More Than This Kap.5
Vi gick ut ur Madamme's och jag såg lika frågande på Louis som när vi var där inne. När vi kom till deras lägenheter, så släppte Louis av de andra. Jag var lika förvånad nu.
"Ehm.. I can take you home." sa han. Och sedan körde han iväg.
"What did you mean... with 'such cute as you'..." sa jag. Han såg lite förnedrad ut.
"I... I meaned it." sa han. Han såg in i mina ögon. "is.. is it bad?" frågade han mig. Jag log lite, och skakade på huvudet.
"No." sa jag och log. Han log lite, och rodnade. Han följde med mig in, och han följde också med mig in på mitt rum. Han log lite igen.
"Can I maybe..." jag såg på honom, och undrade vad han skulle säga. "look in your walking closet..?" sa han. Jag såg frågande ut, men nickade som svar. Jag antog att nu var det en plan på gång... Jag öppnade dörren, och visade honom in.
"Oh, My, God." sa han häpet. "You've got moutch clothes." Han lät som en tjej, när han sa det.
"So... this is what it's." sa jag. Han nickade. Jag såg mig omkring lite. Jag hade verkligen mycket kläder. Jag tittade på en klänning jag sydde i 8:an.
"Linn..." sa Louis.
"Ya?" sa jag.
"I like this place best." sa han. Jag vände mig om, och han höll upp en av mina BH:ar.
"LOUIS, DONT TOUCH IT" skrek jag åt honom men jag lät inte arg.
"Sorry.." sa han och släppte ner den på golvet. "Do you maybe want to come to our house tomorrow? We're gonna have a party!" Jag nickade.
"Okey!" sa jag.
"See you then... But, wait, how are you comming, and would your friends come?" sa han.
"I'm walking, and they REALLY want to follow." sa jag.
"NO WAY!" sa han. "I pick up you at 8." sa han.
"Okey." sa jag igen. "see you there."
"Bye." sa han, och lämnade lägenheten.
More Than This Kap.4
Jag såg in i Louis ögon. Han såg lite ut som... som om han rodnade.
"Ehm..." började han. "Maybe... when you talks with 'D A V I D'." sa han och jag pustade ut. David var en jobbig liten stalker. Jag höjde ögonbrynen.
"What was my first rule?" frågade jag. Louis teg ett tag.
"That we never EVER should tutch things.." sa han. "..But serioussly, you sounds like my mother." jag skrattade.
"good work." sa jag.
"Should we go now?" frågade Niall, som suttit tyst tillsammans med Zayn och Liam. Jag nickade, och vi gick ut. Medan vi gick så tog jag upp mobilen. Inga nya sms. Det stod en vit bil. Jag trodde inte mina ögon. Det första jag tänkte var att den liknade en limousin, och inuti gjorde det också det. Louis satt i framsätet, medan vi andra bestämde oss för vart vi skulle sitta. Killarna tvingade mig att sitta i framsätet, och sedan gick de belåtna in i bilen, och satte sig i baksätet.
"How does it feel to sit there?" frågade Harry. Han satt i ett bakvänt säte, som var mot mitt (dålig på att förklara, vet).
"shut up..." sa jag när de började skratta i baksätet. Jag korsade händerna över bröstet, och satt så hela resan, men vi fortsatte prata. Den enda som var tyst var Louis. Kanske var han koncentrerad, kanske inte. Men i varjefall var han tystare än vanligt. Och det gick han inte igenom utan att killarna försökte få ur honom något. Men han höll käft. När vi var framme vid Madamme's blev fans bortkörda, och vi gick in. Jag hade med mig kameran i en väska, och vi turades om att posera och att fota. Vid Lady Gaga vart jag småsur, för jag fick fota. Och framme vid Robert Pattinson, så vart jag ännu surare, för jag fick inte heller posera där heller. Jag höjde ögonbrynen när vi kom fram till Justin Bieber. Niall blev helt galen.
"BUT I DON'T WONT TO SHOT!" sa han. När Louis räckte honom kameran, så rusade han fram till JB-figuren. Jag stönade.
"I can do it." sa jag.
"Thanks!" sa han och, såg gladare ut. Då hördes en hund som skällde. Killarna såg sig omkring.
"Linn, do you have a dog in your bag?" frågade Louis förvånat. Jag skrattade, och höll upp mobilen. Det var Hanna som messat mig.
Hör upp, alla goa o glada! VI SKA FLYTTA TILL LONDON! :DD, Emelie vann HUR MKE PENGAR SOM HELST PÅ Postkodlotteriet. Har ni inte det där xD we are comming to London tomorrow, sistar :3 Och hur mår 1D 8D
Jag blev typ hur upphetsad som helst.
