More Than This Kap.18

~♥Linns synvinkel♥~
Jag vaknade upp efter ett bra tag. Alla glodde på Emelie, som låg och sov.
"w-what's happening?" frågade jag. Alla blickar riktades mot mig. "Wow. I'm alive if anybody did see that." Det kanske inte var rätt tillfälle att vara ironisk, men det bara kom ur mig. Niall hade tårar i ögonen. Ähum... hade jag sagt något dumt. Louis var redan framme vid min säng.
"Emelie is... she is in a faint, or..." han fick inte fram ett ord till.
"WHAT?!" vrålade jag. "SH...SHE CAN'T BE DEAD?!" jag var väldigt upphetsad.
"Ehm... Yes... she infact she can..." sa han. Då föll allt på plats. Emelie orkade vara vaken på grund av att hon snart skulle dö ändå! Jag började böla som en liten 5-åring. Jag grät, och jag grät. Efter ett tag slutade jag skrik-gråta, och snyftade bara. Jag visste att det kanske skulle kännas pinsamt, men nu när Emelie kunde vara död sket jag fullständigt i allt. Jag stirrade upp i taket. Louis, som satt på min säng strök bort en tår från min kind.
"It's gonna be okey." sa han, men hans röst var brusten, och höll nästan inte över hela 'okey'.
"I don't trust you." viskade jag.
"Trust me." viskade han tillbaka.
"Why?"
"Beacuse a boy wants a girlfriend who can trust him." sa han. Jag snyftade.
"Okey..." sa jag. Jag orkade knappt se på Hanna.
"Do you think she's gonna be alright?" frågade jag, och glömde att jag kunde prata svenska med henne.
"At 100 procent." sa hon och log. Jag nickade, och slöt ögonen. Jag mådde bättre nu. Jag var nog påväg att somna igen. Jag kände något smeka min kind. Jag somnade.
Jag vaknar, och sätter mig upp. Mitt huvud hade slutat göra ont. Mitt ben var helt igen. Jag såg mig omkring. Jag låg i mitt rum. Louis såg på mig med ett snett leende. Han höll i något i famnen. En sån där söt King Charles Spaniel. Jag såg förvirrad ut. 
"Linn, shull we go out with the dogs?"
"Okey?" mumlade jag, och en till hund kom in i rummet. Sedan kom Zayn och Tuva, Liam och Annie och Harry och Hanna. 
"Where is Niall and Emelie?" frågade jag.
"Who's Emelie?" frågade Louis. "Oh, the girl who died for two years ago." Jag såg förvirrad ut.
"WHAT? And where is Niall?" frågade jag.
"He killed himself when Emelie died." svarade han.
"no." skrek jag.

Louis som satt vid min sida under hela tiden hörde hur jag mumlade i sömnen;
"No..! She can't be dead..!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0