More Than This kap.38
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Dom andra hade gått ikapp oss nu, jag bara stod där och stirrade på den totalt UNDERBARA varelsen som var i mitt och Niall's rum.
"If I like it?, can it be any cuter? I meen look at it, it's the cutest thing I've ever seen!" Jag lyfte upp den lilla underbara varelsen. Alla gick och la sig nu, förutom jag och Niall.
"Aw, Niall isn't it WONDERFUL?" Han bara kollade fundersamt på mig och sa.
"I think you are cuter," Gissa om jag blev varm i kroppen?
"AW, I CHANGED MY MIND, You are ofc the most cutest thing in the whole world, even cuter than Fluffy." Nu sken han upp. Jag släppte ner Fluffy som satte sig och åt frukt. Jag tog tag i Niall's mjuka hand och drog han till soffan, där jag kysste honom.
"I really love you Emelie" Viskade han,
"I Love you more" Viskade jag tillbaka. Jag iprincip låg på honom och vi kysstes, då han helt plötsligt stälde sig upp, och stälde sig på knä. Han var tyst ett tag då han plötsligt sa det.
"Emelie, I promise to love you every moment of forever, Would you do me the extraordinary honour of marrying me?" Jag blev helt tyst, det fanns inte ord till att beskriva lyckan jag kännde. Han till och med friade som Edward gör till Bella. Så j*vla gullig.
"Are you joking?" Var det ända jag kunde få fram, men då såg Niall lite ledsen ut.
"No, I don't.." Såg nästan ut som att han höll på att gråta. Trodde han värkligen att jag inte ville?
"YES, OMG, I'VE LOVED TO MARRY YOU!" Jag hoppade på han, och jag hade helt missat ringen. Den var underbar, Guld med några diamanter. Niall trädde på ringen på mitt finger. Det kändes nästan lite wannabe att han friade just efter Louis. Men who cares. Som sakt, jag hade kunnat göra vad som hälst för att få gifta mig med Niall, till och med fira min födelsedag. Jag drog med Niall till sängen, där vi låg och kysstes länge. Bästa födelsedagen i mitt liv.
~Ur Fluffy's Synvinkel~
Vart hade jag kommit?, och vad gjorde domdära två sakerna?, Dom hade i alla fall mycket av dethär goda, saftiga. Vad gör dom nu, jag vet inte om jag vågar kolla, jag är ju bara ett barn. Jag tror dom äter på varandra. Jag tror att det är en hona och en hane. Jag tror jag ska sova nu på den här bruna saken. Hoppas tiken överlever. Och den andra också.
Vad tycker ni om novellen såhär långt?:D
Jag hann inte skriva längre för jag ska o fira valborgs. :]
More Than This Kap.37
~Linns Synvinkel~
Ojoj, vi hade glömt hennes födelsedag igen. Jag rusade upp på mitt och Louis rum, och sökte på nätet efter djur till salu. Oh My F*cking Godness! Jag hittade ett perfekt djur. Jag fattar inte hur SÅNNA djur fick säljas! Det var en sånhär som såg ut som MORT från Madagaskar. Oh My Freaking Godness! It's so fluffy I'm gonna die. Jag ringde uppfödaren (så sjukt läskigt) som berättade vad sånna åt, och behövde. De åt frukt och behövde ett stort hus med mycket utrymme. Jag köpte en. Jag fick smuggla den in i slottet för att inte Emelie skulle märka något. Jag bad Niall att tvinga ut Emelie från deras rum, och att han skulle köpa MASSA Frukt. Han såg frågande på mig. Då visade jag upp lilla Mort, och han fattade fortfarande ungefär lika mycket, men han gjorde som jag sa. Jag visslade glatt, och bad resten av gänget att köpa frukt. Men Emelie verkade inte fatta något, bra. Jag fick in Mort i rummet. Hm, nu skulle jag bara komma på ett namn. Jag kom på ett namn: Fluffy. Gud vad smart jag är. Jag rusade ut ur slottet igen. Jag köpte ett halsband med berlock, som jag satte på Fluffy, som sedan klättrade upp på garderoben. Jag pustade ut. Mission complete. Jag gick fram till Louis.
"Did you Buy fruit..?" frågade jag honom.
"GAH!" Louis såg jätteförvånad ut. "I forgotted to do that!" jag såg skräckslaget på Louis.
"Are you Crazy?" skrek jag. "But no problemo, I can fix it!" Louis pustade ut.
"Thanks." sa han och pussade mig på pannan.
"Get of me!"skämtade jag. Han flinade. Jag sprang iväg igen. Jag måste ha gått ner fyra kilo av allt springande. Jag pustade, och stånkade, men till sist hade jag köpt Frukt! Jag förbannade den som inte instellerade en hiss på det förbenade slottet.
"And Linn is back!" sa Louis, och tog emot ett paketet. Jag hade tillochmed slått in det åt honom. Jag flåsade. "You need to train." sa han. Jag gav honom fingret. Han skrattade.
~Sent på kvällen~
Emelie trodde väl att vi glömt det, som tur var hade det ingått i vår 'plan', heh. Jag satt i soffan, och hade sms:at Emelie så att hon skulle komma. Alla var gömda, jag under en filt, förresten. När jag hörde Emelie komma så hoppade alla fram.
"Suprise!" ropade alla. Emelie drog efter andan.
"AAAAAAAAAAAAAAH!" vrålade hon, och hoppade till. Hon hade varit på café och ätit Ben&jJerrys och kokoskakor. "What the H*ll are you doing?"
"Happy Birthday!" ropade jag. Hon började asgarva, ända till Annie harklade sig.
"OPEN MY PRESENT FIRST" ropade Annie sen. Emelie såg glad ut. Hon öppnade det, och hittade..
"Fruit?" hon såg ganska förvånad ut. Jag märkte att hon blev ledsen. "Thanks...." sa hon. Hon blev ledsnare, och ledsnare för varje paket hon öppnade. Hon suckade tungt.
"Linn, your present then?" frågade hon.
"Take one fruit.." sa jag till henne, och log. Och sen tog jag en egen apelsin-bit. Sedan vandrade jag med en förvirrad Emelie upp på hennes och Nialls rum. Jag öppnade dörren, och strädckte fram biten med apelsin.
"Do like this." sa jag. Emelie sträckte fram sin klyfta av mandadrin. Hipsvips så hoppade Fluffy fram, och började knapra på Emelies bit. Emelie såg väldigt förvånad ut.
"So, do you like it..?" frågade jag.
More Than This Kap.36
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Jag och dom andra (specielt tjejerna) satt bara och finissade och glodde på Linn. Seriöst, hon måste bara säga ja, jag skulle inte kunna tänka mig att hon hade kunnat säga nej. Det blev tyst i köket, Linn hade slutat klappa och satt bara där helt tyst.
"So what do you say..?" Sa Louis som nog börjat bli lite lagomt nervös.
"About what?" Sa Linn och skrattade, jag tror inte hon hade hört vad han 'frågat'.
"Do you wan't to.. marry me..?" Sa Louis och blev röd i hela ansiktet. Linn svarade inte. Hon bara stälde sig upp på bordet, och gjorde världens tjejskrik, hon sprang runt runt sjukt länge. Då hon samlat sig lite satte hon sig igen och fixade till håret som blivit lite tillruffsat då hon sprungit och hoppat runt, och svarade med en lugn ton,
"Yes, it works for me" Och sedan började hon asgarva. Åh lycko Linn jag hade kunnat göra vad som hälst för att få gifta mig med Niall. Gud endå. Och hon fyller inte år imorgon, och det gör jag. Men om jag har tur har dom glömmt det. Ingen av killarna vet det ju, och tjejerna brukar glömma det ibland (typ förra året). Jag, Linn och Hanna sprang direkt upp mot Linn's rum, tog upp hennes Laptop och började leta brölloppskläningar. Hon ville ha en tiara till också, men safirer i. Då vi hittat några bra klädesplagg gick jag ner till reseptionen, och hyrde slottet en vecka till. Jag tycker hotellet var ganska snålt, bara för att vi 'Råkat' he sönder lite saker, bland annat 3 kristallkronor, så måste vi betala dubbla priset. Men det funkar det också. Då jag hyrt slottet så gick jag sakta förbi korridoren där våra rum fanns, och gick mot trappan i slutet. Där var det en stoooor bio-duk, och massa annat, typ en POPCORNMASKIN! Jag sprang fram till maskinen och tog en stor popcorngrej. Dom var jätte goda. Först nu märkte jag att alla andra redan var där uppe. Jag satte min bredvid Niall, ofc. Det såg ut som att Annie och Liam försökte äta upp varandra, värkligen. Tur för Annie att jag räddade deras förhållande. Zayn och Tuva satt och kysstes, men inte som Annie och Liam. Jag vände mig mot Niall som satt och pillade i mitt hår. Han har värkligen världens finaste ögon, tror jag dör. Harry gick och satte på en film, det var Breaking Dawn part 1. Jag kan bara inte förstå hur vissa gillar Jacob mer, men hans mage är rätt okej. Men Edward. Men han är endå inte som min Niall. Efter filmen, då typ Annie och Liam som sakt ätit upp varandra, Harry och Hanna hade redan gått till deras rum, lika så Zayn och Tuva. Jag vill inte veta vad som händer där. Nejmen, Linn och Louis var på väg till deras rum för att gå ut på en promenad med lilla London. Jag visste att Linn skulle älska London.
~Dagen efter~
Jag vaknade, det och förstod genast att dom hade glömmt min födelsedag. Jag blev jätte glad, menjag kunde inte börja skrika eller något för att Niall låg fortfarande bredvid mig och sov, en sak var säker jag var tvungen att hålla dom borta från fb. (FaceBook), Jag vände mig mot Niall och kramade om honom hårt han vaknade och kramade om mig tbx. Det gick bra hela dagen, jag behövde bara vara lite konstig några gånger då olika personer tänkte logga in på fb. Ett exempel var då Tuva skulle kolla vad som hänt med sina vänner mitt under frukosten, så jag var tvungen att göra det första jag kom på. Hälla mjölken över mig. I håret. Jag gick och la mig extra tidigt eftersom att jag inte var van att tänka såhär mycket på en dag. Det var as jobbigt, fyfyfy. Men det var i alla fall för en god sak.
~Klockan 11:02 Annies Synvinkel~
Jag låg där i sängen, och kollade på min MacBook Air. Jag öppnade facebook. hela dagen hade det kännts som att jag glömmt något, men det var nog inget. Då jag loggat in på fb såg jag det.
"FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK, NOT AGAIN!" Vi hade glömmt hennes födelsedag igen. Jag sprang fort upp till mobilen, Smsade alla (utom Emelie) att komma så fking fort dom kunde. Alla var där efter 10 minuter.
"What is it Annie?, Best it's important, I was just kissing Emelie, Btw, why isn't Emelie here?" Han såg fundersam ut.
"WE DID IT AGAIN!" Jag slog mig själv i huvvet.
"We did what?" Sa Hanna, och såg fundersam ut.
"WE FORGOT EMELIE'S 20 YEARS BIRTHDAY!" Alla blev shokade.
"But we have like 40minutes left, we can pretend that it was planned" Sa jag, eller ja halvskrek.
~Emelie's Synvinkel~
Lalalalaaa, Dom gjorde det igen. Hihi. Ingen födelsedag här inte.
More Than This Kap.35
~Linns Synvinkel~
Så fort vi kom in på rummet såg jag mig glatt omkring. Det var i nyanser av rosa, och golvet var av vitt trä.
"wow..." mumlade jag.
"Good that you liked it." sa Louis och log. "But it's not the whole present." jag såg på honom med en rätt trött blick.
"You spoil me." sa jag och han skrattade.
"Of course, I do anything for you." sa han. Då började jag sjunga på refrängen på Grenade med Bruno Mars. Jag fnissade lite efteråt. Jag glömde nästan bort hundvalpen, som sprang runt och gläfste. Jag pekade bara helt random på den, och skrek:
"OH MY GOD! IT'S SO FLUFFY, I'M GONNA DIE!" London satte sig ner på rumpan och såg på mig med huvudet på sned. Jag skrattade tillsammans med Louis. Det var väl rätt bra här. Jag suckade, och satte mig på sängen. Louis såg bekymrat på mig.
"What's happenin?" frågade han bekymrat. "My princess is not going to look sad today..!" sa han. Jag log.
"Better now?" frågade jag och han nickade. Han lade sig bredvid mig, och kysste mig. Eller nej, han hoppade på mig, och kysste mig. Bara sådär. Sånt händer ibland. Jag suckade lyckligt. Han såg på mig. Han såg rätt glad ut.
"Do you now what?" frågade han mig.
"No." svarade jag.
"I love you." sa han.
"I love you to..." viskade jag. Sedan kysstes vi lite och så...
~London's Synvinkel~
Jag sprang omkring i det konstiga rummet. Det såg inte ut som mitt Hemma. Jag såg mig omkring. De två Tvåfotingarna låg i en mjuk sak, som de brukar sova i. Jag undrade vad de gjorde. Men det var ju trots allt inte mitt problem. Jag trippade fram till Det Våta. Det var skönt att stoppa tassen i det. Jag gjorde det igen, och igen. Sedan hörde jag Tvåfotingarna igen. Jag störde mig lite på dem. Jag såg på dem. De höll tassarna om varann, och såg ut att ha det mysigt. Jag gläfste. De tog ingen notis av mig. Jag suckade, och gick fram till den svarta skålen med mat. Jag åt den. Jag gick sedan till Det Våta, som verkade vara mycket. Jag drack lite av det. Jag lade mig sedan ner i den gosiga Saccosäcken. Jag somnade.
~Nästa Dag~
Jag vaknar och ser att Tvåfotingarna fortfarande låg i det mjuka, och de sov inte. De hade mysigt. Jag gläfste. Då såg honan på mig. Och gläfste snällt, och satte sig på alla fyra. Jag rusade fram till henne, och slickade saltet på hennes tassar, och ansiktet. Hon gav ifrån sig ett lååååångt glatt gläfs. Då såg hannen sömnigt på oss, och halvmorrade något, och tiken svarade. Jag undrade vad de pratade om.
~Linn's synvinkel♥~
Jag såg på London. Hon såg VÄLDIGT fundersam ut. Jag log lite. Jag kom på mig själv om att bara sitta där, så jag gjorde lite nytta och klädde på mig. Louis verkade nästan ha somnat, så då gällde det att ta tillfället i akt. Jag fnissade lite, sedan såg jag på Louis. GAH! Han hade varit vaken. Jaja, Whatever. Jag log lite för mig själv. Sedan såg jag på honom igen.
"So, when do this 'present' comming then?" frågade jag.
"It's two sort of bites..." sa han och log. "But the first is going at the breakfast." sa han, sedan SMS:ade han Niall. Jag undrade vad han skrivit.
~Senare.~
Vi satt samlade runt ett stort bord utanför köket. Det var amerikanska pannkakor, som mormor gjort åt oss då killarna kommit på besök. Jag tog en tugga, och njöt. Helt plötsligt, bara Random reste sig Louis. Alla glodde på honom. Han såg på Niall, och Niall tog fram Gittarren, och började spela. ehum, det började kännas pinsamt. Louis tog ett djupt andetag, och började sjunga. Till Diana-låten:
"You're so young and I'm so old. This my darling I've been told. I don't care for what they say. Cause forever I will pray. You And I will be as free, as the birds up in the trees. Oh, Please, Marry me... My Linn." Jag såg lite chockad ut. Och det var inte så konstigt, jag vart ju chockad. Jag kände en massa blickar mot mig. Jag rodnade kraftigt och det enda jag kunde göra var att långsamt klappa händerna.
