More Than This Kap.39
~Linns synvinkel~
Jag såg på de två personerna som älskade varann, alltså, Niall och Emelie. Jag fnissade, och gick därifrån. Jag var som värsta alfadjuret, alla förföljde mig. Jag suckade tungt. Det var lite jobbigt just nu. Också hade jag ont i huvudet. Jag såg trött på Tuva.
"Please, can you guys do something of your own?" sa jag tyst. "I'm tired." Jag hade typ börjat prata engelska på heltid. Jag släpade mig in på mitt och Louis rum. Där väntade såklart en superspeedad, glad hoppig liten London. Hon hoppade mot mig, och jag log lite. Jag tog upp henne i min famn. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log med något trött i blicken. Hon viftade på svansen, och gläfste. Jag satte ner henne, och satte mig i saccosäcken som låg i ett hörn i rummet. Sedan tog jag Ipaden, (jag tror Emelie köpte den, för den var rätt ful, iallafall 'skalet det hade. Eller, vänta, var det jag?) och såg på youtube. Jag nördade videos med One Direction. Jag fnissade ganska mycket, ända till jag kom till en video som gjorde mig sur. Det var en sån här video med en kille ur One Direction + deras ex. Jag kom till Louis, sedan ville jag slänga den fula Ipaden i marken. Fast jag kunde inte göra det. London kom och slog sig ner i mitt knä. Jag kliade henne bakom örat, och suckade, och tittade på några andra videos. Ibland kändes det såhär. Jag såg på Ipaden vad klockan var. Snart Tio. Lika bra att gå och lägga sig, då! Jag lade Ipaden på golvet, och tog London i famnen, och lade mig under täcket. Hon lade sig på täcket, London då. Hon somnade rätt snabbt, men jag låg vaken. Tänk på allt kul alla de andra kunde ha utan mig. Vadsomhelst kunde hända. Och jag kände mig som världens dissare, det var ju trots allt Emelies födelsedag. Tänk om hon hatade mig för det här! Jag låg där oroad, och hela världen kändes sämst. Men som tur var skulle det bli en ny dag imorgon. Jag slöt ögonen och somnade...
~Nästa Dag~
~Londons synvinkel~
Jag vaknade, och hanen som den snälla tiken brukade vara med var tillbaka. Jag gruffade tyst. Då märkte jag att tiken inte längre var kvar. Hallå? vart hade hon tagit vägen? Var hon i det Stora Våta? Jag tassade ditåt. Nej, hon var inte där! Var kunde hon vara.
Jag såg på de två personerna som älskade varann, alltså, Niall och Emelie. Jag fnissade, och gick därifrån. Jag var som värsta alfadjuret, alla förföljde mig. Jag suckade tungt. Det var lite jobbigt just nu. Också hade jag ont i huvudet. Jag såg trött på Tuva.
"Please, can you guys do something of your own?" sa jag tyst. "I'm tired." Jag hade typ börjat prata engelska på heltid. Jag släpade mig in på mitt och Louis rum. Där väntade såklart en superspeedad, glad hoppig liten London. Hon hoppade mot mig, och jag log lite. Jag tog upp henne i min famn. Hon slickade mig i ansiktet. Jag log med något trött i blicken. Hon viftade på svansen, och gläfste. Jag satte ner henne, och satte mig i saccosäcken som låg i ett hörn i rummet. Sedan tog jag Ipaden, (jag tror Emelie köpte den, för den var rätt ful, iallafall 'skalet det hade. Eller, vänta, var det jag?) och såg på youtube. Jag nördade videos med One Direction. Jag fnissade ganska mycket, ända till jag kom till en video som gjorde mig sur. Det var en sån här video med en kille ur One Direction + deras ex. Jag kom till Louis, sedan ville jag slänga den fula Ipaden i marken. Fast jag kunde inte göra det. London kom och slog sig ner i mitt knä. Jag kliade henne bakom örat, och suckade, och tittade på några andra videos. Ibland kändes det såhär. Jag såg på Ipaden vad klockan var. Snart Tio. Lika bra att gå och lägga sig, då! Jag lade Ipaden på golvet, och tog London i famnen, och lade mig under täcket. Hon lade sig på täcket, London då. Hon somnade rätt snabbt, men jag låg vaken. Tänk på allt kul alla de andra kunde ha utan mig. Vadsomhelst kunde hända. Och jag kände mig som världens dissare, det var ju trots allt Emelies födelsedag. Tänk om hon hatade mig för det här! Jag låg där oroad, och hela världen kändes sämst. Men som tur var skulle det bli en ny dag imorgon. Jag slöt ögonen och somnade...
~Nästa Dag~
~Londons synvinkel~
Jag vaknade, och hanen som den snälla tiken brukade vara med var tillbaka. Jag gruffade tyst. Då märkte jag att tiken inte längre var kvar. Hallå? vart hade hon tagit vägen? Var hon i det Stora Våta? Jag tassade ditåt. Nej, hon var inte där! Var kunde hon vara.
Kommentarer
Trackback
