onedirectionnovelles

Jag kollade mig runt och skrattade, jag skrattade som aldrig förr. Men endå så börjar jag gråta. Jag springer iväg, iväg från musiken. Jag hittar en garderob och sätter mig där inne och bölar. Jag är lycklig nu, tacksam för att jag fick vara med dom, Linn, Annie, Tuva och Hanna. Jag blev dissad förr. Jag hade inga vänner. Inte en ända. Jag brukade sitta hemma och plugga, tränga ute allt dummt alla sakt mig. Jag gick 2årskurser över dom, men det spelade ju såklart ingen roll för mig, mina första riktiga vänner, och vi skulle vara vänner föralltid! Då jag satt där och bölade sönder knackade det på garderoben. Jag torkade mig i ögonen, och kände att mascaran hade runnit ut, att jag inte tog vattenfast.

"Who is it?" Sa jag, jag fick inget svar, det var bara någon som öppnade dörren. Där stod Niall, han stirrade bara på mig.

"Why are you sitting and crying in my wardrobe?" Sa han och kollade konstigt på mig.

"I'm Sorry.." Sa jag och kollade ner i marken.

"Why are you saying that you are sorry?"

"Because I am sitting in your wardrobe and I look awful"

"You doesn't look awful?" Jag kollade konstigt på han, han var inte som alla andra, inte som dom killarna som kastat saker på mig, och sakt fula ord till mig. Men det var ju några år sedan nu.

"Thanks" Jag kände att jag rodnade.

"Can I get your number?" Sa han, jag tror han också rodnade lite.

"Sure, but then I want your number to!" Jag gav han mitt nummer, och fick hans.

"I really like your outfit!, but dosen't you want to get out from my wardrobe?" Han räckte fram handen, och jag tog tag i den, men just då jag ställt mig upp och skulle släppa hans hand så ramlade jag, och såklart föll han på mig.

"OhMyGod, I am so sorry!" Halvskrek jag, han bara skrattade och kollade in i mina ögon.

"Now when i look a little closer, i think you have something there" Han låg fortfarande och kollade på mig. Just när jag skulle ta handen och torka bort det jag hade i ansiktet, då Niall tog bort min hand och han kramade mig. Jag blev varm i hela kroppen. Vi stälde oss upp och satte oss i hans säng, vi pratade om allt. Speciellt mat&glass. Vi skrattade också en hel del. Det var då tanken plopade upp i mitt huvve, var jag kär i Niall?, Men det kunde jag väll inte vara? Jag har ju just träffat han.

"What are you thinking about?" Sa han,

"Nothing, it's nothing" Svarade jag och blev nog lite röd om kinderna. Han kramade mig igen, blev tyst ett tag tills han sa,

"I think we have to go back to the others", Jag nickade bara till svar. Vi stälde oss upp, och han tog min hand. Och han kramade handen hårt. Jag blev varm i kroppen igen. När vi kom dit ner såg vi att dom andra satt och såg twilight och Linn och Louis satt och kysstes. Jag tror nog att det var något mellan Zayn och Tuva också, jag såg hur dom kollade på varandra. Jag och Niall gick och satte oss i en ledig soffa. När filmen var slut skulle vi fara hem. Tuva var så trött så hon orkade inte köra, så det fick bli jag som körde. När vi var hemma gick alla direkt och la sig. Just då jag nästan hade somnat lät det You have a messinger! Jag kollade på min mobil, som låg under min kudde, det var ett sms från Niall, jag öppnade det: I can't sleep, call me? xoxo Jag gick in på kontakter och tryckte på Niall, han svarade direkt.

"Niall here!"

"Hi Niall, did you want me to call?"

"Ehm.. Yes it was something i need to say to you"

"What is it?" Jag började bli lite nervös, tänk om det hade hänt något.

"Ehm, Nothing, I can say it later.." Jag kände mig nyfiken.

"No, Say now!"

"Okey, I don't know exaktly how to say this, but i like you.. Pleas don't hate me"

"I don't know what to say."

"I understand if you don't feel the same"

"No, I Love you."

"You said what?"

"Ehm, I can talk to you later, Se you"

"Bye Sweetie"

Jag tryckte på röd lur, och skrek. Jag sprang runt i huset, jag skrek&skrek, tillslut kom dom andra och frågade vad det var med mig. Jag sa att jag var kär. Jag var kär i Niall, och han gillade mig också!

Jag stod tyst ett tag, sedan kollade jag på Tuva och blinkade.

"Så du och Zayn eller?, jag såg hur ni kollade på varandra"

"Ehm, ja, nej, eller jag vet inte. Men erkänn han är het."

Då brast alla ut i skratt, och vi gjorde en stor gruppkram, Sedan gick vi och sov igen.