More Than This Kap.34
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Vi satt i vardagsrummet och skrattade då helt random Louis stälde sig upp och plingade i ett glas, med en sked. Undrar var ifrån han fick skeden och glaset ifrån. Alla blev tysta, och Louis bara nickade mot killarna och sa,
"Take Them" Killarna rent utav hoppade på oss, Niall tog la sig på mig i soffan. Eller nej, han slängde sig på mig i soffan, pussade på mig snabbt och tog fram en ögonbindel. Jag blev schokad, men som tur var hade dom andra också ögonbindlar. Niall höll mina händer hårt, så jag kunde inte ta dom för att ta loss ögonbindeln. Niall drog mig mot yterdörren, och det vet jag bara för att han tog på mig ytterkläder och det blev kalt då jag kom ut. Vi satte oss i en bil. (Eller något fordon) Jag satt bara helt tyst medans jag hörde dom andra små tjattrade. Då jag kände att det vibrerade i min ficka, och det lät, You Have a Messinger. Jag försökte ta loss mina händer från Niall, men han höll dom för hårt, så jag gav upp. När bilen stannade höll jag på att flyga fram, men klarade mig utan någon större skada. Jag blev förd ut i kylan igen, och sedan in i värmen. Då Niall plötsligt släppte gräppet om mina händer och tog bort det som var runt mina ögon. Sakta öppnade jag ögonen och allt blev bara jätte ljust. Jag och tjejerna gick runtrunt och kollade, vart hade vi igentligen kommit?, Det såg ut som ett slott, Kristall-kronor som hängde och dinglade i taket. Jag såg att Liam och Harry stod vid en reseption och pratade med en tjej som jag tror jobbar på slottet. Sedan samlades alla i mitten av det stora rummet.
"SUPRISE" Skrek alla killarna, typ sammtidigt. Jag och tjejerna bara kollade konstig på varandra.
"What's the suprise..?" Sa Linn och kollade förvånat på Killarna som stod framanför oss.
"We have hired this castel for two nights" Sa Louis och kollade svarande på Linn.
"OMG, I've alway's dreamd of living in a castel!" Denhär gången var det Annie som bröt ut i ett tjejskrik. Vi andra bara kollade förvånat på slottet.
"By The way, thanks for the money Emelie" Sa Louis och blinkade mot mig.
"I didn't think that you would buy something like this" Sa jag och skrattade för mig själv. Jag som hade tänkt mig något med Diamanter, och guld.
"It has only begun" Sa Niall och blinkade mot mig. Jag skrattade och som om jag förstod vad han menade.
"Come, let's take a look how this casel and were we can sleep. I'm tierd" Sa Harry och kollade specielt på Hanna. Vi började gå, det första rummet var ett stoooooort kök, med tusen miljarder skåp och stolar i guld. Det ända Niall fick fram var,
"It's.. Big" Alla skrattade, han hade nog inte sätt ett störe kök. Då vi gick ut från skåpet var det en koridor med 5 dörrar och en trappa.
"This is our room" Sa Niall och kollade på mig, Jag öppnade dörren och klev in, men jag hann bara ta ett steg in tills jag såg hur rummet såg ut. Det var det största rummet jag sätt, det fanns till och med en pool, en stor dubbelsäng, ett litet kök, en soffa, en tv, och allt annat man kunde tänka sig. Det var sjukt, jag hann se att Tuva och Zayn hade rummet mittemot oss och Linn och Liam hade rummet bredvid. Jag fick fortfarande inte fram ett ord, Jag tror nog att Niall hade sätt rummet förr, för han bara gick in och satte sig i soffan medans jag stog kvar i dörren och gapade. Efter typ en kvart då jag hade samlat mig lite så gick jag försiktigt in på det chokladbruna trägolvet. Jag gick försiktigt fram mot Niall och satte mig sakta i soffan.
"So, what do you think?" Sa Niall och kollade mot mig.
"It's.. so.. big.." Jag kände att mina ögon var så stora det bara går. Niall flyttade sig närmare mig, och kysste mig. Då det vibrerade i min mobil igen, You Have a Messinger. Niall tog upp mobilen som låg i min röda munkjacka.
"I'm not sure about what it says, it's from someone 'Linus'" Jag tog mobilen, och läste det, Tjenare Emelie, jag vet att det är slut mellan mig och Linn nu, men du och jag kanske skulle kunna ha lite skoj?, xoxo Jag svarade så fort jag kunde F*N HELLER, jag är inte singel och skulle ALDRIG vilja vara med dig även om du var den sista killen på jorden! Då jag svarat slängde jag mobilen i golvet. Och suckade.
"What is it sweetie?" Svarade Niall och kollade oroligt på mig.
"Linus is just that stupid!, he is just so fking disgusting!" Jag suckade en gång till. Niall bara kollade konstigt på mig. Jag gäspade.
"I want to sleep now" sa jag och tog Tag i Nialls hand och drog honom mot sängen. Jag la mig i sängen och kramade honom hårt och kysste honom. Han var min egna lilla nallebjörn. Denhär dagen hade värkligen gått fort. Tänk att vi skulle stanna här en natt till. Det skulle bli awesuuum, men dendär Linus. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, Hade han varit i närheten hade jag b-slapat han, och sparkat han mellan benen. Det hade ju Linn gjort. Hon var en duktig tjej. Undrar föresten hur dom andra tjejerna har det.
More Than This kap. 33
B~Linn's synvinkel~
Jag vaknade av att någon skränade. Jag satte mig trött upp. Jag hade på mig samma pyjamas som typ andra gången jag träffade killarna. Oj, det hade visst inte varit en sång, inget skränande.
"congrats Linn!" sa allasamtidigt och log. Då kom jag på att det var min 'namnsdag'.
"Umh..." jag gäspade "thanks guys." sa jag innan jag lade ner huvudet på kudden och försökte somna om, men det slutade tyvärr med att Emelie hoppade i sängen och ropade att jag skulle kolla på presenterna på ren svenska. Jag stönade och satte mig upp.
"open my present first!" Niall lät som en liten 5-åring. Han räckte fram en röd kartong med blått sidenband. Jag kunde inte göra annat än öppna. Där i låg två skålar, en i glas, och en svart. Det såg ungefär ut som hundskålar, ni vet där man har vatten och mat i. Jag tackade förvånat. Jag blev lite fundersam och öppnade resten av killarnas paket. Koppel, hanlsband med berlock, hundmat och hundschampoo. Jag vart lite mer fundersam.
"We girls have buy one present for you, one common." sa Hanna. Tuva sträckte fram en röd ganska stor låda. Jag öppnade den, och förväntade mig en hund, jag hade knäckt koden. I den låg en hund, en i trä. Jag började nästan grina, bortskämd som jag var. Jag tog upp den lilla hunden, som hade ett snöre fäst vid halsen och hjul. Emelie red sig i skratt. Jag fattade inte vad som var så jäkla roligt?! Tuva fnissade rastlöst. Då log Annie mot mig, och sa att jag skulle få den RIKTIGA presenten därute, alltså var det här bara ett skämt. Jag pustade ut. Tack gode gud. När vi kom ut från Louis sovrum så kom det en liten, underbar pälsboll, som gläfste glatt. Jag satte mig ner på huk, och sötnosen rusade som en galen kossa fram till mig, och slickade mig i ansiktet.
"Is it... To me?" frågade jag.
"no, it's a yellow cow we gave it to." fnissade Emelie sarkastiskt. Jag log
"Thanks thanks thanks thanks!" ropade jag. Louis såg road ut. Jag blev väldigt fundersam.
"What?" frågade jag. Jag reste mig upp, och lyfte samtidigt upp hunden, som visst hette London. Louis log.
"nothing" sa han. Då kom jag på det.
"where is your present?!" frågade jag, och kliade London under hakan.
"You'll see..." sa han och blinkade med ena ögat. Jag stönade.
"Killar..." sa jag på ren svenska, och tjejerna började asgarva tillsammans med mig.
"What did she say?" frågade Liam.
"Vas happenin' boys?" sa Emelie, helt random, och jag asgarvade lite till.
More Than This Kap.32
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Okej, dendära Linn kunde vara ganska ja.. Krävande. Haha, om ni förstår vad jag menar. Jag själv finns inte mitt namn i almenakan, så jag fick inte fira min namnstag, fast i endel almenakor fanns mitt namn konstigt nog med. Men Emelie är väll et vanligt namn? Eller det kanske bara är inbilning. Anyway, Nu då jag har gått och pengar så kan jag ju köpa något riktigt fint och ja, jag hade ju mina ideer redan från början. Det skulle vara något gulligt, och sött, kanske något mjukt, men det skulle vara en tricolor. Ja, det skulle det. Jag, Hanna, Annie & Tuva skulle köpa en cavalier king charles spaniel. Den skulle heta London, Ja jag valde namnet, det skulle ju ofc vara en tjej. Vi gick direkt in på datorn och hittade en perfekt, tjej, 8 veckor, tricolor.
~Linn's såkaldade namnsdag~
Vi sov över hos killarna, jag fick sova hos Niall, och hade jag smsat någon just nu hade det varit en miljard piltre efter Nialls namn, men nu var det ju inte det jag gjorde, dethär är ju bara mina tankar. Jag vet att Niall och killarna köpt lite djursaker, Eller, ja Louis sa att han hade någon annan överaskning. Jag låg där i Nialls säng och blundade o tänkte. Då jag plötsligt kände någon som kramade om mig, jag hoppade till. Såklart var det Niall, min lilla älskade gullunge, jag har alltid varit svag för irländare. Tror jag, eller det värkar ju så om jag blir kär i typ den första jag träffar. Jag värkar ju derimot gå hem ganska bra hos irländare också. Mina tankar blev avbrutna av en kyss, och sedan var jag tvungen att göra mig redo. Jag gick in på toan och bytte kläder, det fick bli mina rosa jeans shorts och ett vitt linne med rosa svampar på. När jag fixat mig klart så satt Niall på sängen och väntade med ett stort paket i handen. Jag gick fram till honom kysste han och tog han i handen där han inte höll paketet. Vi gick ut till vardagsrummet där alla andra redan väntade. Vi gick mot Linn's rum och började sjunga någon konstig namnsdagslåt som Hanna och Harry hade skrivit.
Jag har ju somsakt varit sjuk, och eftersom det var min tur att skiva så har ingen kunnat skriva, eller ja. Men nu är det lång helg och det kommer att skrivas!<3<3<3<3
Ska skriva snart, :$
jag har varit sjuk, sorry;I
/Bemzan:]
More Than This Kap. 31 (ehehehhe, vi har failat med kapitlen.)♥
♥~Linns Synvinkel~♥
Efter hela dagen på stranden for vi hem till VÅRT hus. Idag igen. Jag har alltid varit en sån här som gillat att sova över mer än att ha nån som sover över hos mig. Jag suckade lite, när vi satt i bilen, vi tjejer. Jag satt i framsätet tillsammans med Emelie. Jag rullade ner rutan, och där stod det några tjejer. De stirrade mordiskt på mig. Fick jag gissa var det Directioners, som gillade Louis. Äh, vem gillar inte den snygga, heta, roliga, snälla, bästiga... vänta, var fick jag det sista ordet ifrån? Vad tusan betydde det? Aja, iallfall vevade jag snabbt upp rutan, för att inte bli sedd av fler. Fegis här, knows. När vi kom tillbaka till vårt hus gick jag snabbt in. Killarna hade fastnat med en massa Directioners på vägen, hade Harry berättat för Hanna via mobil. Så det skulle dröja ett tag innan de kom. Jag gick upp på mitt rum. Vet ni vad som hade rockat? Att ha en liten, liten, liten fluffig grej, med fyra ben. Ni kan få en till ledtråd: Människans bästa vän forever! Alltså, jag ville ha en hund! Helst en typ tax, eller nån liknande. Helst tax, som ni kanske fattat, eller en King Charles, eller en flat coated retriver. Så grymt sött! Jag lade mig på sängen, och stönade. Jag såg upp i taket. Sedan kom jag på en grej. Visst var det 13 mars om typ ett år. Jo, jättelång tid kvar. Då kom jag på det! Jag hade typ legat i sjuksalen på min namnsdag! Bortskämd som jag var, brukade det vara lika bra som julafton och födelsedag, för jag fick presenter! Jag rusade ner för trappen, och rakt in i Tuvas famn, och började låstasgråta.
"Vad är det?" frågade Tuva förvånat.
"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!" vrålade jag överdrivet. "JAG MISSADE MIN NAMNSDAG! JAG FICK INGA PRESEEEEEEENTER!" jag, och de andra tjejerna som hört det började asgarva efter det sista. "Jag menar det." sa jag ynkligt efter skrattet.
"Vi kommer på nåt!" sa Annie och log. Vi tänkte, och tänkte, och tänkte.
"IDEA!" vrålade Hanna efter ett tag. Vi såg nyfiket på henne. "Vi firar den i övermorgon istället!" hon log.
"Men varför inte imorgon då?" frågade jag tjurigt.
"Ehum... Jag har inte köpt några presenter än..!" sa hon och ryckte på axlarna. Jag log.
"Okej! Vi säger väl det." sa jag. När killarna kom, berättade Emelie planen. Sedan gjorde de mig till en utstött, och höll på att viska hela kvällen. Jag gick då upp på Annies rum, och snackade med kaninerna. Jag tog den ena, Nappe, som heter Napoleon på riktigt, och gick in på tuvas rum. Där sprang tuvas råttor omkring i deras bur. Jag började prata om apor med dem, samtidigt som jag strök nappe över örat. Sen lade jag tillbaka Nappe i sin bur, tog komme, som heter Komet, och pratade om sniglar istället. När jag började bli trött, stoppade jag tillbaka Komme, och gick och lade mig.
Efter hela dagen på stranden for vi hem till VÅRT hus. Idag igen. Jag har alltid varit en sån här som gillat att sova över mer än att ha nån som sover över hos mig. Jag suckade lite, när vi satt i bilen, vi tjejer. Jag satt i framsätet tillsammans med Emelie. Jag rullade ner rutan, och där stod det några tjejer. De stirrade mordiskt på mig. Fick jag gissa var det Directioners, som gillade Louis. Äh, vem gillar inte den snygga, heta, roliga, snälla, bästiga... vänta, var fick jag det sista ordet ifrån? Vad tusan betydde det? Aja, iallfall vevade jag snabbt upp rutan, för att inte bli sedd av fler. Fegis här, knows. När vi kom tillbaka till vårt hus gick jag snabbt in. Killarna hade fastnat med en massa Directioners på vägen, hade Harry berättat för Hanna via mobil. Så det skulle dröja ett tag innan de kom. Jag gick upp på mitt rum. Vet ni vad som hade rockat? Att ha en liten, liten, liten fluffig grej, med fyra ben. Ni kan få en till ledtråd: Människans bästa vän forever! Alltså, jag ville ha en hund! Helst en typ tax, eller nån liknande. Helst tax, som ni kanske fattat, eller en King Charles, eller en flat coated retriver. Så grymt sött! Jag lade mig på sängen, och stönade. Jag såg upp i taket. Sedan kom jag på en grej. Visst var det 13 mars om typ ett år. Jo, jättelång tid kvar. Då kom jag på det! Jag hade typ legat i sjuksalen på min namnsdag! Bortskämd som jag var, brukade det vara lika bra som julafton och födelsedag, för jag fick presenter! Jag rusade ner för trappen, och rakt in i Tuvas famn, och började låstasgråta.
