More Than This Kap.6

När Louis hade lämnat lägenheten bytte jag om, tog bort sminket och la mig på sängen. Jag låg där och tänkte, jag tänkte på det Louis hade sakt till mig, han, han som är så fking söt, kunde värkligen HAN tycka jag var söt?, Lilla Linn? Jag var ju bara en vanlig tjej från Sverige. Mina tankar svävade vidare till annat, jag började tänka på att mina bästa vänner skulle flytta till mig, det var som en sten som lättat från mitt bröst.
Dagen efter
Jag vaknade av skrik, skratt, spring i trappen mot mitt rum & såklart, någon som knackade på min dörr.
"Kom in!" sa jag och gnugade mig i ögonen, då jag gjort det, såg jag att alla mina saker var borta!, Då öppnades dörren och jag såg dom, Hanna, Annie, Tuva & Emelie kom springade mot mig, kastade sig i sängen och gav mig flera kramar.
"Jag har saknat er så sjukt mycket!" Skrek jag av glädje, och fick iprincip samma svar. Då det hela hade lungat ner sig så gott det kunde så skulle jag gå och klä på mig, när jag var framme vid min walk in closet, var ALLA kläder borta! Då gjorde jag det självklara, jag skrek ett typiskt tjejskrik.
"AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH"
Då kom Emelie och Tuva springade mot mig.
"VAD ÄR DET?" Skrek Emelie och Tuva i kör.
"ALLA MINA SAKER ÄR BORTA, FÖRST I MITT RUM, OCH NU MINA KLÄDER!" Skrek jag som svar, fortfarade ett ljust tjejskrik.
"Ja, vi har ju pakat dom åt dig?, din mormor sa att vi skulle det?" Svarade Tuva och la huvet på sne.
"Vill hon att jag ska flytta ut eller vad?" Jag var helt oförstående.
"Du ska ju bo med oss i mitt miljonHus, Åh, skynda dig, du måste se det, det ser ut precis som det i twilight" Sa Emelie och gjorde något sorts drömmande ansiktsuttryck.
"Vänta, så jag ska bo med er?, utan vuxen?" Svarade jag, fortfarande helt oförstående.
"Ja" Nästan skrek dom i kör, som om dom övat på det hela dagen.
Lite senare på dagen när jag förstått att jag skulle flytta och vi var framme vid huset
Det liknade värkligen det i Twilight, Jag gick runt och kollade in alla rummen, eftersom jag redan bott hos min mormor som var rik, så blev jag inte lika chokad som dom andra. Hela huset var redan mublerat, alla hade varsitt rum som speglade dom själva, Och som tur var fick jag en ny walk in closet, som till och med var lite större än den gammla. Det voffade till i min hadväska. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Louis. Jag öppnade det I've heard that you have moved?, where can I pick up you and your friends?
Jag skyndade mig och svara: We have a car, you don't have to pick us up, thanks anyway, when does the party start?
Det voffade snabbt till i min mobil igen, jag kollade smset, Okey, be careful, the party starts nine, Se you there!
Jag svarade inte på smset utan skyndade mig istället ner till köket där dom andra stod och skrattade. Jag derimot bara skrek,
"Det är fest hos OneDirection om en timme, så skynda er och klä byt om!" Det gick dock inte så bra.. Jag fick bara massa blickar, dom trodde jag skojade, men jag visade dom bilderna från Madame tussauds. Och sen sa jag det dom uppmärksamade mest.. Att Louis tycker jag är söt. Efter jag förklarat allt och visat bilderna hade vi bara 30 minuter på oss kvar. Alla sprang in i sina walk in closet's och bytte om. Jag tog på mig en svart kläning och ett diamanthalsband jag fått av mina föreldrar när jag döptes. När jag var nere i hallen såg jag dom stå och vänta, alla var så otroligt fina! Hanna, med sin gula klänning som lysste upp rummet, Tuvas röda tights och svarta tröja, Annies Blåa tunika och underbara vita sjal, och Emelies färgstarka blandning på sina kläder, Gula jeans shorts, Knall rosa tröja, & allt annat. När jag kommit ner till dom andra sprang vi in i bilen, Tuva som var bäst av oss på att köra satte gasen i botten och vi var framme hos OneDirection på 10 minuter. Vi knackade på och såklart öppnade dom, alla var så sjukt fina, specielt Louis.
"Hello lady's" sa Harry och släppte in oss.
"Hello boy's" Svarade Hanna.
Det var inte alls så många personer där som vi väntat oss, eller i alla fall, jag väntat mig. För när jag kom in var det, bara vi där. Det voffade till i min mobil då alla pratade som mest, jag kollade vad det stod, det var från Louis, Come to my rome? I have something i have to do... Jag sprang genast upp till hans rum, där stod han, han sa inget, utan gick bara fram till mig, och kysste mig. Det var då jag var säker. Jag var kär. Jag besvarade kyssen.
"I Love you Linn" Sa han.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0