onedirectionnovelles

-Ur Emelies Synvinkel-

Jag ligger där helt tyst, jag är nästan död, och det finns inget jag kan göra. Jag vill se Niall le mot mig, Jag vill se Linn ligga där i sängen bredvid mig, jag vill se alla andra, se dom vara lyckliga. Jag skulle inte kunna lämna dom nu, specielt inte Niall. Jag ser ett ljus, jag känner något blött som droppar ner på min arm, och jag känner någon som kramar om mina händer. Ljuset blir starkare och starkare, mitt hjärta börjar slå igen, och jag orkar äntligen sakta men säkert öppna ögonen. Allting är bara ljust till en början, men jag börjar sakta men säkert kunna se igen, ingen ser att jag vaknat, alla tror att jag är död, eller så nära på man kan vara. Jag kollar runt lite i rummet jag ser Niall sitta bredvid mig det var han som hade gråtit på min arm och kramat om mina händer. Jag vänder mig lite sakta om, jag ser att Linn sover, hon gråter och skriker:

"Emelie dö inte!" Jag kollar runt lite till, och ser att alla gråter. Jag kan inte bara ligga där längre. Jag vänder mig mot Niall, tar ett hårt gräpp om hans händer och jag viskar,

"Niall, calm down, I'm here, I will always be wiht you" Han bara kollar mig i ögonen, och svarar,

"This isn't true, Emelie i tought I had lose you" han såg fortfarande ledsen ut med tårar i ögonen.

"But you haven't" jag log lite, och sedan skrek jag,

"Guys i'm alive? So why are you crying that mutch?" Alla bara stirrade på mig. Dom hade inget att säga, dom bara sprang fram till mig och kramade mig. Jag hoppas värkligen att jag inte svimmar igen. Jag vände mig mot Niall och kysste honom.

"I will nevereverneverevernever live you" jag kollade på honom, han var så vaker.

"Pleaseee, can someone take my out of here?, just for a while?" jag kollade runt och väntade på en reaktion. Efter ett tag räckte Niall upp handen,

"I can take you out sweetie" sa Niall, och lyfte upp mig och satte mig i en rullstol som fanns utanför rummet.

"So were do you want to go?"

"just take me somewere" Svarade Jag och Niall tog mig till en finfin park, han lyfte upp mig från rullstolen och satte mig på en bänk, och han satte sig bredvid mig.

"How are you?" Frågade han och kollade mig i ögonen, jag svarade inte, utan kysste Honom bara.

"Do I really have to stay on the hospital in 2months?"

"Yes you have to, you almost died, I cant live without you, stay for me?" Han kollade på mig med valpögon.

"Well, I gues i could stay.. But just if you come visit offend and you have to come and sleep overe sometime.." Jag kollade hoppfullt på honom.

"I wouldn't have it any other way" Sa han och blinkade mot mig. Jag började skratta, mycket.

"Why are you laughting that mutch?" Niall blev förvånad.

"Can't we go to your wardrobe?" sa jag och blinkade finurligt mot honom, nu började han också skratta.

"Baby you light up my world like nobody els, the way that you flip your hair gets me overwell" sjöng jag, Niall kollade konstig på mig.

"what is it?" frågade jag.

"You can sing" svarade han. Jag blev väldigt förvånad, vad trodde han? Att jag var helt tondöv eller?

"yes, you can sing to" Sa jag då, han flinade bara.

"I didn't meen it like that" vi skrattade bara. Tänk att jag nyss var typ död, och nu sitter jag här min livs kärlek.

"Niall, think, What if i will be the girl that you will marry" Sa jag, och rodnade.

"I think you wil be that girl. But we have to go back now.." svarade han och lyfte upp mig, satte mig i rullstolen och vi for tillbaka till sjukhuset. När vi var framme vid sjukhuset skulle just dom andra fara.., fast Louis skulle fara lite senare för att Linn hade inte vaknat än. Niall sa att han också borde fara, han kysste mig. Men jag släppte inte hans hand. Jag viskade till han:

"Please sty,  at least until Louis are going, i'm sceard of hospitals and darkness.." sa jag och fick tårar i ögonen.

"Why didn't you tell me that?, i can stay as long as you want." jag flyttade lite på mig i sängen och Niall la sig bredvid mig. Han pillade i med ena handen i mitt hår och den andra handen höll han om mig med. Då högg det till i mitt huvud igen.

"Aotch, my head!" jag gjorde en grimars.

"I think you sould sleep now honey"

Jag vände mig om mot Linn, och jag såg att Louis pysslade om henne och gav shon en puss på pannan.