onedirectionnovelles

---

Jag vaknar nästa morgon av att väckarklockan ringde, kanske inte så kosnstigt då, men jag gjorde det. Och jag har visst snoozat den några gånger. Så... Det är typ kvar tre sekunder innan skolan börjar. Eh, det var en halvtimme, men gosh, det är fortfarande lite tid... Visst? I allafall, jag skyndar att ta på mig första bästa plagg, som inte såg för sopigt ut, och jag trycker snabbt i mig en chokladkaka till frukost, synd att det är en ganska dålig frukost... men men, jag skyndar mig att borsta tänderna och sedan går jag ut.

Det ösregnade. Jag mår som sagt ganska dåligt, och börjar bli skitblöt. Då ser jag helt plötsligt ett limegrönt typ sken i det sunkiga grå vädret. Jag blir minst sagt förvånad, och tittar på skenet, som kommer närmare och närmare. Då ser jag att det inte är något sken, utan det är någon med ett paraply.

"H...Harry?" frågar jag. Personen kommer närmare.
"Wazzup UmbrELLA?" frågar han. Jag ler svagt. Han kommer närmare, och jag går in under paraplyt.
"Getting wet." säger jag och ler. Han flinar.
"So true..." säger han. Vi börjar gå emot skolan.

Det är tyst ett tag, innan jag börjar prata med honom, som om jag aldrig pratat förr. Han bara nickar och ler. Jag inser plötsligt att jag börjat prata väldigt mycket, och rodnar, och tittar ner i marken. Ännu en gång blir det tyst.
"So..." säger jag med ens. "What have I said?" frågar jag. Han ler.
"Guess." säger han. Jag stirrar mordiskt på honom, och säger ingenting. Han säger inget heller för den delen. Tystnaden blir pinsam, och jag vill hitta på nåt att säga.

Jag vet, jag har bara känt honom i typ 14 timmmar kanske. Och jag håller redan på att bli kär i honom. Jag är väldigt lättflörtad, visst. Jag suckar. Harry ser på mig.
"What?" frågar jag.
"Just what I were gonna say to you." säger han. Jag tittade bort från hans blick.
"Nej. Inget." Jag ler svagt, och snart skymtar jag skolan.
Jag ler och pekar han ser på mig.
"Well then... We can go home after school together. Right?" frågar jag. Han ser förvånat på mig.
"Right, but... Are we not gonna hang around in school." frågar han. Jag stirrar på honom, och stannar, så jag hamnar utanför paraplyt.

"Potter. You must kidding me." jag skyndar fram till paraplyt igen. Han stannar, så jag ska kunna stirra på honom och stå stilla utan att jag blir blöt. Jag kan inte dölja ett svagt leende, för mitt rätt dåliga, men ganska roliga nya smeknamn till honom. Han ler också. Han borde liksom veta att JAG, lilla försiktiga och tysta Jennie ABSOLUT inte kan hänga med den populära, och kända Harry, som plus har med resten av bandet (Jag visste först inte att Harry var med i ett BAND, men det var visst så. Pojkbandet one direction. Jag googlade på det igår).

Han ler svagt.
"Why?" frågar han, och höjer handen som en vinkning. Han har alltså fått syn på någon. Jag försöker få syn på vem han sätt. Jag ser någon med ett knallrött paraply.
"One of your friends?" frågar jag. Han nickar. "Hard to guess." flinar jag och pekar menande på paraplyt. Han suckar, men ler.
Personen under den stora utpumpade tomaten som hålls i stjälken är en kille. Stor överraskning, men men. I allafall är det en kille. Han har brunt ostyrligt hår och en glad blick som fick mig att liksom le. Han ser rätt schysst ut, och om jag ska gissa är han med i one direction. Han ler.

"Harry? A new girlfriend maybe?" frågar han och flinar. Harry suckar.
"No, Louis. She's only a friend." säger han.
"Or, I'm a girl, and I'm his friend, so if you say it so, sure, I'm his girlfriend." säger jag och ler. Han ler, och vi går under tystnad mot skolan. Snart kommer det en kille med blondt hår, sneda tänder, och en glad uppsyn. Sedan kommmer en person med svart hår, och... han var rätt snygg om vi säger så. Sedan en snubbe med brunt lockigt hår och stora ögonbryn. Vi går under tystnad och jag känner mig lite... vad ska man säga.... Inträngd i ett hörn. Men det går bra.

Hela dagen funkar bra, förrutom det att alla GLOR på oss. Jag räknar alla minuter som går. Minuter går till timmar, timmar går till dagar, och dagar gpr till veckor. Och det slutar med att de där killarna blir mina bästisar. Jag tvingas av Harry att lära mig deras låtar utantill, och snart kan jag texterna till One Thing, What Makes You Beautiful, Gotta Be You och alla de andra låtarna. Jag lär mig till och med att spela gittarr, vilket jag kan tacka Niall för. Och vad man inte ska säga till One Direction. Ett exempel. Jag sa tillexempel till Louis att hans paraply såg ut som en tomat. Det tog honom fem dagar att förstå att det var ett skämt. Så  jag lovar härmed att aldrig mer kalla Louis tomatparaply en tomat. De gaddar ihop sig emot mig. Eller, alla utom Harry gaddar ihop sig. Han står på min sida, som den bästa vän han är.

Jag sätter mig ner vid datorn på eftermiddagen, för att lyssna på musik, kanske tumblr. Jag lyssnar som vanligt på Ed Sheeran, men avbryts av att telefonen ringer.
"H... Hallå?" svarar jag.
"UmbrELLA?" hör jag Louis röst säga.
"Oh, Hi Louis. What's happening?" frågar jag. 
"Hm, me and the guys are waitning at Mcdonald's. Are you comming?" frågar han. Jag ser förvånat på telefonen.
"No one has ask me." svarar jag sakta.
"Well, would you com to Mcdonalds?" frågar han, och jag kan nästan höra leendet på hans läppar.
"Well, I've nothing to do, so... I'm comming. See you in maybe one half hour." säger han.

"Accutly... We are here." säger han, och jag förstår inte, men det verkar som om Louis är väldigt nära. Jag öppnar min dörr. Jag ler emot fem killar med färgglada paraplyn.
"What are you doing here?" frågar jag och ler lite bredare.
"It's to cold outside, for angels to fly." halvsjunger Harry. Jag flinar.
"Right. But... Mcdonald's?" frågar jag. "Was that a good place to say you were at?"
"Accutly, We were there before." säger Zayn med sin roliga brytning, och håller fram en box med en helt vanlig Mcdonald's burgare. Jag ler svagt, och skakar på huvudet.
"Well then... Just don't spill everything in the sofa." Jag suckar och flinar när alla sätter sig i soffan. Den där kvällen var jättekul. Och ja, mina vänner kom mig närmre, kanske lite närmare än jag vill, men Whatever. Iallafall somnade jag lugnt den kvällen.