"HEJA MIG! HEJA MIG! HEJA MIG! HEJA MIG!" ropade jag och dansade en glädjedans. Louis, Harry, Zayn, Liam och Niall såg ut som 5 frågetecken.
"What the..." började Louis. "What are you saying."
"Ops... GO ME! GO ME! GO ME! GO ME!" sa jag istället.
"no.. I did'nt mean so..." sa han. "wazzup?" sa han och flinade.
"MY FRIENDS IS GOING TO MOVE TO LONDON!" sa jag och log. Louis lade en arm på min axel.
"Are they such so sweet as you are?" frågade han. Jag såg förvånad ut, och såg på de andra killarna. De bara ryckte frågande på axlarna.
More Than This Kap.3
Jag vaknade nästa morgon av att det skramlade i köket. Jag gäspade, och sträckte på mig. Jag reste mig, och släpade mig långsamt ut i köket. Mormor stod och lagade amerikanska pannkakor.
"Hejhej gumman!" sa hon och log. "Sovit gott?" jag nickade sömnigt.
"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade jag trött.
"Ja, du kan ju kanske ta hand om våra gäster..." sa hon. VAD? VILKA GÄSTER?! Jag blev upphetsad, men försökte vara så normal som möjligt.
"Vilka gäster?!" sa jag. Mormor flinade.
"De är i vardagsrummet." sa hon. "Ehm... du kommer kanske få en chock..." hon log hemlighetsfullt. Jag såg förvånad ut. Chock? Vadå för chock. Jag började gå mot vardagsrummet. TV:n stod, på och i soffan satt... Jag vart minst sagt förvånad. Kanske tillochmed en chock. Niall, Liam och Zayn satt i soffan, och Louis och Harry satt i fotöljerna. Ehum... Okej, jag erkänner. Jag fick en chock...
"ehm... Guys? What are you doing here?" frågade jag. Louis såg på mig.
"What are you wearing?" sa han och log retsamt. Jag vart ännu mer förvånad.
"I asked my question first!" sa jag.
"But I'm older then you!" sa han.
"So..?" sa jag, och flinade.
"Uhm... no idea what that good for.." sa han och alla i vardagsrummet började skratta. "But..." sa han, och försökte överrösta skratten. Vi tystnade, och fnissade lite istället. "It was Harry's idea to go to your house." alla blickar riktades mot Harry.
"And what do you have to say in there defense?" sa Zayn, och flinade. Harry rodnade, och ryckte på axlarna.
"Maybe that we not must to wait for you outside..?" sa han, och det verkade som ett bra svar, för Louis sa bara;
"And now you must answer my question!" sa han och pekade på mig. Jag tittade ner på mina kläder. Jag hade bara på mig den gröna silkespyjamasen. Jag hade tänkt säga, men då skrek mormor att det var frukost, så alla stormade ut i köket. Vi åt under skrik, och gapande. Jag undrade hur mormor stod ut med oss. Sedan gick jag in på mitt rum, med killarna hack i häl. Framme vid dörren så såg jag mordiskt på dom.
"Okey guys.. rules to my rooms. Rule one; No one tuching something. Rule two; I don't want someone to go into my walking closet. Rule 3; no smoking!" sa jag. Sedan öppnade jag dörren, och gick in.
"GAH!" hörde jag Louis skrika. "I'm TUTCHING THE FLOOR! I'M SO SORRY!" sa han retsamt. Jag höjde ena ögonbrynet.
"funny." sa jag, innan jag gick in i min gigantiska garderob. Jag tog ett par svarta shorts, och vit tröja. Jag tog också, såklart, mina vita converse. Jag öppnade dörrarna till garderoben, och gick ut. Då såg jag till min fasa att de satt och gick igenom mina skype-meddelanden.
"FUCK YOU." sa jag och såg på Louis. Han såg förvånad ut.
"What?" frågade han. Jag pekade på datorn som han hade i knäet.
"So, what have you read?" sa jag mordiskt elakt.
More Than This Kap.2
Just nu sitter jag i planet påväg till London. Jag har sagt hejdå till Tuva, Annie och Hanna, och vi har kommit överens om att vi ska skriva till varann. En speciell mening som grep tag, som Hanna sa var;
"om du träffar One Direction, bjud på köttbullar!" jag antar att hin skämtade, men den stannade. One direction... Jag var inget stort fan, men de var väl okej... Jag orkar inte fundera mer, utan somnar.
Jag vaknar av att en flygvärdinna skakade liv i mig. Hon verkade vara engelsman, för hon pratar engelska.
