länge. Till slut sa Tuva
- We got to go to Linn now. Tuva log lite retsamt mot mig.
Vi gick ut och satte oss i bilen, Annie var ju redan där. När vi kom in sa Zayn
- What´s hapend?
- The B&J is over. Linn såg lite ledsen ut. Jag kramade och sa till henne
- Let´s go and buy som new. Jag log mot Linn. Linn kysste Louis, Jag kysste Harry, Sen gick vi alla ut till bilen och satte oss i bilen. vi började fara mot en lite mindre affär ( så att fansen inte skulle hitta oss. ), Vi köpte att B&J som dom hade. Dom som jobbade där blev väldigt glada.
More Than This Kap.27
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Vi låg kvar ett tag i mitt rum och kysstes, då jag jag kom på att jag ju var tvungen att fara hem till mamma&pappa, och hälsa på.
"Niall, I need to go home and visit mom and dad." Jag såg lite ledsen ut, tänk om han skulle hitta någon annan då jag var borta!
"How long?" Han kollade mig i ögonen, medans jag svarade,
"I don't know.." Jag kramade om honom, då han plötsligt sa det jag bara kunnat drömma om!
"I can follow you, if you want to?" Jag blev jätte glad, och kysste honom,
"Yes ofc I want you to follow, Maybe someone else want also want to follow?" Sa jag.
"Yes, But if I follow, I want kottbollar!" Sa han och blinkade mot mig. Jag tog tag i Nialls hand och drog honom mot Linn's rum, där jag anade att dom var. Men nej. Dom var kvar i vardagsrummet, jag som alltid brukar ha rätt. Vi smög bakom dom och skrämde dom. Båda hoppade till, och Linn slog till oss med en kudde. Hoppas hon inte blev sur för jag förstörde hennes kyssande. Jag förstår inte varför Niall inte sattsat på typ Linn eller någon annan, han skulle ju lätt ha fått dom på fall, jag menar han är söt, rolig, gillar mat, snygg, & minst en miljard saker till. Men jag gissar att jag också borde få ha tur ibland. Jag stod och kollade ut i luften och bara tänkte, min blick hade fasnat på någon konstig växt.. Undra vem som köpte den, Det var nog den fulaste blomman jag sätt. Jag stirrade fortfarande på blomman och gick närmare och tog upp den kollade konstigt på den, då jag kom på att det var denhär blomman jag hade köpt. Jag ställde genast tbx den, och stog och stirrade konstigt på den, typ såhära som om det var en rosa ponny, eller en talande muffin som stog där. Då jag var mitt uppe i mina fantadsier så,
"BUUUUUUUUUUU", Jag hoppade i princip upp till taket, (5meter, jag mätte själv).
"AHHHHHHHHHHHHHHHH OMG, ARE YOU GUYS TRYING TO KILL ME, OR WHAT?" Jag vänte mig mot dom, dom bara skrattade. Jag var i något slags shoktillstånd, så jag bara gick helt tyst och tog fram en B&J, satte mig i soffan och åt, tyst, helt fokuserad på ben&jerry'n. Då helt plötsligt Niall kom bakom mig och skrämde mig, Jag tappade min b&j i soffan.
"Wäääääääääääääääääääääääääääääää," Jag kollade Ledset på Niall, med typ ledsama valpögon. Han bara gick och hämtade en ny b&j. Jag åt den sakta, Linn och Louis bara satt och kysstes, typ hela tiden. Tror att dom försöker ta igen kyssarna från domdär 2månaderna. Då jag ätit up min b&j, hade redan Linn och Louis gått och lagt sig, Niall som bara suttit och pillat i mitt hår tog tag i min hand och drog mig upp på mitt rum, och bäddade om mig i sängen, han la sig på andra sidan sängen, och vi kysstas lite. Då vi hörde Linn skrika till, Vi sprang direkt till hennes rum.
More Than This Kap.26
~Linns synvinkel~
Louis smekte min kind. Jag log. Allt hade bara varit ett stort missförstånd. Och när Louis kysste mig var det som om en stor sten lyfte från mitt bröst. Det var två månader sen sist. Jag undrade vart Niall och Emelie tagit vägen. Men jag funderade inte länge, för Louis hade närmat sig CD-spelaren, som stod mitt i vardagsrummet. Jag såg hur han tog upp One Direction-skivan.