"Vad är det?" frågade Tuva förvånat.
"BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!" vrålade jag överdrivet. "JAG MISSADE MIN NAMNSDAG! JAG FICK INGA PRESEEEEEEENTER!" jag, och de andra tjejerna som hört det började asgarva efter det sista. "Jag menar det." sa jag ynkligt efter skrattet.
"Vi kommer på nåt!" sa Annie och log. Vi tänkte, och tänkte, och tänkte.
"IDEA!" vrålade Hanna efter ett tag. Vi såg nyfiket på henne. "Vi firar den i övermorgon istället!" hon log.
"Men varför inte imorgon då?" frågade jag tjurigt.
"Ehum... Jag har inte köpt några presenter än..!" sa hon och ryckte på axlarna. Jag log.
"Okej! Vi säger väl det." sa jag. När killarna kom, berättade Emelie planen. Sedan gjorde de mig till en utstött, och höll på att viska hela kvällen. Jag gick då upp på Annies rum, och snackade med kaninerna. Jag tog den ena, Nappe, som heter Napoleon på riktigt, och gick in på tuvas rum. Där sprang tuvas råttor omkring i deras bur. Jag började prata om apor med dem, samtidigt som jag strök nappe över örat. Sen lade jag tillbaka Nappe i sin bur, tog komme, som heter Komet, och pratade om sniglar istället. När jag började bli trött, stoppade jag tillbaka Komme, och gick och lade mig.
More than this kap.29
~Ur Emelies Synvinkel~
Jag förstod nog inte riktigt varför Annie ville göra slut med Liam, dom är ju så söta tillsammans. Åh jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men jag provade det vanliga.
"Så Annie, varför vill du göra slut med honom?" Jag och Linn kollade frågande på henne.
"För jag är inte säker på om jag älskar honom.." sa hon och såg sorgset på oss.
"Så låt mig då fråga, vad ser du i Liam?" frågade jag, jag vet nämligen ett sätt som brukar funka, vi tjejer tänker nämligen ganska lika. Förutom att vissa är smarta (som jag) och vissa lite mindre smarta.
"Ja, han är ju snygg, het, rolig, älskar mig och han kysser också bra. För att inte glömma hann ögon" Annie såg nästan lite drömmande då hon sa det, ungefär som hon brukar kolla på honom förr.
"Okej, en fråga till, vad vill du att en kille ska ha för att du ska falla för honom?," Linn kollade konstig på mig.
"Ja jan ska väll, vara snygg, het, rolig, den ska älska mig, kyssas bra, och ha fina ögon." Nu började jag skratta, jag visste det.
"Liam är perfekt för dig, du ska nog inte göra slut med honom, tro mig du kommer ångra dig." sa jag, och skrattade för mig själv.
"Förstår ni inte? Du beskrev din drömkolle precis som Liam," då började Linn också skratta.
"Ja, han är nog perfekt för mig. Hur kunde jag ens tänka tanken att göra slut med honom?" Nu skrattade alla, sedan kramades vi.
"Emelie du är smartare än man kan tro" Sa Linn och Annie typ samtidigt. Vi skrattade fortfarande. Jag tog dom i varsin hand och vi gick ner till dom andra, vi skrattade fortfarande.
"Hello girls" Sa Liam och Louis visslade till. Annie sprang fram till Liam och kysste honom, det såg nästan ut som om hon inte skulle sluta, vem vet hon kanske ville äta upp honom. Annie kunde värkligen inte släppa bliken från Liam. Allt var som vanligt igen, tror jag, inget har varit som vanligt sedan jag flyttat till London. Jag gick och satte mig hos min Naill i soffan som vanligt, vi kysstes lite. Annie kollade fortfarande in i Liams ögon, och dom fortsatte kyssas. Hanna, Tuva, Harry och Zayn hoppade hopprep. Ja ni läste rätt, hopprep. Hanna har alltid älskat att hoppa hopprep. Jag stälde mig upp och vinkade att Niall skulle komma, sedan sprang vi och ställde oss i kö för att få hoppa lite. Zayn ville typ snurra hela tiden, villket var ganska bra för oss andra. Jag må vara 20, men jag har då barnasinnet kvar. Vi hoppade hopprep ett tag, eller ja i typ några timmar. Alltså tills det blev mörkt. Då det blev middag lagade Hanna och Linn maten, det blev någon form av köttbullar, jag vet inte riktigt, dom smakade i alla fall bra. Efter maten tog Niall fram gitarren och började spela 'one thing' och alla sjöng med. Killarna var förvånade för att vi alla kunde sjunga typ bra. När klockan började närma sig 12 så skulle vi gå och lägga oss, jag sov med Niall, såklart. Det började bli någon sorts tradition att sova över hos varandra, men det är bara mysigt. Jag låg och pussade och kramade på Niall i säkert flera timmar innan jag somnade. När jag vaknade igen var det sol ute, jag klädde på mig lite nya kläder som jag hade med mig och sen fixade jag håret och förnyade mitt smink. Då jag var klar gick jag ner mot köket där satt redan Hanna och åt på en såndär köttbulle eller vad det nu var. Då hon plötsligt halvskrek,
"Dom är inte hemma, dom har gått gill studion." Hon la huvet på sne och vi gick och satte på tv:n, det var HarryPotter på tv:n, det passade bra för att jag var nog lite av en hp nörd. Det visade sig att dom skulle visa alla hp idag. Efter den första filmen kom dom andra ner, Hanna som på något sätt hade hittat en ny såkalade köttbulle la huvet på sne och sa ennu en gång,
"Dom är inte hemma, dom har gått till studion" hela dagen satt vi och kollade på HarryPotter, vid klockan.. 7 kom killarna ÄNTLIGEN tbx. Jag sprang fram och kysste Niall, alla gjorde likadant förutom att det var Harry som sprang fram till Hanna.
"So what have you done today?" Frågade Zayn och kollade på oss tjejer.
"Well, I can give you one name, HarryPotter." jag skrattade då jag tänkte på hur tråkigt vi haft det, eller ja, vi somnade efter typ andra filmen..
"And what have you done?" frågade Tuva och kollade på Zayn.
"You know how it is, hard worl, crazy fangirls, and all that stuff, it's really nice to be back here." Svarade Zayn och gäspade. Niall tog tag i min hand och vi gick mot mitt rum. Denhär gången bäddade jag om Niall, medans han bara gäspade. Jag log litenför mig själv.
"Are you working tomorrow?" Sa jag lite tyst, ifall att han hade somnat.
"ehm.. No tomorrow are we going to the beach, nice to see you in bekini" Sa han och blickade, jag slog till han lite löst. Jätte kul. Jag la mig bredvid honom, och kunde konstigt nog somna fast klockan bara var typ 9.
Dagen efter på stranden
När vi var framme på stranden var det bara vi där, det var stranden där dom spelat in 'thats whats makes you beautiful' videon, det var skönt att inte bli överkörd av en massa fans så fort man gick ut. Jag och Niall gick ut i havet för att bada. det kändes som att han stirrade lite extra på mig, så jag skvätte massa vatten på honom, det var is kalt i vattnet. Men jag och Niall badade endå ett tag. Jag såg att Annie och Liam satt och solade och en bit bortanför dom satt Harry och Hanna, jag vet inte riktigt vad dom gjorde, dom satt för långt bort för att jag skulle kunna se det. Zayn och Tuva satt i skuggan och kysstes, Linn och Louis lekte med varandra i vattnet. Och jag kysste Niall, han gjorde mig varm i kroppen, fast jag igentligen frös så sjukt mycket.
More Than This Kap. 28
~Linns Synvinkel~
Jag Kände mig lugn när All Ben&Jerry's var tillbaka in tha house. Jag log lugnt, när jag staplat in den sista burken i kylen. Jag sträckte trött på mig. Allvarligt, jag var VÄLDIGT trött. En Hand tog tag i min. Louis hand? Nej, det var inte Louis hand. Det var Annies.
"Vi måste prata." sa hon allvarligt, på ren svenska. Vad hade hänt nu då?
"Vad är det?" frågade jag när hon drog upp mig på hennes rum, där hennes två kaniner låg i sina burar, och myste i solen.
"Ja, jag vet inte hur jag ska säga det här..." mumlade hon, och jag rodnade kraftigt. "men..."
"Men?" jag var otålig, och sugen på en Phish Food.
"Jag vet inte om jag gillar du-vet-vem längre..." mumlade hon tyst.
"Voldemort?! Är du inte säker på att du gillar Voldemort längre?! Har du ens gillat honom?" frågade jag förvånat. Wow, Annie hade gillat Voldemort!
"Nej dumbom." hon suckade. "Jag snackar om..." hon viskade nästan det sista ordet;"Liam..." Jag vart hur fövirrad som helst.
"Men, först säger du att du inte gillar Du-Vet-Vem, och sen gillar du inte Liam längre! Vem är det du inte gillar?" sa jag och satte händerna i sidan, och lade huvudet på sned.
"Det är liam... din dumbom!" vrålade hon nästan, fast hon var ju tyst på 'liam', såklart, för att ingen skulle höra.
"Ehm... Och vad ska jag hjälpa dig med då?" frågade jag.
"Hur gör man slut?" sa hon förtvivlat. Jag tog det där som en förolämpning, typ... Eller ska man ta det som en komplimang? Menar hon det att jag har haft många pojkvänner?, isånnafall är det en komplimang.
"Eh... Man går fram, och säger som det är. Sedan springer man därifrån, och får skuldkänslor!" sa jag och log lite. Hon satte händerna för ansiktet.
"Men jag vill ju inte ha skuldkänslor!" sa hon, och snyftade. "Jag vill inte att Liam ska bli ledsen!" jag suckade. Hon borde ta hjälp av någon annan. Emelie, såklart! Det var hon som visste hur man tog bort skuldkänslor. Jag gick ut till trappen.
"Emelie! Vi behöver din hjälp!" skrek jag.
"Du behöver inte skrika." sa en röst bakom mig. Jag snodde runt. Där stod Emelie. Hon hade nog tjuvlyssnat. Jag lade armarna i kors över mitt bröst.
"Man får inte tjuvlyssna!" sa jag anklagande. Hon såg ner i marken.
"Förlåt.." mumlade hon. "Men nu hjälper vi Annie!"
Förlåt för att det blev kort C: ;3
Jag Kände mig lugn när All Ben&Jerry's var tillbaka in tha house. Jag log lugnt, när jag staplat in den sista burken i kylen. Jag sträckte trött på mig. Allvarligt, jag var VÄLDIGT trött. En Hand tog tag i min. Louis hand? Nej, det var inte Louis hand. Det var Annies.
"Vi måste prata." sa hon allvarligt, på ren svenska. Vad hade hänt nu då?
"Vad är det?" frågade jag när hon drog upp mig på hennes rum, där hennes två kaniner låg i sina burar, och myste i solen.
"Ja, jag vet inte hur jag ska säga det här..." mumlade hon, och jag rodnade kraftigt. "men..."
"Men?" jag var otålig, och sugen på en Phish Food.
"Jag vet inte om jag gillar du-vet-vem längre..." mumlade hon tyst.
"Voldemort?! Är du inte säker på att du gillar Voldemort längre?! Har du ens gillat honom?" frågade jag förvånat. Wow, Annie hade gillat Voldemort!
"Nej dumbom." hon suckade. "Jag snackar om..." hon viskade nästan det sista ordet;"Liam..." Jag vart hur fövirrad som helst.
"Men, först säger du att du inte gillar Du-Vet-Vem, och sen gillar du inte Liam längre! Vem är det du inte gillar?" sa jag och satte händerna i sidan, och lade huvudet på sned.
"Det är liam... din dumbom!" vrålade hon nästan, fast hon var ju tyst på 'liam', såklart, för att ingen skulle höra.
"Ehm... Och vad ska jag hjälpa dig med då?" frågade jag.
"Hur gör man slut?" sa hon förtvivlat. Jag tog det där som en förolämpning, typ... Eller ska man ta det som en komplimang? Menar hon det att jag har haft många pojkvänner?, isånnafall är det en komplimang.
"Eh... Man går fram, och säger som det är. Sedan springer man därifrån, och får skuldkänslor!" sa jag och log lite. Hon satte händerna för ansiktet.
"Men jag vill ju inte ha skuldkänslor!" sa hon, och snyftade. "Jag vill inte att Liam ska bli ledsen!" jag suckade. Hon borde ta hjälp av någon annan. Emelie, såklart! Det var hon som visste hur man tog bort skuldkänslor. Jag gick ut till trappen.
"Emelie! Vi behöver din hjälp!" skrek jag.
"Du behöver inte skrika." sa en röst bakom mig. Jag snodde runt. Där stod Emelie. Hon hade nog tjuvlyssnat. Jag lade armarna i kors över mitt bröst.
"Man får inte tjuvlyssna!" sa jag anklagande. Hon såg ner i marken.
"Förlåt.." mumlade hon. "Men nu hjälper vi Annie!"
Förlåt för att det blev kort C: ;3
More Than This Kap.28
~♥Ur Hannas Synvinkel♥~
Jag satt bredvid Harry i soffan. Min Harryboy. Vi spelade Halo, det gick inte så bra för mig, det var första gången. Jag dog typ hela tiden ( i Halo alltså ). Zayn och Tuva var på lag. Det syntes att dom hade spelat det VÄLDIGT många gånger förut. Klockan började bli 03.00. Vi hade tänkt lana till imorgon, Annie sommnar ganska lätt. Hon sommnade kring 05.00, Jag blev ganska stolt för jag klarade att vara uppe hela natten, och lite av morgonen. Kring 11 sommnade alla ( förutom Annie ). Annie blev rastlös och gick hem till Linn och Emelie, för att se hur dom mådde. Jag vaknade ungefär 4 av att Harry och Zayn kastade vatten på mig och Tuva.
- WHAT ARE YOU DOING GUYS? Sa Tuva medans hon skrattade. Jag och Tuva vinkade ut killarna från rummet. Vi hade sommnat i samma rum, vi gick och bytte om. Jag gick ut till Harry och kysste han. Tuva kom ut från rummet, Jag gick ifrån Harry. Tuva tog upp sin mobil och hon hade ett nytt medelande. Jag läste det. Det var från Linn
" OMG, KOM HIT. NU ".
- Tuva VI MÅSTE TILL LINN.
- Pleace talk english sweetheart. Sa Harry till mig. Jag kysste honom och han besvarade kyssen, vi stog där länge. Till slut sa Tuva
- We got to go to Linn now. Tuva log lite retsamt mot mig.
Vi gick ut och satte oss i bilen, Annie var ju redan där. När vi kom in sa Zayn
- What´s hapend?
- The B&J is over. Linn såg lite ledsen ut. Jag kramade och sa till henne
- Let´s go and buy som new. Jag log mot Linn. Linn kysste Louis, Jag kysste Harry, Sen gick vi alla ut till bilen och satte oss i bilen. vi började fara mot en lite mindre affär ( så att fansen inte skulle hitta oss. ), Vi köpte att B&J som dom hade. Dom som jobbade där blev väldigt glada.
