onedirectionnovelles

Jag hade tänkt säga något retsamt till Annie, men det var inte tid till det just nu. För Louis hade visst gått ner och hämtat nya tidningen. Jag vägrade läsa, för jag ville inte knövla sönder den igen.

"Can't someone read for me?" frågade jag. Hanna började visst vakna, för hon gäspade, och sträckte på sig. Hon mumlade något på svenska, typ; Köttbullar utan ketchup... Jag fnissade tillsammans med Emelie och Tuva. Annie var för upptagen med att se drömskt på Liam. Jag fnissade åt Annie. Louis höjde ena ögonbrynet.

"What is so funny?" frågade han. Jag såg på in i hans blåa ögon. Jag log snett.

"You shouldn't understand." sa jag. "Girlhumor." han himlade med ögonen.

"Since when have you been a girl?" frågade han. Emelie, Tuva och Hanna skrattade. Jag flinade och boxade till honom på armen.

"But please can someone read for me now?" frågade jag. Louis räckte upp handen.

"I can do it." sa han. Sedan började han läsa, först tyst, och sedan höjde han ännu en gång ena ögonbrynet. "Nothing about you." sa han. "But about Harry." så fort han sa 'Harry' så ryckte Harry till.

"IT WASN'T ME!" ropade han, och hanna vaknade. Emelie fnittrade.

"Hum?" mumlade hon. Jag ryckte tidningen ur Louis hand och slog löst på Hanna med den.

"WAKE UP!" vrålade jag. "WAKE UP OR DIE!" Hanna såg på mig.

"I choose die." sa hon. Då började jag kittla henne, och hon skrattade så hon höll på att dö. "STOP! STOP! STOP!" skrek hon.

"You choosed die." sa jag. Ett skratt bröt ut i rummet. Hanna höll upp händerna så gott det gick i ett 'T' och skrek;

"TIMEOUT! TIMEOUT!" skrek hon. Sedan gäspade hon, och ställde sig sömnigt upp. Sedan gick hon några steg, innan hon nästan somnade mot väggen. Skratt utbröt igen. Harry reste sig, och såg på Hanna med ett höjt ögonbryn. Han lade armarna i kors över bröstet.

"serious?" sa han. "How tired can she really be?"

"Really tired." sa jag och flinade.

"Do you now what? Take her to your warderobe, and let her be there for a while. After that you and she gonna have really nice moments together." sa Niall, och såg retsamt på Emelie, som började rodna. Ännu en gång började vi skratta, då Harry faktiskt tog Hanna i sin famn, och bar henne till sin garderob, och stängde dörren bakom sig. Jag fnissade. Om någon skulle fråga mig hur det är i London på en skala från ett till tio, är mitt svar 1000000. Eller kanske 999999, för fortfarande hade ingen läst tidningen för mig.