onedirectionnovelles

Hanna stirrade ut genom fönstret på den nya lägenheten... Det vill säga HENNES och Harrys nya lägenhet. De hade nyss flyttat dit, tillsammans med Angel, deras nya hund. Nyförlovade var de ju också, faktiskt. Hon älskade det nya stället öppet, vitt och alldeles... underbart. Visst, ibland saknade hom att bo med Emelie, så hon inte hade någon att bråka med. Harry hade precis försvunnit på turné. Trots allt spelade det ingen roll just nu. Hon visste att Harry var tillbaka på 1 månad, och den månaden skulle hon tillbringa med någon annan hon tyckte om: Hon skulle resa hem till Svergie tillsammans med Linn och Emelie, vilket kändes helt okej just nu. Och hon måste ju berätta för sina föräldrar att hon förlovat sig alldeles nyss, två dagar sen faktsikt. Hon kände hur telefonen började vibrera i fickan, men stängde bara av telefonen, och stirrade ut genom fönstret. Det regnade. 

 

Linn satt och snurrade på ringen som satt på hennes finger. Trots att det snart gått fem år sen hon gift sig med Louis så var det en stor händelse. Hon log svagt, då hon hörde någon skrika innifrån sovrummet. Hon gick dit in, och tittade på den underbaraste skapelsen i hela världen, Sun, hennes dotter. Hon lyfte upp Sun, och sjöng tyst en sång på svenska, fast besluten vid att lära hennes nu 1-åriga dotter både svenska och engelska. Hon treveda efter nappen, som låg i spjälsängen, och gav den till Sun, som slutade skrika, och somnade igen. Lättat lade Linn tillbaka henne i sängen, och gick tillbaka till köket, där en stor kopp choklad väntade på henne. I den nya lägenheten trivdes hon faktiskt lite bättre än i det stora huset. Hon drack lite av chokladen, slog sig ännu en gång ner vid bordet, och snurrade på ringen. Nästan fem år hade den suttit där. Fyra år, elva månader och tjugonnio dagar.

 

Emelie åt upp det sista ur ben och jerry's-burken. En cookie dough. Hon log svagt, och tänkte på att det var den första smaken hon delade med Niall. Men hon fattade inte att Niall lämnat henne NU. Det var trots allt deras bröllopsdag. Hon tittade ner i burlem, och försökte se om det var kvar någon glass, men det var det inte. Taxvalpen som hon fått av honom i bröllopspresent rusade omkring i köket, och hon kunde höra hur klorna krafsade emot marken. Hon såg på klockan. Kvart över tolv. Hon lutade sig emot mobilen, och tittade efter SMS:et han lovat mig att skicka.

One in the hour, except of when I'm singing.  Hon suckade. Kanske uppträdde han nu, men han brukade egentligen sova vid den här tiden. Eller, nästan sova. Egentligen hade hon vaknat vid det här tillfället. Emelie såg på radion, slog på kanalen hon jämt lyssnade på. More Than This dunkade i rummet, och Emelie stirrade tomt ut i luften, kunde känna tårarna falla ner för kinderna. Hon saknade honom. 

Can't love you more than this.. Emelie log svagt.

"Bara sanning..." mumlade hon och tittade på valpen. "Direction, nu går vi ut."

---

Ja, då var den novellen slut. Vad vi slitit, men nu är den äntligen klar. Ja, jag skrev hela kapitlet, bara för att. Men ändå, den kanske inte är bra, men i alla fall. Det är ändå det som fick oss att börja lägga ut noveller. Så se det inte som en dålig grej, se det som nåt bra. :D från Linn / Isabella