More Than This Kap.27
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
Vi låg kvar ett tag i mitt rum och kysstes, då jag jag kom på att jag ju var tvungen att fara hem till mamma&pappa, och hälsa på.
"Niall, I need to go home and visit mom and dad." Jag såg lite ledsen ut, tänk om han skulle hitta någon annan då jag var borta!
"How long?" Han kollade mig i ögonen, medans jag svarade,
"I don't know.." Jag kramade om honom, då han plötsligt sa det jag bara kunnat drömma om!
"I can follow you, if you want to?" Jag blev jätte glad, och kysste honom,
"Yes ofc I want you to follow, Maybe someone else want also want to follow?" Sa jag.
"Yes, But if I follow, I want kottbollar!" Sa han och blinkade mot mig. Jag tog tag i Nialls hand och drog honom mot Linn's rum, där jag anade att dom var. Men nej. Dom var kvar i vardagsrummet, jag som alltid brukar ha rätt. Vi smög bakom dom och skrämde dom. Båda hoppade till, och Linn slog till oss med en kudde. Hoppas hon inte blev sur för jag förstörde hennes kyssande. Jag förstår inte varför Niall inte sattsat på typ Linn eller någon annan, han skulle ju lätt ha fått dom på fall, jag menar han är söt, rolig, gillar mat, snygg, & minst en miljard saker till. Men jag gissar att jag också borde få ha tur ibland. Jag stod och kollade ut i luften och bara tänkte, min blick hade fasnat på någon konstig växt.. Undra vem som köpte den, Det var nog den fulaste blomman jag sätt. Jag stirrade fortfarande på blomman och gick närmare och tog upp den kollade konstigt på den, då jag kom på att det var denhär blomman jag hade köpt. Jag ställde genast tbx den, och stog och stirrade konstigt på den, typ såhära som om det var en rosa ponny, eller en talande muffin som stog där. Då jag var mitt uppe i mina fantadsier så,
"BUUUUUUUUUUU", Jag hoppade i princip upp till taket, (5meter, jag mätte själv).
"AHHHHHHHHHHHHHHHH OMG, ARE YOU GUYS TRYING TO KILL ME, OR WHAT?" Jag vänte mig mot dom, dom bara skrattade. Jag var i något slags shoktillstånd, så jag bara gick helt tyst och tog fram en B&J, satte mig i soffan och åt, tyst, helt fokuserad på ben&jerry'n. Då helt plötsligt Niall kom bakom mig och skrämde mig, Jag tappade min b&j i soffan.
"Wäääääääääääääääääääääääääääääää," Jag kollade Ledset på Niall, med typ ledsama valpögon. Han bara gick och hämtade en ny b&j. Jag åt den sakta, Linn och Louis bara satt och kysstes, typ hela tiden. Tror att dom försöker ta igen kyssarna från domdär 2månaderna. Då jag ätit up min b&j, hade redan Linn och Louis gått och lagt sig, Niall som bara suttit och pillat i mitt hår tog tag i min hand och drog mig upp på mitt rum, och bäddade om mig i sängen, han la sig på andra sidan sängen, och vi kysstas lite. Då vi hörde Linn skrika till, Vi sprang direkt till hennes rum.
More Than This Kap.26
~Linns synvinkel~
Louis smekte min kind. Jag log. Allt hade bara varit ett stort missförstånd. Och när Louis kysste mig var det som om en stor sten lyfte från mitt bröst. Det var två månader sen sist. Jag undrade vart Niall och Emelie tagit vägen. Men jag funderade inte länge, för Louis hade närmat sig CD-spelaren, som stod mitt i vardagsrummet. Jag såg hur han tog upp One Direction-skivan.
"It isn't the real autographs at real, or?" frågade jag. Han skrattade, och skakade på huvudet.
"No, It's just one copy." sa han. Han stoppade in skivan och tonerna från One Thing strömmade ut, slöt jag ögonen, satte mig i soffan och njöt. Jag älskade det här. När det kom till Harrys snutt sjöng jag med.
"Shot me out of the sky, You're my kryptonite. You keep making me weak, yeah frozen, and can't breath..." jag sjöng, med, och om det började låta falskt började jag fnissa åt mig själv. Under Louis bit 'somethings gonna give now...' kände jag att någon glodde på mig. Jag öppnade ögonen. Louis såg förvånad ut.
"When I heard that Emelie could sing, I thought that she was the only talent of your 'group', but now! Wow!" jag rodnade lite.
"Stop do that. I'm blushing..." Jag vände bort huvudet, och gömde ansiktet i händerna. Han skrattade. När jag tog bort händerna var Louis ansikte bara några centimeter från mitt. Jag rodnade ännu mer, och försökte gömma mig i händerna igen, men Louis tog tag i dem, och såg in i mina ögon.
"Do you now what?" frågade han. "You have a beautiful face. First time I saw you I wondered if Harry didn't want you, I mean, in our videodairy he said that he wanted a girl with a beautiful face." sa han. Jag såg in i hans ögon.
"Shull I tell you one secret?" frågade jag. Han nickade. "Before I met you, I didn't like one direction so mutch." Han såg först ut som om jag skämtat, sedan såg han fundersam ut.
"Don't you like us now?" frågade han, och satte sig brevid mig i soffan. Jag log.
"Of course, do you kidding with me?" frågade jag. Han lutade sig över mig.
"What do you think?" frågade han. Hans ansikte var ännu en gång ca tre centimeter från mitt.
"You now the right answer." viskade jag, och vi kysstes.
Louis smekte min kind. Jag log. Allt hade bara varit ett stort missförstånd. Och när Louis kysste mig var det som om en stor sten lyfte från mitt bröst. Det var två månader sen sist. Jag undrade vart Niall och Emelie tagit vägen. Men jag funderade inte länge, för Louis hade närmat sig CD-spelaren, som stod mitt i vardagsrummet. Jag såg hur han tog upp One Direction-skivan.
"It isn't the real autographs at real, or?" frågade jag. Han skrattade, och skakade på huvudet.
"No, It's just one copy." sa han. Han stoppade in skivan och tonerna från One Thing strömmade ut, slöt jag ögonen, satte mig i soffan och njöt. Jag älskade det här. När det kom till Harrys snutt sjöng jag med.
"Shot me out of the sky, You're my kryptonite. You keep making me weak, yeah frozen, and can't breath..." jag sjöng, med, och om det började låta falskt började jag fnissa åt mig själv. Under Louis bit 'somethings gonna give now...' kände jag att någon glodde på mig. Jag öppnade ögonen. Louis såg förvånad ut.
"When I heard that Emelie could sing, I thought that she was the only talent of your 'group', but now! Wow!" jag rodnade lite.
"Stop do that. I'm blushing..." Jag vände bort huvudet, och gömde ansiktet i händerna. Han skrattade. När jag tog bort händerna var Louis ansikte bara några centimeter från mitt. Jag rodnade ännu mer, och försökte gömma mig i händerna igen, men Louis tog tag i dem, och såg in i mina ögon.
"Do you now what?" frågade han. "You have a beautiful face. First time I saw you I wondered if Harry didn't want you, I mean, in our videodairy he said that he wanted a girl with a beautiful face." sa han. Jag såg in i hans ögon.
"Shull I tell you one secret?" frågade jag. Han nickade. "Before I met you, I didn't like one direction so mutch." Han såg först ut som om jag skämtat, sedan såg han fundersam ut.
"Don't you like us now?" frågade han, och satte sig brevid mig i soffan. Jag log.
"Of course, do you kidding with me?" frågade jag. Han lutade sig över mig.
"What do you think?" frågade han. Hans ansikte var ännu en gång ca tre centimeter från mitt.
"You now the right answer." viskade jag, och vi kysstes.
More than this kap.25
~Ur Emelies Synvinkel~
Jag kunde äntligen gå igen, jag kunde göra vad jag vill nu. Eller nästan i alla fall. Jag tänkte lite på hur Linn reagerat då Zayn och Tuva kysstes, vad var det som inte hade hänt på två månader? Kanske att hon inte kunnat gå på 2 månader.. Det blev visst så att jag, Niall, Louis och Linn skulle fara hem till oss, medans dom andra skulle vara hos killarna. Direkt kag kom in sprang jag in till köket och tog ut en b&j och satte mig sedan i soffan. Linn kunde fortfarande inte gå så bra, så hon kom haltande in och satte sig bredvid mig. Niall satte sig bredvid mig pånandra sidan, och såklart så satte sig Louis på andra sidan om Linn. Jag tog en paous från mitt ben&jerrys ätande och kysste Niall, länge. Efter kyssen såg jag hur konstigt Linn kollade på oss, typ lite ledsamt. Det var då jag kom på det, Louis hade ju inte kysst henne på jätte länge, vad jag vet.
"Linn, why are you looking so wierd?" frågade jag,
"I don't want to talk about it." Var svaret jag fick.
"Linn, vad är det mellan dig och han bredvid dig? Jag säger inte namnet för då fattar han.." jag kände mig smart att jag kom på att dom inte förstår svenska.
"Emelie, jag tror inte att han gillar mig längre" Jag såg hur tårarna började komma' jag skyndade mig att krama om henne.
"Såja Linn, det gör han visst, han kanske bara har mycket annat eller något.." jag hörde själv hur dummt det lät, han satt ju bredvid henne. Killarn kollade jättekonstigt på oss.
"Linn are you okey?" Frågade Niall, och väntade på ett svar engelska.
"Emelie tycker du jag ska fråga om han fortfarande vill ha mig?" hon snyftade till.
"ja, det tycker jag." Linn släppte mig och kollade upp mot Louis. Jag visade att Niall skulle vara tyst. Jag höll om Linns ena hand.
"Louis, can I ask you something and you'll promiess to awnser the truth?(stav?)" Louis kollade konstigt på Linn och nickade.
"Louis, do you still love me?" Louis blev tyst, jag kramade Linns hand hårdare, och tog oxkså tag i Nialls ena hand.
"No I don't, I love you more." han kollade försiktigt på Linn, som log lite nu.
"then, why dosen't you tutch me longer?" Linn blev nervös.
"beacuse I didn't know if you loved me.." Han blev röd om kinderna. Och dom kysstes. Jag derimot tyckte att dom skulle få vara själva ett tag så jag tog tag i Nialls hand och drog honom mor mitt rum. Vi gick i. I min walk in closet, jag höll om hans hand hårt och vi kysstes, länge. Efter ett tag märkte jag att Niall's blick hade fasnat på minbsvarta bh. Så jag drog ut han är ifrån och vi la oss i sängen. Och kysstes lite till då plötsligt....
More Than This Kap.24
~Linns Synvinkel~
Jag satt mest och var tyst under intervjun. Jag ville inte avslöja något, så att jag skulle få några hotfulla mail eller något. Om hon frågade mig något, blev jag tvungen att svara ärligt, och glatt, för att inte tidningarna skulle skriva konstiga grejer om mig. Jag skrattade om Louis drog något skämt, men jag kände mig konstig av att sitta i rullstol. Den sista frågan var så dum.
"So, do you really love your girlfriends eaven if they sit in this thing... rollchair..?" frågade hon. Man märkte att hon inte kunde vad det hette på engelska. Niall, Louis och Harry såg mordiskt på hon som interjuvade oss.
"Of course." sa Niall och Harry samtidigt. Louis omfamnade mig bakifrån.
"She's the sweetest girl I've ever seen." började hon. "I can even dump Kevin for this girl." sa han och pussade mig på kinden. Jag skrattade, och log. Han såg lika mordisk ut som tidigare, när han frågade:
"Can we go now?" sa han.
"Yeah, of course!" sa hon och viftade oskyldigt med händerna. "Bye." sa hon, och förväntade sig säkert ett 'bye' från oss också, men det var bara jag, som försiktigt lyfte handen som 'hejdå'. Jag log när vi kom ut ur den stjärnliknande byggnaden.
"Wasn't you a little bit to hard?" frågade jag.
"Maybe, maybe not." sa Louis.
"I've just got one thing to say about the stupid 'star'." sa Niall. Alla blickar riktades mot honom. "Potato." sa han. Jag började asgarva. Vi drog oss sakta tillbaka till sjukhuset. Det var två långa månader som väntade oss.
Två månader senare.
Jag reste mig försiktigt upp ur sjuksängen. Det har gått två månader, utan att jag rört mig alls, seriöst. Jag behövde sträcka på benen. Jag vinglade fram och tillbaka i rummet. Jag höll på att snubbla, men Louis tog emot mig.
"Something says me that you shull train." sa han och log.
"I now." sa jag. Hanna hade kunnat gå länge, och hon skrattade lika gott som jag och Emelie gjort åt henne när hon fick träna gå för ett tag sen. Jag reste mig.
"I want to go home..." gnällde jag.
"I don't think we can leave you alone." sa Louis. Tuva, Hanna och Annie såg på honom.
"We can take care of Linn and Emelie." sa de exakt samtidigt. Louis höjde ena ögonbrynet, och gav dem tror-du-inte-att-deras-pojkvänner-vill-vara-med-dem-efter-att-de-har-legat-på-sjuksalen-i-2-månader-blick. De ryckte på axlarna.
"Maybe, maybe not." sa Hanna och flinade.
"Girls, do you want to come to our house today?" frågade Zayn snabbt.
"Sure!" sa Tuva och log. De kysstes. Jag tittade äcklat bort. På två månader hade jag inte sätt en enda kyss. Jag hade typ blivit nobbad av Louis. Det kändes fel.
"Two months is enough." tänkte jag högt.
"Huh? What do you mean?" frågade Louis.
"Nothing. Nothing. Nothing." Jag rodnade kraftigt. "I think everything is nice right now.
Jag satt mest och var tyst under intervjun. Jag ville inte avslöja något, så att jag skulle få några hotfulla mail eller något. Om hon frågade mig något, blev jag tvungen att svara ärligt, och glatt, för att inte tidningarna skulle skriva konstiga grejer om mig. Jag skrattade om Louis drog något skämt, men jag kände mig konstig av att sitta i rullstol. Den sista frågan var så dum.
"So, do you really love your girlfriends eaven if they sit in this thing... rollchair..?" frågade hon. Man märkte att hon inte kunde vad det hette på engelska. Niall, Louis och Harry såg mordiskt på hon som interjuvade oss.
"Of course." sa Niall och Harry samtidigt. Louis omfamnade mig bakifrån.
"She's the sweetest girl I've ever seen." började hon. "I can even dump Kevin for this girl." sa han och pussade mig på kinden. Jag skrattade, och log. Han såg lika mordisk ut som tidigare, när han frågade:
"Can we go now?" sa han.
"Yeah, of course!" sa hon och viftade oskyldigt med händerna. "Bye." sa hon, och förväntade sig säkert ett 'bye' från oss också, men det var bara jag, som försiktigt lyfte handen som 'hejdå'. Jag log när vi kom ut ur den stjärnliknande byggnaden.
"Wasn't you a little bit to hard?" frågade jag.
"Maybe, maybe not." sa Louis.
"I've just got one thing to say about the stupid 'star'." sa Niall. Alla blickar riktades mot honom. "Potato." sa han. Jag började asgarva. Vi drog oss sakta tillbaka till sjukhuset. Det var två långa månader som väntade oss.