"Escuse me, but we've landed in London." hon log, och jag nickade. Jag gick ut ur planet, och hämtade mina väskor.
"Linn!" hörde jag en välbekant röst säga. Jag vände mig om.
"MORMOR!" ropade jag, och kramade om min mormor. Hon ler.
"hejhej gumman!" säger hon och ler. "nu far vi till min lägenhet." jag nickar och ler.
Senare
Jag sitter på mitt rum. Jag har packat upp allt. Alltså, mormor har typ världens största lägenhet , och jag fick typ världens största rum, med EN WALKING CLOSET! Jag har faktiskt inte fyllt den, men..! Jag hör mormor komma.
"du borde gå ut och äta!" sa hon och flinade.
"men mormor, jag vill äta med dig när jag precis kommit hit!" sa jag.
"men det kan du göra imorgon!" kontrade hon, och hon vann på grund av det. Och nu är jag på en nandos-affär. Jag satt bara där, och jag var ensam. Så hördes det skrik utanför det där stället. Jag vände mig om, och det var en massa tjejer, och två högväxta män, som höll flickorna borta... Men från vad? Jag såg när dörren öppnades, och fem killar kom in i butiken. Butiksbiträdet pep lite, för hon var säkert lite av ett fan. De bad henne att låsa dörren, och hon gjorde det. Då kom de fram till att jag satt där. De kom fram till mig.
"Can we sit here..?" frågade en blond kille.
"Sure." sa jag och log lite. Han log tillbaka, och de satte sig. En brunhårig kille, med platt hår satt mittemot mig.
"So... Who are you?" frågade han.
"I'm Linn." sa jag och flinade. "And you're?"
"I'm Louis." sa han. Sen sa alla deras namn, och vi pratade och åt samtidigt. Jag lärde känna dom bra, och helt plötsligt var klockan sju. Vi gick hem, och nu hade jag fem nya kontakter i min mobil.
Så nu sitter jag här, på min säng, och ser på displayen. Där stod det
Hi Linn! Do you want to go to Madamme Tusaddes (stavning)? xoxo /harry
Jag log, och skrev;
Sure, where shull I meet you, guys? ;3
More Than This Kap.1
Jag heter Linn. Jag har precis fyllt 18, rättare sagt igår. Då fick jag fyra presenter;
*En Iphone 4S
*En Systemkamera
*Ett minne till Systemkameran.
*En tur-billjet till London.
Och jag skojar inte. Först trodde jag att mina föräldrar skämtade med mig, men det gjorde de inte. De hade bestämt sig för att SLÄNGA UT MIG... okej, inte slänga ut mig, men det var såhär:
De hade fått nog av mig. Nej, jag skämtar. Mormor hade bönat och bett om att jag kanske kunde komma dit, eftersom att hon bor där, och får aldrig träffa mig. Så då funderade de, länge. Till sist sa de ja till Mormors förslag, som var att jag skulle flytta dit. Men hon hade kanske tänkt ett tag.
Men mina föräldrar tyckte visst att jag skulle bo där resten av mitt skitliv, eller åtminstone tills jag fick tag på en egen lägenhet i London.
Just nu sitter jag och packar. 'bara det viktigaste får följa med.' sa mamma igår. Jag grälade på henne ett bra tag, men till sist gav jag mig. Det här skulle bli de sämsta dagarna i mitt liv, trodde jag.
Jag har packat en MASSA kläder igår, typ en hel väska. Sen får resten av sakerna ligga i handbagaget. Där har jag packat ner lite småsaker, kameran såklart, och annat viktigt. Typ smink.
Plötsligt hördes ett ljud. Det är en hund som skäller. Hundar förresten... Jag älskar de små lurviga djuren. Först tror jag att det är någon hund inne i våran lägenhet, men sen kommer jag på att det var min SMS-signal på min nya mobil. Jag låser upp den, och ser att det var Annie, en av mina bästisar som har messat mig. Jag läste sms:et;
Hej L! T (Tuva, min andra av mina 4 bästisar) sa att du skulle flytta Ä det sant? o:
Då börjar jag gråta. Jag sätter mig på sängen och bölar som en liten 5-åring. När jag lugnar ner mig skickar jag tillbaka;
Tjo A! Jo, det är sant :'c Kan du SMS:a dom andra så kan ni kma förbi?
Fem minuter senare kommer svaret:OFC. Vi kmr på stört men emelie kan inte komma hon är ju på dendära jobbansökningsgrejen, Som hon har väntat på jätte länge u know. POK. :3Nästa Del kmr efter 2 Kommentarer :3
