onedirectionnovelles

Så fort vi kom in på rummet såg jag mig glatt omkring. Det var i nyanser av rosa, och golvet var av vitt trä.

"wow..." mumlade jag.

"Good that you liked it." sa Louis och log. "But it's not the whole present." jag såg på honom med en rätt trött blick.

"You spoil me." sa jag och han skrattade.

"Of course, I do anything for you." sa han. Då började jag sjunga på refrängen på Grenade med Bruno Mars. Jag fnissade lite efteråt. Jag glömde nästan bort hundvalpen, som sprang runt och gläfste. Jag pekade  bara helt random på den, och skrek:

"OH MY GOD! IT'S SO FLUFFY, I'M GONNA DIE!" London satte sig ner på rumpan och såg på mig med huvudet på sned. Jag skrattade tillsammans med Louis. Det var väl rätt bra här. Jag suckade, och satte mig på sängen. Louis såg bekymrat på mig.

"What's happenin?" frågade han bekymrat. "My princess is not going to look sad today..!" sa han. Jag log.

"Better now?" frågade jag och han nickade. Han lade sig bredvid mig, och kysste mig. Eller nej, han hoppade på mig, och kysste mig. Bara sådär. Sånt händer ibland. Jag suckade lyckligt. Han såg på mig. Han såg rätt glad ut.

"Do you now what?" frågade han mig.

"No." svarade jag.

"I love you." sa han.

"I love you to..." viskade jag. Sedan kysstes vi lite och så...

~London's Synvinkel~

Jag sprang omkring i det konstiga rummet. Det såg inte ut som mitt Hemma. Jag såg mig omkring. De två Tvåfotingarna låg i en mjuk sak, som de brukar sova i. Jag undrade vad de gjorde. Men det var ju trots allt inte mitt problem. Jag trippade fram till Det Våta. Det var skönt att stoppa tassen i det. Jag gjorde det igen, och igen. Sedan hörde jag Tvåfotingarna igen. Jag störde mig lite på dem. Jag såg på dem. De höll tassarna om varann, och såg ut att ha det mysigt. Jag gläfste. De tog ingen notis av mig. Jag suckade, och gick fram till den svarta skålen med mat. Jag åt den. Jag gick sedan till Det Våta, som verkade vara mycket. Jag drack lite av det. Jag lade mig sedan ner i den gosiga Saccosäcken. Jag somnade.

~Nästa Dag~

Jag vaknar och ser att Tvåfotingarna fortfarande låg i det mjuka, och de sov inte. De hade mysigt. Jag gläfste. Då såg honan på mig. Och gläfste snällt, och satte sig på alla fyra. Jag rusade fram till henne, och slickade saltet på hennes tassar, och ansiktet. Hon gav ifrån sig ett lååååångt glatt gläfs. Då såg hannen sömnigt på oss, och halvmorrade något, och tiken svarade. Jag undrade vad de pratade om.

~Linn's synvinkel♥~

Jag såg på London. Hon såg VÄLDIGT fundersam ut. Jag log lite. Jag kom på mig själv om att bara sitta där, så jag gjorde lite nytta och klädde på mig. Louis verkade nästan ha somnat, så då gällde det att ta tillfället i akt. Jag fnissade lite, sedan såg jag på Louis. GAH! Han hade varit vaken. Jaja, Whatever. Jag log lite för mig själv. Sedan såg jag på honom igen.

"So, when do this 'present' comming then?" frågade jag.

"It's two sort of bites..." sa han och log. "But the first is going at the breakfast." sa han, sedan SMS:ade han Niall. Jag undrade vad han skrivit.

~Senare.~

Vi satt samlade runt ett stort bord utanför köket. Det var amerikanska pannkakor, som mormor gjort åt oss då killarna kommit på besök. Jag tog en tugga, och njöt. Helt plötsligt, bara Random reste sig Louis. Alla glodde på honom. Han såg på Niall, och Niall tog fram Gittarren, och började spela. ehum, det började kännas pinsamt. Louis tog ett djupt andetag, och började sjunga. Till Diana-låten:

"You're so young and I'm so old. This my darling I've been told. I don't care for what they say. Cause forever I will pray. You And I will be as free, as the birds up in the trees. Oh, Please, Marry me... My Linn." Jag såg lite chockad ut. Och det var inte så konstigt, jag vart ju chockad. Jag kände en massa blickar mot mig. Jag rodnade kraftigt och det enda jag kunde göra var att långsamt klappa händerna.