Två månader senare.
Jag reste mig försiktigt upp ur sjuksängen. Det har gått två månader, utan att jag rört mig alls, seriöst. Jag behövde sträcka på benen. Jag vinglade fram och tillbaka i rummet. Jag höll på att snubbla, men Louis tog emot mig.
"Something says me that you shull train." sa han och log.
"I now." sa jag. Hanna hade kunnat gå länge, och hon skrattade lika gott som jag och Emelie gjort åt henne när hon fick träna gå för ett tag sen. Jag reste mig.
"I want to go home..." gnällde jag.
"I don't think we can leave you alone." sa Louis. Tuva, Hanna och Annie såg på honom.
"We can take care of Linn and Emelie." sa de exakt samtidigt. Louis höjde ena ögonbrynet, och gav dem tror-du-inte-att-deras-pojkvänner-vill-vara-med-dem-efter-att-de-har-legat-på-sjuksalen-i-2-månader-blick. De ryckte på axlarna.
"Maybe, maybe not." sa Hanna och flinade.
"Girls, do you want to come to our house today?" frågade Zayn snabbt.
"Sure!" sa Tuva och log. De kysstes. Jag tittade äcklat bort. På två månader hade jag inte sätt en enda kyss. Jag hade typ blivit nobbad av Louis. Det kändes fel.
"Two months is enough." tänkte jag högt.
"Huh? What do you mean?" frågade Louis.
"Nothing. Nothing. Nothing." Jag rodnade kraftigt. "I think everything is nice right now.
More Than This Kap.23
~♥Ur Emelies Synvinkel♥~
När vi var framme vi 'Star' huset började jag och Linn garva sönder. Det huset "Star" Var lixom format som en sjärna, det var till och med gult/Orange. Sen blev alla tysta, tills det plingade i min mobil. Jag tog upp den, det var från min mamma, Hej Älsklingen, Hur går det i London?, Är Niall snäll mot dig?, du vet ju vem som är min favorit i 1D!, Saknar dig så sjukt mycket. Kan inte du & kanske Niall och kanske någon mer flyga till Sverige och hälsa på mig och pappa? I Alla Fall, Skicka autografer till mig! Vi Ses, och var Försiktig. Jag började skratta, Jag visade smset för Linn, hon började också skratta. Niall som såklart också ville se förstod typ, Älskling, 1D och at hans namn stod två gånger i smset. han vädet stod, för alla andra hade redan gått in i 'Star' huset.
"Okey, she says: Hello Darling, How does it goes in London? Is Niall nice to you?, You know who my favorit is in 1D!, I miss you so mutch. Can't you and Niall and maybe someone come and visit me and your father in Sweden? Anyway, send autographs to me! And be Careful!, Thats what she says." Niall kollade shokat på mig.
"Is she a directioner?" Sa han och skrattade lite.
"Yes.. A really big one." Sa jag och tänkte på hur mycket hon älskar one direction.
"Who is her favorite?" Kollade han och blickade lite.
"Harry, she think he is so cute and that he seem's so nice" Sa jag seriöst.
"No, kidding, you are her favorite!" Jag Kysste honom, och han kysste tbx. Jag blev fortfarade varm i hela kroppen om jag tänkte på Niall, han måste bara bli min föralltid.
"Haven't you told her that you almoste died and are hurt?" Han kollade seriöst på mig.
"Ehm, No... I don't want her to feel sad." Jag blev lite ledsen.
"My mother has always been like my best friend, when i didn't have Hanna and them. I didn't have any other friends, that's why I was crying when I sat in your wardrobe, I miss her, and I am so happy that i have so nice friends. When I was little i had no friend, everyone was evil to me, they really hurt me." Jag blev tyst, och började gråta. Niall kramade om mig. Jag viskade:
"Niall please, never ever never, leave me, I have never loved someone like i love you", Han böjde sig närmare mig, "What more can I get, A swedish, cute, nice, hot, funny girl, who has a mother that think I am the best one in one direction?" Han kysste mig, jag blev så j*kla glad.
"Lets go in to the other's" Vi skyndade oss in, tur att jag tog vattenfast mascara. Dom andra satt redan där vi skulle bli intevjuade, intevjun skulle just börja då vi klev in." Mina ögon var fortfarande lite vattniga, Jag satt bredvid Annie och Niall, Annie kramade om mig, medans Niall kramade min hand.
More Than This Kap. 22
~♥Linns synvinkel♥~
Jag såg på Emelie, som somnat. Jag suckade, och såg Tuva och Zayn komma in, hand i hand.
"Have you heard?" frågade Niall, och såg på Zayn.
"Heard what?" frågade Zayn fundersamt.
" Stars called Louis." sa Harry. Liam och Annie kom in. De såg fundersamma ut, båda två, som om Annie vetat hela sitt liv vad 'Stars' var.
"When?" sa Liam kortfattat.
"It was Linn who had the phone." sa Harry och pekade anklagande på mig.
"What have I done?" frågade jag.
"Nothing." sa Louis kort. "Tell me when they called." han log ett snett leende.
"Ehm..." jag visste inte exakt. "Maybe about nine o'clock." jag ryckte på axlarna. Killarna såg fundersamma ut.
"I think we must go there." sa Emelie tvärsäkert.
"I think we should do like Emelie says." sa Hanna. Annie och Tuva nickade.
"What do you think, Linn?" frågade Tuva mig.
"I think I want a Ben&Jerrys!" sa jag med ett brett flin på läpparna. Vi började skratta.
"no, but serious." sa Annie efter att skrattattacken slutat, ca en halvtimme senare. Jag ryckte på axlarna.
"I don't now." sa jag. "Maybe..." jag tänkte precis säga mitt förslag när Harry började vibbrera, och ett svagt ljud från något konstigt började brumma. En bil, kanske? Nej det var hanna som sjöng! Jag började asgarva. Men det var det som brusade i bakgrunden som fick hanna att låta failad. Annars var hon ju typ bra. Harry svaradde snabbt.
"Hello? Oh, we're comming at a minute." sa Harry kort.
"Stars?" frågade Zayn. Harry nickade.
"We must go." mumlade han. Jag såg förfärad ut, när Alla gick utåt, dvs att hanna och Emelie åkte rullstol.
"DO YOU LEAVE ME ALONE, B*TCHES?" frågade jag. Louis vände sig mot mig.
"Oh, of course. The B*tch is going to save your life." sa han och skrattade lågt, och kysste mig. Jag log, och han lyfte över mig till en rullstol. "We go now."
More than this kap.21
~Ur Emelies Synvinkel~
Jag kände mig lite efter, men vad var igentligen 'stars'? Jag värkade inte vara den ända som inte visste det, för att inom kort frågade Linn,
"What exaxtly are 'stars'?" hon såg lika fundersam ut som jag kände mig.
"It's a radio program who want's us to come..." svarade Louis och kysste Linn.
"But, thats good right?" frågade Hanna efter, dom bara tog frågorna ifrån mig, nästan så att jag börjar undra om dom kan läsa tankar.
"We don't know, they want us to talk about our lovelife.." Svarade Harry, och sedan kysste han Hanna.
Just då Linn öppnat munnen och börjat fråga något skrek jag:
"Stop, now it's my turn!" Sen började alla skratta.
"So what do you want to ask then?" Sa Niall och flinade mot mig.
"I don't remember" Svarade jag, och det var sant.
"Excuse me, but i also want a kiss" Sa jag och blev ledsen, men jag skrattade endå.
"Sorry, they are sold out." Svarade Niall och blinkade mot mig, då skrattade jag bara och sa,
"So bad, but then I have to go to someone else," jag kollade på runt i rummet, min blick fasnase på Harry och Louis. Niall som såklart trodde jag var seriös sprang fram till mig och gav mig en lång kyss.
"I thought they were sold out?"
"Yeh, don't you remember, you bought them." då skrattade alla, jag med.
"Now I want to ask my question! Dose star want to know about us then?" Sa Linn, hon är ganska random den tjejen.
"Yes they want to know all about you, and other stuff." Svarade Louis.
"So are you going?" Frågade Hanna, och kollade på sin älskling, Harryboy.
"We don't know.." We'll see. Nu gäspade jag till, jag var så trött, och mitt huvud gjorde ont. Just då kom jag på en ganska random sak.
"Älskar ni köttbullar?" Sa jag. Jag, Linn och Hanna höll på att garva sönder.
"Vi elska kottbollar" Svarade Harry. Jag gäspade till igen, och sonmade, just då jag gjorde det kom dom andra inn i rummet.
Förlåt för kort.. :>
More Than This Kap.20
~♥Linns synvinkel♥~
Jag ser på Emelie. Hon har kommit tillbaka från när Niall tog henne. Jag suckade avundsjukt. Lyckost som fick fara ut. Louis såg oroligt på mig.
"What's wrong, honey?" frågade han.
"Nothing." jag log. "nothing at all." jag svepte blicken över rummet. Annie, Tuva, Zayn och Liam hade farit. Vi var ensamma, jag, Emelie och Hanna tillsammans med de underbaraste killarna på planeten. Jag var hungrig, men sköterskorna vägrade ge mig mat, och sa bara;
"You can spuwe if you eating something." när hon sa så blev jag irriterad. Jag hade lust att skrika på ren svenska;
"OCH?! Jag har spytt MINST TUSEN GÅNGER. Jag kan göra det igen.", men jag höll käft. Jag visste när jag skulle vara tyst. Då gick Louis ut för bara några minuter. Jag kände mig tom utan honom vid min sida. Helt grå. Då kom Louis in igen. Han hade smugglat in en varmkorv med ketchup. Jag kände et sug efter att kasta mig i armarna och skrika;
"Thanks Baby! I love you and I can svear it on this hot dog! Do you want to marry me?", men det var bara i mina tankar det hände. Där hade han svarat;
"Of course, sweetie, shull we get marry here?".
Men nu sa jag bara:
"Thanks baby." sa jag och log.
"No problemo." sa han och flinade. Jag tog en tugga av korven, och sket fullständigt i allt annat. Då såg Emelie på Niall.
"Niall..?" hon lät ovanligt puttinuttig på rösten.
"What is it, baby?" log Niall.
"Can you PLEASE run home to me, and give me a Ben&Jerrys? I want a Cookie Daugh..!" sa hon och jag började skratta. Det slutade med att alla i rummet skrattade, och en sjuksköterska kom och bad att vara tystare.
Efter ett LÅÅÅÅÅÅÅÅNGT tag.
Klockan hade blivit mycket. Emelie hade ätit upp sin Ben&Jerrys och Hanna hade somnat. Louis satt på en stol bredvid min säng, och strök min kind. Jag log sömnigt.
"You must sleep honey." sa han och log.
"If it must be so..." sa jag, och slöt ögonen. "Goodnight."
"Good night sweetheart." sa han. Jag hörde att han tappade något i min säng, men jag orkade inte leta efter vad det var. Jag var alldeles för sömnig. Jag somnade.
Nästa morgon.
Jag vaknade av att något vibbrerade i sängen. Jag såg hastigt upp. Min fot var upphängd för att den skulle läkas på något mysko sätt, och jag försökte sätta mig upp, men det gick inte. Det var något vid min sida. Jag tog saken, och det var LOUIS mobil. Det var ett okänt nummer. Jag svarade, och gäspade.
"umh...ello?" mumlade jag.
"Hi." sa en hurtig röst. "I'm Kendra from the Radiocanal 'Stars'. Who are you?"
"I'm Liiiinn..." det där med Linn var för att jag sträckte på mig.
"Oh, you are the girl who has a realitonship with Louis. By the way, where is hi?"
"Not here." sa jag, och lade på.
Någon timme senare.
Louis, Niall och Harry kom. Hanna hade inte vaknat än, så Harry fick skaka liv i henne. Niall och Emelie kysstes. Jag sträckte fram mobilen.
"One from 'Stars' called you." sa jag och log lite. Louis såg lite förskräckt ut. Killarna glodde på varann.
"Oh no..!" mumlade Louis. "Not good."
More than this kap.19
-Ur Emelies Synvinkel-
Jag ligger där helt tyst, jag är nästan död, och det finns inget jag kan göra. Jag vill se Niall le mot mig, Jag vill se Linn ligga där i sängen bredvid mig, jag vill se alla andra, se dom vara lyckliga. Jag skulle inte kunna lämna dom nu, specielt inte Niall. Jag ser ett ljus, jag känner något blött som droppar ner på min arm, och jag känner någon som kramar om mina händer. Ljuset blir starkare och starkare, mitt hjärta börjar slå igen, och jag orkar äntligen sakta men säkert öppna ögonen. Allting är bara ljust till en början, men jag börjar sakta men säkert kunna se igen, ingen ser att jag vaknat, alla tror att jag är död, eller så nära på man kan vara. Jag kollar runt lite i rummet jag ser Niall sitta bredvid mig det var han som hade gråtit på min arm och kramat om mina händer. Jag vänder mig lite sakta om, jag ser att Linn sover, hon gråter och skriker:
"Emelie dö inte!" Jag kollar runt lite till, och ser att alla gråter. Jag kan inte bara ligga där längre. Jag vänder mig mot Niall, tar ett hårt gräpp om hans händer och jag viskar,
"Niall, calm down, I'm here, I will always be wiht you" Han bara kollar mig i ögonen, och svarar,
"This isn't true, Emelie i tought I had lose you" han såg fortfarande ledsen ut med tårar i ögonen.
"But you haven't" jag log lite, och sedan skrek jag,
"Guys i'm alive? So why are you crying that mutch?" Alla bara stirrade på mig. Dom hade inget att säga, dom bara sprang fram till mig och kramade mig. Jag hoppas värkligen att jag inte svimmar igen. Jag vände mig mot Niall och kysste honom.
"I will nevereverneverevernever live you" jag kollade på honom, han var så vaker.
"Pleaseee, can someone take my out of here?, just for a while?" jag kollade runt och väntade på en reaktion. Efter ett tag räckte Niall upp handen,
"I can take you out sweetie" sa Niall, och lyfte upp mig och satte mig i en rullstol som fanns utanför rummet.
"So were do you want to go?"
"just take me somewere" Svarade Jag och Niall tog mig till en finfin park, han lyfte upp mig från rullstolen och satte mig på en bänk, och han satte sig bredvid mig.
"How are you?" Frågade han och kollade mig i ögonen, jag svarade inte, utan kysste Honom bara.
"Do I really have to stay on the hospital in 2months?"
"Yes you have to, you almost died, I cant live without you, stay for me?" Han kollade på mig med valpögon.
"Well, I gues i could stay.. But just if you come visit offend and you have to come and sleep overe sometime.." Jag kollade hoppfullt på honom.
"I wouldn't have it any other way" Sa han och blinkade mot mig. Jag började skratta, mycket.
"Why are you laughting that mutch?" Niall blev förvånad.
"Can't we go to your wardrobe?" sa jag och blinkade finurligt mot honom, nu började han också skratta.
"Baby you light up my world like nobody els, the way that you flip your hair gets me overwell" sjöng jag, Niall kollade konstig på mig.
"what is it?" frågade jag.
"You can sing" svarade han. Jag blev väldigt förvånad, vad trodde han? Att jag var helt tondöv eller?
"yes, you can sing to" Sa jag då, han flinade bara.