"It isn't the real autographs at real, or?" frågade jag. Han skrattade, och skakade på huvudet.
"No, It's just one copy." sa han. Han stoppade in skivan och tonerna från One Thing strömmade ut, slöt jag ögonen, satte mig i soffan och njöt. Jag älskade det här. När det kom till Harrys snutt sjöng jag med.
"Shot me out of the sky, You're my kryptonite. You keep making me weak, yeah frozen, and can't breath..." jag sjöng, med, och om det började låta falskt började jag fnissa åt mig själv. Under Louis bit 'somethings gonna give now...' kände jag att någon glodde på mig. Jag öppnade ögonen. Louis såg förvånad ut.
"When I heard that Emelie could sing, I thought that she was the only talent of your 'group', but now! Wow!" jag rodnade lite.
"Stop do that. I'm blushing..." Jag vände bort huvudet, och gömde ansiktet i händerna. Han skrattade. När jag tog bort händerna var Louis ansikte bara några centimeter från mitt. Jag rodnade ännu mer, och försökte gömma mig i händerna igen, men Louis tog tag i dem, och såg in i mina ögon.
"Do you now what?" frågade han. "You have a beautiful face. First time I saw you I wondered if Harry didn't want you, I mean, in our videodairy he said that he wanted a girl with a beautiful face." sa han. Jag såg in i hans ögon.
"Shull I tell you one secret?" frågade jag. Han nickade. "Before I met you, I didn't like one direction so mutch." Han såg först ut som om jag skämtat, sedan såg han fundersam ut.
"Don't you like us now?" frågade han, och satte sig brevid mig i soffan. Jag log.
"Of course, do you kidding with me?" frågade jag. Han lutade sig över mig.
"What do you think?" frågade han. Hans ansikte var ännu en gång ca tre centimeter från mitt.
"You now the right answer." viskade jag, och vi kysstes.
Louis smekte min kind. Jag log. Allt hade bara varit ett stort missförstånd. Och när Louis kysste mig var det som om en stor sten lyfte från mitt bröst. Det var två månader sen sist. Jag undrade vart Niall och Emelie tagit vägen. Men jag funderade inte länge, för Louis hade närmat sig CD-spelaren, som stod mitt i vardagsrummet. Jag såg hur han tog upp One Direction-skivan.
"It isn't the real autographs at real, or?" frågade jag. Han skrattade, och skakade på huvudet.
"No, It's just one copy." sa han. Han stoppade in skivan och tonerna från One Thing strömmade ut, slöt jag ögonen, satte mig i soffan och njöt. Jag älskade det här. När det kom till Harrys snutt sjöng jag med.
"Shot me out of the sky, You're my kryptonite. You keep making me weak, yeah frozen, and can't breath..." jag sjöng, med, och om det började låta falskt började jag fnissa åt mig själv. Under Louis bit 'somethings gonna give now...' kände jag att någon glodde på mig. Jag öppnade ögonen. Louis såg förvånad ut.
"When I heard that Emelie could sing, I thought that she was the only talent of your 'group', but now! Wow!" jag rodnade lite.
"Stop do that. I'm blushing..." Jag vände bort huvudet, och gömde ansiktet i händerna. Han skrattade. När jag tog bort händerna var Louis ansikte bara några centimeter från mitt. Jag rodnade ännu mer, och försökte gömma mig i händerna igen, men Louis tog tag i dem, och såg in i mina ögon.
"Do you now what?" frågade han. "You have a beautiful face. First time I saw you I wondered if Harry didn't want you, I mean, in our videodairy he said that he wanted a girl with a beautiful face." sa han. Jag såg in i hans ögon.
"Shull I tell you one secret?" frågade jag. Han nickade. "Before I met you, I didn't like one direction so mutch." Han såg först ut som om jag skämtat, sedan såg han fundersam ut.
"Don't you like us now?" frågade han, och satte sig brevid mig i soffan. Jag log.
"Of course, do you kidding with me?" frågade jag. Han lutade sig över mig.
"What do you think?" frågade han. Hans ansikte var ännu en gång ca tre centimeter från mitt.
"You now the right answer." viskade jag, och vi kysstes.