"I didn't meen it like that" vi skrattade bara. Tänk att jag nyss var typ död, och nu sitter jag här min livs kärlek.
"Niall, think, What if i will be the girl that you will marry" Sa jag, och rodnade.
"I think you wil be that girl. But we have to go back now.." svarade han och lyfte upp mig, satte mig i rullstolen och vi for tillbaka till sjukhuset. När vi var framme vid sjukhuset skulle just dom andra fara.., fast Louis skulle fara lite senare för att Linn hade inte vaknat än. Niall sa att han också borde fara, han kysste mig. Men jag släppte inte hans hand. Jag viskade till han:
"Please sty, at least until Louis are going, i'm sceard of hospitals and darkness.." sa jag och fick tårar i ögonen.
"Why didn't you tell me that?, i can stay as long as you want." jag flyttade lite på mig i sängen och Niall la sig bredvid mig. Han pillade i med ena handen i mitt hår och den andra handen höll han om mig med. Då högg det till i mitt huvud igen.
"Aotch, my head!" jag gjorde en grimars.
"I think you sould sleep now honey"
Jag vände mig om mot Linn, och jag såg att Louis pysslade om henne och gav shon en puss på pannan.
More Than This Kap.18
~♥Linns synvinkel♥~
Jag vaknade upp efter ett bra tag. Alla glodde på Emelie, som låg och sov.
"w-what's happening?" frågade jag. Alla blickar riktades mot mig. "Wow. I'm alive if anybody did see that." Det kanske inte var rätt tillfälle att vara ironisk, men det bara kom ur mig. Niall hade tårar i ögonen. Ähum... hade jag sagt något dumt. Louis var redan framme vid min säng.
"Emelie is... she is in a faint, or..." han fick inte fram ett ord till.
"WHAT?!" vrålade jag. "SH...SHE CAN'T BE DEAD?!" jag var väldigt upphetsad.
"Ehm... Yes... she infact she can..." sa han. Då föll allt på plats. Emelie orkade vara vaken på grund av att hon snart skulle dö ändå! Jag började böla som en liten 5-åring. Jag grät, och jag grät. Efter ett tag slutade jag skrik-gråta, och snyftade bara. Jag visste att det kanske skulle kännas pinsamt, men nu när Emelie kunde vara död sket jag fullständigt i allt. Jag stirrade upp i taket. Louis, som satt på min säng strök bort en tår från min kind.
"It's gonna be okey." sa han, men hans röst var brusten, och höll nästan inte över hela 'okey'.
"I don't trust you." viskade jag.
"Trust me." viskade han tillbaka.
"Why?"
"Beacuse a boy wants a girlfriend who can trust him." sa han. Jag snyftade.
"Okey..." sa jag. Jag orkade knappt se på Hanna.
"Do you think she's gonna be alright?" frågade jag, och glömde att jag kunde prata svenska med henne.
"At 100 procent." sa hon och log. Jag nickade, och slöt ögonen. Jag mådde bättre nu. Jag var nog påväg att somna igen. Jag kände något smeka min kind. Jag somnade.
Jag vaknar, och sätter mig upp. Mitt huvud hade slutat göra ont. Mitt ben var helt igen. Jag såg mig omkring. Jag låg i mitt rum. Louis såg på mig med ett snett leende. Han höll i något i famnen. En sån där söt King Charles Spaniel. Jag såg förvirrad ut.
"Linn, shull we go out with the dogs?"
"Linn, shull we go out with the dogs?"
"Okey?" mumlade jag, och en till hund kom in i rummet. Sedan kom Zayn och Tuva, Liam och Annie och Harry och Hanna.
"Where is Niall and Emelie?" frågade jag.
"Where is Niall and Emelie?" frågade jag.
"Who's Emelie?" frågade Louis. "Oh, the girl who died for two years ago." Jag såg förvirrad ut.
"WHAT? And where is Niall?" frågade jag.
"He killed himself when Emelie died." svarade han.
"no." skrek jag.
Louis som satt vid min sida under hela tiden hörde hur jag mumlade i sömnen;
"No..! She can't be dead..!"
More Than This Kap.17
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Jag kände mig så trött, Jag vände mig mot Linn, och såg att hon hade somnat, Åh jag vill också sova.
"Can I sleep now mommy? Please" Sa jag och gäspade. Alla kollade konstigt på mig. Niall gick fram till mig och frågade:
"How are you?" Han såg frågande ut, Jag bara räckte ut tungan som jag brukade göra då jag var liten, och sedan svarade jag,
"Who exactly are you?, are you my brother?" Jag försökte hålla mig från skratt, men eftersom jag var bra på att luras om hur jag mår sedan jag var liten gick der perfekt!
"No, I am not your brother?" Niall och alla andra kollade konstigt på mig.
"OMG, NOW I KNW WHO YOU ARE!, YOU ARE NIALL HORAN!, YOU ARE A MEMBER IN ONEDIRECTION!", Jag kunde inte hålla mig för skratt längre, Niall såg så rolig. Det fanns några fördelar med att ha en hjärnskakning, förutom att huvudet värkte så sjukt mycket.
"Niall, just kidding, I love you" Sa jag och flinade lite.
"Haha, funny." Sa han medans alla andra skrattade förutom Linn som fortfarande sov.
"I really want to sleep now, for how long do I exactly have to be here?"Sa jag medans jag gäspade igen. Niall ville inte svara på det, han bara satt tyst.
"You have to stay here for about 2months." Svarade Tuva.
"WHAT?, TAKE ME FROM HERE NOW!, IF MY FOOT JUST DIDN'T HURT THAT MUTCH I WOULD GO AWAY FROM HERE NOW!, aotch, my head." Jag kände mig arg och mitt huvve värkte så ruskigt mycket.
"We can't" svarade någon jag såg inte exakt vem.
"Do I Have to stay here 2months alone wiht just Linn?"Sa jag, och kollade på Linn.
"Yes, but we'll come wisit every day." Svarade Annie som kollade in i Liams ögon, och dom kysstes.
"Ah, I am so angry now." Sa jag och sedan blev allt svart igen, jag hörde bara Niall skrika mitt namn.
More Than This Kap.16
Beep, Beep, Beep, Beep.
Jag vaknade av ett sjukt störande ljud. Jag undrade vad det var. Ähum... Jag hade ont i huvudet. Det kändes som om det höll på att explodera. BOOM! Huvudet exploderade. Nej, jag skojar bara. Jag tänkte kasta av mig mitt svarta täcke, och gå ner och äta frukost. Men täcket var inte svart. Nähe?! Jag såg förvirrad ut. Jag låg inte i min egen säng, i vårt hus. Jag låg i ett helt okänt rum. Läskigt. Jag såg mig oroligt omkring. Plötsligt kände jag en hand som strök undan en chokladbrun hårslinga ur mitt ansikte.
"W-where am I?" frågade jag, och huvudet exploderade (nästan) igen. Jag kom alltså ihåg att jag var i England, i London och så. En hand strök min kind. En mjuk hand. Jag försökte vända mig åt det hållet där handen kom från. Det var svårt, men jag lyckades. Louis satt på sängkanten på min säng. Han log med munnen, men ögonen var lika oroade som nyss.
"So you're awake now..." sa han. "How do you feel?"
"Good." ljög jag. Han lade huvudet på sned och såg misstänksamt på mig.
"Don't lie for me..." sa han.
"Sorry." mumlade jag. "I don't feel well. Are you happy now?"
"Why shull I be happy when my girlfriend has a concoussion of the brain?" frågade han mig.
"A what?" frågade jag.
"A concoussion of the brain? You now..." han tog fram sin mobil, och gick in på google translate, och metallrösten sa
på svenska;
"Hjärnskakning."
"Oh." sa jag och såg lite frånvarande ut. Alltså en hjärnskakning. "What did happend?"
"You, EmeEmelie and Hanna did biking at one tripplebicycle. Then you crashed in a tree"
controll you very mutch." sa han. Då kom det in någon i rummet. Det var en tjej klädd i svart och rött.
"Linn!" ropade hon och sprang fram till mig. "How are you?"
"Who are you?" frågade jag. Hon såg skräckslagen ut. "No, I just kidding Tuva." Tuva pustade ut, och log,
"Tur för dig." sa hon och flinade. Zayn kom in i rummet.
"Louis? Is Linn awake?" frågade han. Louis nickade. Han kom fram, och såg på mig.
"Yeah, she is awake." sa han och flinade.
"Wait, wasn't you just really... boring?" frågade jag. Skratt. Då kom det in en sköterska, som bad mina vänner att gå
ut. Jag suckade, och tänkte: FUUUUUUUUUU.
"When shull I get home?" frågade jag.
"In two months." sa hon. TVÅ MÅNADER?! Det är ju hur lång tid som helst!
"and about my friends?"
"You Mean Hanna and Emma-lee?"
"Emelie." rättade jag henne.
"Okey, but your friend Hanna is going home in one month. She has one twisted wrist, and one broken leg." sa hon.
"And your friend Emma-Lee..."
"Emelie." rättade jag igen.
"... has one twisted foot and a concoussion of the brain, as you." sa hon. "So she will stay.. in maybe 2 months she
too. And you.." hon stannade tvärt. "We must check you." jag nickade.
"You can do it now!" log jag. Hon suckade.
"It was beacuse of that I camed." sa hon, och rullade ut min säng, som stod på hjul ut ur salen. Jag kom in i en sal,
där en doktor väntade på mig. Han gav mig en mask, med sövande medel. Jag somnade...
Senare.
Jag vaknade igen, och stod nu i samma rum som Hanna och Emelie. Hanna sov, och Emelie pratade tyst med de
andra. Emelie låg ju mittemellan oss, och när jag vaknade, så såg ju de andra det. De såg på mig. Jag glodde tillbaks.
Emelie glodde också på mig. Vi glodde på varann i kanske två minuter, sedan kom Louis fram till min säng.
"Do you leave me now?" sa Emelie, och flinade.
"I think Louis wants to talk with her girlfriend first." muttrade jag, och fnissade. Men jag var trött. Jag fattade inte att
Emelie orkade vara vaken. Louis satt på min säng.
"I'm tired..." mumlade jag.
"You can sleep, it's okey." svarade han.
Då somnade jag...
More Than This Kap.15
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Jag var nervös över vad det skulle stå i tidningen, villka bilder det skulle vara, och sånnt. Vem skulle dom hoppa på denhär gången? Hanna började läsa:
WE HAVE FOUND ONE DIRECTIONS SECRET LOVE, Linn, Annie, Hanna, Tuva och Emelie. THEY AREN'T THAT SECRET ANY MORE!, JUST LOOK AT THOSE PICTURES. I JUST HAVE ONE THING TO SAY, OH MY GOD!
och sedan kom dom, bilderna från då vi var på Nandos.. Det var ganska blandade bilder, jag störde mig mest på bilden då jag & Harry ''bråkade'' Och texten under den bilden, Oh, that love didn't hold on long. Eller, nej den bilden var nog inte den jag störde mig mest på, det måste ha varit den på mig och Niall då vi kysste varandra. Eller igentligen var det ju texten under jag störde mig på, Oh, what a b*tch that girl is, first Harry and no Niall. Fy f*n vad sur jag blev. Just då jag sprungit till mit rum, hörde hörde detdära iriterande ljudet, You have a messinger. Jag kollade vem det var från, jag blev lite gladare, det var från min lilla Niall, det stod: If you are mad at the gossip Journal, think at me, or maybe the cupcake, ♥, jag skrattade lite tyst för mig själv och svarade: Haha, funny!, but i hate that gossip Journal. Svaret kom fort: Think at it this way, it's a pritty good picture, if you want to me and the boys can come an make you all a bit happy! Jag svarade så fort jag kunde: Yeees, come fast!♥ Redan 10minuter senare öppnades ytterdörren, och in kom killarna och Annie. Annie gick såklart och kramade Liam's hand. Vi alla satte oss i en av sofforna. Jag såg hur Linn och Louis började kyssas, medans Hanna satt och pillade i Harrys hår. Själv satt jag och tänte på det som hade stått i tidningen. Niall förstod vad jag tänkte på, och försökte få mig på andra tankar genom att kyssa mig. Det funkade inte. Eller jo det gjorde det, men ändå.
"NOW I KNOW!" Skrek jag lite tjejigt och sprang mot köket, det första jag hade köpt då jag vann pengarna var en stor kyl med Ben&Jerrys, så nu skulle jag tröst-äta. Jag öppnade kylen och tog ut en Cookie Dought och en stor sked och sprang sedan tillbaka och satte mig i Niall's knä. Då alla samlades runt mig för att få smaka.
"It's MIIIIINE!" Skrek jag lite barnsligt,
"Take a own!" Skrek jag igen.
Alla sprang som galna till kylen (jag var stolt, för jag visste att det skulle vara ett bra inköp att ha en b&j kyl), förutom Niall eftersom jag satt i hans knä.
"I waaant" Sa han, jag vände mig mot han och tryckte in skeden i hans mun, Sedan tog jag tbx skeden och satte mig bredvid honom istället så att han kunde gå och hämta en egen. Linn som direkt hade ätit upp sin b&j sprang genast för att hämta en ny. Då hon hade ätit typ 4stycken och var påväg för att hämta sin 5:te så började alla skrata och Louis frågade:
"How mutch can you really eat?" Han såg lite fundersam ut.
"This is nothing, Emelie has ate 10,5 on one day" Sa hon och kollade lite retsamt mot mig. Efter det började alla skratta.
"Do you want to share one whit me?" Zayn vände sig mot Tuva och blinkade med ena ögat.
"Okey" Svarade Harry som satt bortanför Tuva.
"Shut up!" Sa Hanna och tryckte upp en sked b&j i Harrys mun, när han svalt glassen svarade han:
"Sorry, more please honey" Hanna tryckte in en till sked i Harrys mun. Sen blev jag överaskad av en kyss.
Dagen efter!
"Hey Emelie, does you and the other girls want to go out bikeing whit us today?"
"Yes sure that would be awesome!"
"Okey, come to the bike path in an hour, it's next to the beach"
"Okey, se you guys there!" Tjejer, vi ska och cykla idag med killarna!, gör er redo, vi ska vara på cykelbanan om en timme.
En timme senare.
Det var cyklar man kunde vara 2 till 5 personer på, har aldrig sätt något liknade. Det blev i alla fall, jag, Hanna och Linn, på en cykel, sen blev det Annie och Tuva på en cykel, och sen blev det alla killarna på en cykel. Vi tjejer delade upp oss för det kändes farligt att vara 5stycken på en cykel. (Min ide att det kunde vara farligt.) När vi hade cyklat en bit kom det en lång nerförsbake, och på cykeln jag satt fungerade visst inte bromsarna.
"AHHHHHHH, OMG WE AR GOING TO DIE!" Skrek vi sammtidigt. (jag,Linn&Hanna), Sen blev allt svart. Det sista jag kom ihåg var att vi for in i ett stort hus, och att jag hörde Niall säga att han älskar mig.
Jag vaknade upp senare i ett ljust rum, Jag hann inte se så mycket fören Niall slängde sig på mig.
"Where am I?, and where are the other girls?" Halv skrek jag.
"You are at the hospital, Linn and Hanna is in the other room, Linn has a big concussion of the brain, and Hanna has an crochet weist. That's what they found so long.. it can be something more." Jag blev shokad, Linn hade en stor hjärnskakning medans Hanna hade vrikat foten, och dom hade typ inte hittat allt än?
"Is it something wrong with me then?" Niall kollade mig i ögonen, och svarade,
"They have just find a crochet foot, you will be fine." Jag såg på Niall att han värkligen hoppades att det inte var något mer. En vrikad fot, det kommer ju läka ganska fort, men tänk om det är något mer.
"Niall, please kiss me." Han var för långt bort för att jag skulle kunna kyssa honom själv. Han kom närmare och kysste mig.
"You can lie beside me if you want to" Jag försökte komma på något som skulle göra båda gladare.
"Ehm sure, but i have to be careful, you can have something more that's hurted" Han log sitt finaste leende.
"I am happy that I'm not an icecream, beacus then i had melted, cuz you are so cute" Sa jag och kysste honom försiktigt, jag kände att det hög till i huvudet och allt började bli svart igen.
"Oh, my head." Var det sista jag kom ihåg innan allt blev svart.
More Than This Kap.14
~♥Linns Synvinkel♥~
Jag kände mig hungrig efter allt skrattande. Jag slet åt mig Louis arm, och kollade vad klockan var på hans armbandsur. Kvart i sex! Inte så konstigt att jag var hungrig! Louis tog tillbaka sin arm.
"That's my arm! You allready have two!" sa han och flinade. Jag höjde ena ögonbrynet.
"Funny." sa jag, och sedan började jag asgarva. När jag skrattat ett tag såg jag mig omkring. Liam och Annie pratade lågmält. Hanna och Harry kramades, Tuva och Zayn kysstes... Och Emelie och Niall skrattade fortfarande. Louis höll en arm runt mig, och jag lutade mig nöjt mot honom.
"Louis..." mumlade jag.
"Yes..?" svarade han och log det där underbara sneda leendet som fick mitt hjärta att skutta till.
"I'm hungry." sa jag halvhögt. Alla verkade ha hört det, för alla sa;
"Me too." jag fnissade.
"I WANT NANDOS!" vrålade Niall, och Emelie skrattade.
"I WANT PIZZA!" ropade jag.
"WE SHOULD EAT NANDOS!"
"NO, PIZZA." svarade jag. Då såg Louis på mig med det där leendet.
"I think we should eat nandos." sa han. Jag såg förvånad ut.
"Why?" frågade jag.
"Do you remember that we did met?" frågade han.
"Ya, at a Nandos-resturang." sa jag, och log.
"Exactly. And where do you think I did fell in love with you..?" han log.
"At that Nandos-resturang..?" mumlade jag.
"Right." Han pussade mig på munnen.
"And Linn had all right, and she wins one billion dollars!" skrek jag, och vi började skratta.
SENARE.
Vi satt inne på Nandosresturangen och åt. Vi skrattade väldigt mycket, och det gjorde nog inte mycket, för det var typ inga andra där. I allafall inga fans. Jag trodde jag hörde en kamera klicka, men jag kanske inbillade mig allt. Jag tog en tugga till av min mat. Efter maten betalade Harry notan, och Emelie sa;
"Why did you pay? I have SO MUTCH cash that... that.." hon kom inte på något bra att säga.
"I did pay beacuse... Beacuse..." Harry kom inte heller på något bra att säga, så de stod där rätt länge, och bara;
Beacuse... beacuse... beacuse, och that... that... that... Vi skrattade ganska mycket, och när det blev alltför störande fick Niall tyst på Emelie genom att kyssa henne. Och Hanna gjorde samma sak, fast hon kysste inte Emelie, utan Harry. Efter kyssarna skulle vi fara hem. Jag kramade Louis hejdå, och sedan for vi hemåt.
Nästa dag.
Jag vaknade och sträckte på mig, och gäspade stort. Sedan lufsade jag ner till köket, där Emelie, Hanna och Tuva redan satt. Tuva berättade att Annie farit till Liam tidigt på morgonen. Jag nickade trött.
"Och Louis kom med den här." sa Emelie, och räckte fram tidningen.
"Men..." suckade jag. "Han är så j*kla givmild. Och het... Och snäll... Och söt... Och..." och så höll jag på ett bra tag. Tjejerna skrattade. Jag log.
"Så Hanna, hur går det med Harryboy nudå?" sa jag, även om jag visste svaret. Nej, vänta lite. Harryboy! Jag började asgarva. Emelie och Tuva skrattade redan.
"Men du Hanna, kan inte du läsa upp det som står i tidningen sen?" frågade jag. Hanna tog tidningen.
"Okej." sa hon och harklade sig.
More Than This Kap.13
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Jag kännde mig så j*vla, fking nere. På dendära tidningen, bilden som kunde förstöra allt. Det var inte mitt fel att Harry inte var säker på vem han skulle prata med, och valde mig, Han ville bara ha råd om hur han skulle säga att han gillade hanna. Det var bara en tröstande kram. Men enligt tidningen var det så mycket mer. Jag tyckte så synd om Hanna. Och jag hade kännt hu Niall flyttat sig bort ifrån mig. När vi var framme vid Hanna såg jag att hon hade tårar i ögonen, Annie hade som tur var redan pratat med henne lite i alla fall.. Jag viskade mot Hanna och Annie,
"Please don't be mad, it was nothing"
"Hanna, sweetie, it was nothing, okey? I love you." hörde jag Harry säga, just då jag så Niall gå iväg, han var på väg ut.
"Promise?" hade Hanna svarat.
"I Promise" Svarade Harry, och dom kysstes. Länge. Jag sprang efter Niall, han kan inte ha hunnit långt. Jag hade rätt, han satt bara utanför huset, det lät som om han grät. Jag gick försiktigt närmare, satte mig bredvid honom, tog handen och drog den i hans hår.
"Niall, please, I love you!" Jag kände hur tårarna började komma.
"No, you don't, you love Harry. How could i be so stupid?" Jag hörde hur han grät, och jag började också gråta.
"Niall please, I will never ever love someone more than I love you, please trust me." Han kollade försiktigt upp mot mina tårfyllda ögon. Jag flyttade närmare honom och kysste han, länge.
"I'll never let you down, I love you" Sa jag.
"I trust you, but just beacuse I love" Svarade han. Jag to Niall's hand och kramade den så hårt att jag trodde han skulle få blodstopp. Vi gick in till dom andra. Alla var nu i vardagsrummet, jag såg hur alla kollade argt på mig. Jag såg Hannas vattniga ögon. Jag visste att jag skulle vara tvungen och säga något.. Jag visste bara inte exakt vad.
"Please Trust me, I don't want Harry to something else then a friend." Jag såg hur alla kollade på mig, men denhär gången visste jag värkligen inte vad jag skulle säga, det var Harry som räddade mig.
"Don't be angry at Emelie, she was just helping me. She gave me advice how I would tell Hanna that i loved her. She was just a nice friend okey?" Jag kollade runt i rummet, mina, och många andras ögon var fyllda av tårar. Hanna kom fram till mig, och kramade mig. Jag kramade såklart tbx. Då sprang Linn fram till oss och skrek:
"GRUPPKRAM", killarna värkade förstå vad vi menade då Tuva och Annie också sprang fram och kramade oss. Vi stod där ett tag, och kramades. Sedan satte vi oss i soffan. Tuva och Zayn kramade om varandra, Annie och Liam kunde knappast släppa ögona från varandra, Linn och Louis kysstes, Harry och Hanna vet jag inte vad dom gjorde, själv satt jag och skrattade i Niall's knä. Jag var varm av lycka i hela kroppen. Och så rolig som jag är så kom jag på det bästa skämtet, och typ det enda jag kunde på engelska.
"Listen up everyone, you want to hear a joke?" Alla svarade såklart ja.
"Once upon a time, there was 2 cupcakes who was in an oven, then one of the cupcakes said: It's getting hot in here, then the other cupcake screamed: OMG, IT'S A TALKING CUPCAKE!" Jag dog av skratt. Men det var bara jag o Niall som skrattade, eller jo efter att vi skrattat i typ en halvtimme började dom andra också skratta.
More Than This Kap. 12
-Hannas Synvinkel-
Jag vaknade av att jag hörde MYCKET skratt. Vänta, hade jag somnat igen? Och varför var det så j*kla mörkt? Jag såg mig omkring. Ehum... Kläder, kläder, och ännu mer kläder? Vad tusan? Jag visste inte vad jag skulle göra.
"H..Hello?! Is it anybody there?" ropade jag. Jag hörde ännu mer skratt.
"So now have Sleeping Beauty woke up from the 100 years rest?" sa någon. Jag antog att det var typ Louis, Harry eller typ Niall, för Zayn och Liam hade varit så himla dryga.
"Can someone help me out of here?" frågade jag. Det kändes som om jag var instängd. Instängd, kläder... Jag försökte komma på vart jag var. Instängd, kläder, instängd, kläder.. JUST DET! En garderob. Jag råkade riva ner ett klädesplagg över huvudet, och jag hörde hur någon öppnade dörren.
"Harry..." det var Linn som pratade. "Hanna has your underwear at her head." jag stönade av pinsamhet, och jag hörde en massa skratt. Jag kände hur Linn drog ut mig ur garderoben. Jag kände hur alla stirrade på mig, grymt pinsamt. Jag tog bort underkläderna från huvudet och satte mig när på golvet.
" Can you read for me now Louis? " sa Linn.
" Sure sweetheart " He started to read.
" It´s not moutch to say, look at the picture " Tidningen skickades runt, när den kom till mig blev jag lite allmänt nere. En bild på Emelie och Harry. Jag trodde självklart att det inte att det betydde någonting, men man vet ju aldrig. Tidingen kom till Harry, Louis och Linn. Dom kollade på bilden, ingen sa något. Jag tittade djupt in i Emelie´s ögon. Jag satt och stirrade på Emelie. När alla hade sett det så skrek Emelie
" It´s nothing. " Harry tyckte att Linn hade rätt. Jag tror att jag också höll med, men jag vet inte. Jag reste mig upp och gick. Gick mot köket,
" Stanna Hanna " hörde jag Annie säga, men jag fortsätte att gå. Jag satte mig ner på en stol, och började läsa en tidning som låg framme. Annie kom till mig och satte sig ner och började prata. Jag visste att det inte var någonting. Men ändå. Efter det kom Emelie och Harry.
More Than This Kap.11
~♥Linns Synvinkel♥~
Jag hade tänkt säga något retsamt till Annie, men det var inte tid till det just nu. För Louis hade visst gått ner och hämtat nya tidningen. Jag vägrade läsa, för jag ville inte knövla sönder den igen.
"Can't someone read for me?" frågade jag. Hanna började visst vakna, för hon gäspade, och sträckte på sig. Hon mumlade något på svenska, typ; Köttbullar utan ketchup... Jag fnissade tillsammans med Emelie och Tuva. Annie var för upptagen med att se drömskt på Liam. Jag fnissade åt Annie. Louis höjde ena ögonbrynet.
"What is so funny?" frågade han. Jag såg på in i hans blåa ögon. Jag log snett.
"You shouldn't understand." sa jag. "Girlhumor." han himlade med ögonen.
"Since when have you been a girl?" frågade han. Emelie, Tuva och Hanna skrattade. Jag flinade och boxade till honom på armen.
"But please can someone read for me now?" frågade jag. Louis räckte upp handen.
"I can do it." sa han. Sedan började han läsa, först tyst, och sedan höjde han ännu en gång ena ögonbrynet. "Nothing about you." sa han. "But about Harry." så fort han sa 'Harry' så ryckte Harry till.
"IT WASN'T ME!" ropade han, och hanna vaknade. Emelie fnittrade.
"Hum?" mumlade hon. Jag ryckte tidningen ur Louis hand och slog löst på Hanna med den.
"WAKE UP!" vrålade jag. "WAKE UP OR DIE!" Hanna såg på mig.
"I choose die." sa hon. Då började jag kittla henne, och hon skrattade så hon höll på att dö. "STOP! STOP! STOP!" skrek hon.
"You choosed die." sa jag. Ett skratt bröt ut i rummet. Hanna höll upp händerna så gott det gick i ett 'T' och skrek;
"TIMEOUT! TIMEOUT!" skrek hon. Sedan gäspade hon, och ställde sig sömnigt upp. Sedan gick hon några steg, innan hon nästan somnade mot väggen. Skratt utbröt igen. Harry reste sig, och såg på Hanna med ett höjt ögonbryn. Han lade armarna i kors över bröstet.
"serious?" sa han. "How tired can she really be?"
"Really tired." sa jag och flinade.
"Do you now what? Take her to your warderobe, and let her be there for a while. After that you and she gonna have really nice moments together." sa Niall, och såg retsamt på Emelie, som började rodna. Ännu en gång började vi skratta, då Harry faktiskt tog Hanna i sin famn, och bar henne till sin garderob, och stängde dörren bakom sig. Jag fnissade. Om någon skulle fråga mig hur det är i London på en skala från ett till tio, är mitt svar 1000000. Eller kanske 999999, för fortfarande hade ingen läst tidningen för mig.
More Than This Kap.10
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Vi satt där och såg filmen, med skräckfilm menade ju inte jag något sånnthär. Jag är alltid den som blir rädd för ingenting, jag är så feg. Jag kände hur jag hoppade till iprincip hela tiden, som tur var satt jag bredvid Niall, han förstod att jag var rädd så han satt och kramade mig. Han är bara så gullig, jag kunde inte låta bli att snegla på han då och då (typ 24/7). Jag såg hur Hanna och Harry började kyssas. Alla bara stirrade på dom förutom Annie hon busvisslade också. Sen drog Harry med Hanna upp till hans rum, det blev nog lite för mycket med alla som stirrade. När filmen Äntligen var slut höll typ alla på att somna. Men då sa killarna att vi kunde sova där, dom ville nog inte låta oss köra hem mitt i natten. Jag var lite tveksam, men samtidigt jätte trött. Jag somnade i soffan, men vaknade lite senare av att jag föll ner på marken. Niall som tydligen inte gått och lagt sig än stog bara och skrattade åt mig. Han gick fram till mig och kollade mig i ögonen,
"How are you?" Nästan viskade han.
"I'm just fine, thanks" Svarade jag, jag vet inte varför jag viskade, men det blev bara så.
"Did you mean what you said to me?" Fortsatte jag, jag viskade fortfarande.
"Shhh.." Sa han och kollade djupare in i mina ögon, och kysste mig. Jag blev såklart varm i hela kroppen och kysste tillbaka.
"Niall, Jag älskar dig" Jag visste att dom förstod vad det betyde på svenska, så jag utnytjade tillfället, och kände mig dessutom som att jag hade bra humor, för det är så jag är känd. Tro det eller ej, men jag är den roliga av oss tjejer, eller hur var det nu igen..
"Emelie, jag elskar dig, but please can we speak english?" Svarade han, jag småskrattade.
"Maby i'll learn you Swedish!"
"Awesome" Jag såg att Niall var lite fundersam, jag tror nog han undrade vad jag höll på med. Jag gäspade.
"Are you tierd sweetheart?, come you can sleep in my room." Han tog tag i mig och drog mig till sitt rum, jag såg garderoben jag suttit i, allt var sig likt. Han bäddade om mig i sängen och pussade mig försiktigt på pannan. Jag somnade direkt. Då jag vaknade låg jag visst och kramade om Niall som hade lagt sig bredvid mig. Pinsamt tänkte jag. Jag gick upp och fixade till mig så gott det gick eftersom jag inte hade så mycket med mig, sedan gick jag ner och satte mig i soffan, då kom Tuva. Hon berättade om att hon hade sovit i Zayns rum, och hur söt han var mot henne.
"Omg, han är bara sååå het,söt&Gullig, hur kan det rymmas så mycket i en person?" Sa tuva till mig, jag bara skrattade och svarade,
"Varför säger du inte till han att du gillar han då?, man ser ju att han gillar dig."
"GÖR MAN?"Skrek tuva.
Just då kom Niall, Zayn, Louis & Linn ner.
"English Please girls!" Sa Louis, medans han kramade Linn's hand.
"Hehe, this is girl talk" Svarade jag, och blinkade flörtigt med ena ögat. Niall kom ner och kysste mig, jag blev genast mycket gladare.
"I wonder what happend with Harry and Hanna?" Sa Linn helt plötsligt, sedan sprang alla upp mot harrys rum, där låg dom och sov. Och harry kramade hanna, eller tvärtt om, det var lite svårt och se vem som gjorde vad.
"Aw, so cute" Sa Linn.
Då kom Liam och Annie ner för trappen, Annie kramade Liams hand. Liam kollade in i Annies ögon och log. Det var tydligt att dom var mer än bara vänner.
More Than This Kap. 9
~♥Ur Hannas Synvinkel♥~
Efter frukosten gick jag upp på mitt rum för att göra mig klar. När jag kom in såg jag min mobil som låg på bordet, jag kollade. 2 nya medelanden. Jag kollade på det första, från en kompis i Sverige.
" saknar dig, hoppas ni har det bra " jag svarade. Jag hörde att dom ropade nerifrån köket att jag skulle komma. Jag skyndade med att välja en snabb och snygg outfit och klädde på mig. Är jag kom ner sa hörde jag Louis säga
" We are going to the other boys, hurry up " Senare efter en halvtimme så satt vi i bilen på vag mot dom andra killarna, ?jag började prata med tuva.
" Vet du vad vi ska göra? " jag log mot henne.
" Nej. Inte direkt, men något rolig antar jag. " Tuva frågade Linn samma sak men fick inget svar, hon var för upptagen med att stirra på Louis.
" Please kan you talk english guys " jag, Annie och Tuva började små flina mot Louis.
När vi var framme gick vi in till killarna och det var Harry dom öppnade, vi gick in och började spela tv spel, av någon konstig anledning hammnade jag i soffan med harry under mig som satt på golvet. Alla andra satt också så, tjejen ovanför killen nedanför. Undrar varför. Efter ett tag hörde jag att någon skrev till mig på skype. Det var någon som gillade one direction, hon visste väll att jag var med dom. Hon frågade mig vart dom var men jag gav inget svar.
" Who was it? " frågade harry och gav mig ett leende.
" You dont need to know everyhing. " jag log retsamt mot honom.
" Harry can you sow me your room? " frågade jag och log.
" Sure, this way " och han började gå. Jag följde efter, när vi kom fram gick vi in och jag började att kolla på hans saker.
Vi gick tillbaka till dom andra. Tuva skulle möta Niall i wow, det slutar med att Tuva vinner, Niall får en tröstkram av Emelie.
" Tuva, give me five " jag log lite retsamt mot Niall. Tuva svarade igenom att räcks upp handen och slå den på min. Efter det så brottade Louis ner Linn i soffan, alla börjde att skratta. sen var det Annies tur, Emelies, och Tuvas. Jag stog bara där och tittade på Harry eftersom att han stirrade på mig. Sen kom Harry och brottade ner mig, så där låg vi alla i soffan och skrattade.
" what do you want to do now? " frågade Liam. Jag visste inte vad jag ville så jag sa inget, sen kom Zayn med förslaget.
" We can watch at a scary movie " Alla höll med. För det fanns inte så mycket mer att göra, och så fick det bli. Zayn, killarna och Tuva var dom enda som inte blev rädda. Emelie hoppade till och fick en kram av Niall.
More Than This Kap.8
~♥Ur Linn's Synvinkel♥~
Jag vaknar nästa morgon av att jag hör något ljud. En skällande hund. Jag gnuggar mig i ögonen. Det är min mobil. Jag tar telefonen, och kollar. Det är Louis som har messat.
Have u read the newpaper? stod det.
No. svarade jag. Undra vad han menade. Jag väntade på ett svar, men när han aldrig messade så suckade jag, och steg upp ur sängen. Jag gick ner till köket, där Hanna, Emelie och Tuva redan satt.
"Var är Annie?" frågade jag, och gäspade.
"Jag vet inte, vi hittade en lapp från henne." sa Hanna, och bredde en skiva rostat bröd.
"Vadå för lapp?" frågade jag. Tuva räckte mig en liten ihopskrynklad post-itlapp innan hon drack en klunk till av den varma chokladen. Jag strök över lappen, och läste sedan den.
Ska fara och springa, tror jag handlar tidningen. Ses senare c: Jag såg på den igen.
"Sen när gillar Annie att springa?" frågade jag innan även jag tog en skiva brröd, och en kopp choklad.
"Jag vet inte. Jag fick värsta chocken när jag såg lappen!" sa Emelie. Hon hade en stor extra läpp gjord av varm choklad. Då hörde jag hur ytterdörren öppnades. Jag antog att det var Annie, så jag satte mig ner, och började äta. Då såg jag någon person komma in i köket. Det var Louis. Och jag hade fortfarande pyjamas. Ehum... Pinsamt. Han såg på mig, med något generat i blicken.
"Hi." sa han och log ett snett leende.
"Yo!" ropade Emelie, utan att bry sig om någon annans hälsning. Jag såg på Emelie med fasa i blicken. Hon såg mig, och fnittrade som en femåring när hon såg min onda blick.
"I heard that you had not read the newpaper, so..." sa han, och tog fram en tidning. "I did borrow one." han sträckte fram den till mig.
"Louis, this is a gossip Journal." sa jag, och höjde ena ögonbrynet. Han ryckte på axlarna.
"Eh... I asked if you had read the paper, so read it now!" sa han. Jag ryckte på axkarna jag också, innan jag öppnade förstasidan. Där var det en bild på mig och Louis, och under bilden stod rubriken;
Has Louis found his dreamgirl?!
Jag stönade. Vafan hade de nu fått för sig? Sedan fortsatte jag läsa;
Our best reporter Julie Beckman has come to one of the 1D-guys' new love. She has seen her everywhere with Louis Tommlinson. And then, she has picked up Zayns, Nialls and Liam's new favorite girls. Sedan var det några bilder på Niall och Emelie, Zayn och Tuva... och ANNIE OCH LIAM!
Jag kunde inte läsa mer, utan knövlade ihop tidningen.
"she maybe gonna try figure it out who we are." sa jag trött.
"Ya, I'm sure about that." sa han. Då kom Annie in.
"Hej..!" sa hon och log.
"Du måste berätta om dig och Liam." sa jag och pekade på henne.
"PLEASE SPEAK ENGLISH!" ropade Louis, och då började vi tjejer skratta.
More Than This Kap.7
~♥Ur Emelie's Synvinkel♥~
Jag kollade mig runt och skrattade, jag skrattade som aldrig förr. Men endå så börjar jag gråta. Jag springer iväg, iväg från musiken. Jag hittar en garderob och sätter mig där inne och bölar. Jag är lycklig nu, tacksam för att jag fick vara med dom, Linn, Annie, Tuva och Hanna. Jag blev dissad förr. Jag hade inga vänner. Inte en ända. Jag brukade sitta hemma och plugga, tränga ute allt dummt alla sakt mig. Jag gick 2årskurser över dom, men det spelade ju såklart ingen roll för mig, mina första riktiga vänner, och vi skulle vara vänner föralltid! Då jag satt där och bölade sönder knackade det på garderoben. Jag torkade mig i ögonen, och kände att mascaran hade runnit ut, att jag inte tog vattenfast.
"Who is it?" Sa jag, jag fick inget svar, det var bara någon som öppnade dörren. Där stod Niall, han stirrade bara på mig.
"Why are you sitting and crying in my wardrobe?" Sa han och kollade konstigt på mig.
"I'm Sorry.." Sa jag och kollade ner i marken.
"Why are you saying that you are sorry?"
"Because I am sitting in your wardrobe and I look awful"
"You doesn't look awful?" Jag kollade konstigt på han, han var inte som alla andra, inte som dom killarna som kastat saker på mig, och sakt fula ord till mig. Men det var ju några år sedan nu.
"Thanks" Jag kände att jag rodnade.
"Can I get your number?" Sa han, jag tror han också rodnade lite.
"Sure, but then I want your number to!" Jag gav han mitt nummer, och fick hans.
"I really like your outfit!, but dosen't you want to get out from my wardrobe?" Han räckte fram handen, och jag tog tag i den, men just då jag ställt mig upp och skulle släppa hans hand så ramlade jag, och såklart föll han på mig.
"OhMyGod, I am so sorry!" Halvskrek jag, han bara skrattade och kollade in i mina ögon.
"Now when i look a little closer, i think you have something there" Han låg fortfarande och kollade på mig. Just när jag skulle ta handen och torka bort det jag hade i ansiktet, då Niall tog bort min hand och han kramade mig. Jag blev varm i hela kroppen. Vi stälde oss upp och satte oss i hans säng, vi pratade om allt. Speciellt mat&glass. Vi skrattade också en hel del. Det var då tanken plopade upp i mitt huvve, var jag kär i Niall?, Men det kunde jag väll inte vara? Jag har ju just träffat han.
"What are you thinking about?" Sa han,
"Nothing, it's nothing" Svarade jag och blev nog lite röd om kinderna. Han kramade mig igen, blev tyst ett tag tills han sa,
"I think we have to go back to the others", Jag nickade bara till svar. Vi stälde oss upp, och han tog min hand. Och han kramade handen hårt. Jag blev varm i kroppen igen. När vi kom dit ner såg vi att dom andra satt och såg twilight och Linn och Louis satt och kysstes. Jag tror nog att det var något mellan Zayn och Tuva också, jag såg hur dom kollade på varandra. Jag och Niall gick och satte oss i en ledig soffa. När filmen var slut skulle vi fara hem. Tuva var så trött så hon orkade inte köra, så det fick bli jag som körde. När vi var hemma gick alla direkt och la sig. Just då jag nästan hade somnat lät det You have a messinger! Jag kollade på min mobil, som låg under min kudde, det var ett sms från Niall, jag öppnade det: I can't sleep, call me? xoxo Jag gick in på kontakter och tryckte på Niall, han svarade direkt.
"Niall here!"
"Hi Niall, did you want me to call?"
"Ehm.. Yes it was something i need to say to you"
"What is it?" Jag började bli lite nervös, tänk om det hade hänt något.
"Ehm, Nothing, I can say it later.." Jag kände mig nyfiken.
"No, Say now!"
"Okey, I don't know exaktly how to say this, but i like you.. Pleas don't hate me"
"I don't know what to say."
"I understand if you don't feel the same"
"No, I Love you."
"You said what?"
"Ehm, I can talk to you later, Se you"
"Bye Sweetie"
Jag tryckte på röd lur, och skrek. Jag sprang runt i huset, jag skrek&skrek, tillslut kom dom andra och frågade vad det var med mig. Jag sa att jag var kär. Jag var kär i Niall, och han gillade mig också!
Jag stod tyst ett tag, sedan kollade jag på Tuva och blinkade.
"Så du och Zayn eller?, jag såg hur ni kollade på varandra"
"Ehm, ja, nej, eller jag vet inte. Men erkänn han är het."
Då brast alla ut i skratt, och vi gjorde en stor gruppkram, Sedan gick vi och sov igen.
More Than This Kap.6
När Louis hade lämnat lägenheten bytte jag om, tog bort sminket och la mig på sängen. Jag låg där och tänkte, jag tänkte på det Louis hade sakt till mig, han, han som är så fking söt, kunde värkligen HAN tycka jag var söt?, Lilla Linn? Jag var ju bara en vanlig tjej från Sverige. Mina tankar svävade vidare till annat, jag började tänka på att mina bästa vänner skulle flytta till mig, det var som en sten som lättat från mitt bröst.
Dagen efter
Jag vaknade av skrik, skratt, spring i trappen mot mitt rum & såklart, någon som knackade på min dörr.
"Kom in!" sa jag och gnugade mig i ögonen, då jag gjort det, såg jag att alla mina saker var borta!, Då öppnades dörren och jag såg dom, Hanna, Annie, Tuva & Emelie kom springade mot mig, kastade sig i sängen och gav mig flera kramar.
"Jag har saknat er så sjukt mycket!" Skrek jag av glädje, och fick iprincip samma svar. Då det hela hade lungat ner sig så gott det kunde så skulle jag gå och klä på mig, när jag var framme vid min walk in closet, var ALLA kläder borta! Då gjorde jag det självklara, jag skrek ett typiskt tjejskrik.
"AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH"
Då kom Emelie och Tuva springade mot mig.
"VAD ÄR DET?" Skrek Emelie och Tuva i kör.
"ALLA MINA SAKER ÄR BORTA, FÖRST I MITT RUM, OCH NU MINA KLÄDER!" Skrek jag som svar, fortfarade ett ljust tjejskrik.
"Ja, vi har ju pakat dom åt dig?, din mormor sa att vi skulle det?" Svarade Tuva och la huvet på sne.
"Vill hon att jag ska flytta ut eller vad?" Jag var helt oförstående.
"Du ska ju bo med oss i mitt miljonHus, Åh, skynda dig, du måste se det, det ser ut precis som det i twilight" Sa Emelie och gjorde något sorts drömmande ansiktsuttryck.
"Vänta, så jag ska bo med er?, utan vuxen?" Svarade jag, fortfarande helt oförstående.
"Ja" Nästan skrek dom i kör, som om dom övat på det hela dagen.
Lite senare på dagen när jag förstått att jag skulle flytta och vi var framme vid huset
Det liknade värkligen det i Twilight, Jag gick runt och kollade in alla rummen, eftersom jag redan bott hos min mormor som var rik, så blev jag inte lika chokad som dom andra. Hela huset var redan mublerat, alla hade varsitt rum som speglade dom själva, Och som tur var fick jag en ny walk in closet, som till och med var lite större än den gammla. Det voffade till i min hadväska. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Louis. Jag öppnade det I've heard that you have moved?, where can I pick up you and your friends?
Jag skyndade mig och svara: We have a car, you don't have to pick us up, thanks anyway, when does the party start?
Det voffade snabbt till i min mobil igen, jag kollade smset, Okey, be careful, the party starts nine, Se you there!
Jag svarade inte på smset utan skyndade mig istället ner till köket där dom andra stod och skrattade. Jag derimot bara skrek,
"Det är fest hos OneDirection om en timme, så skynda er och klä byt om!" Det gick dock inte så bra.. Jag fick bara massa blickar, dom trodde jag skojade, men jag visade dom bilderna från Madame tussauds. Och sen sa jag det dom uppmärksamade mest.. Att Louis tycker jag är söt. Efter jag förklarat allt och visat bilderna hade vi bara 30 minuter på oss kvar. Alla sprang in i sina walk in closet's och bytte om. Jag tog på mig en svart kläning och ett diamanthalsband jag fått av mina föreldrar när jag döptes. När jag var nere i hallen såg jag dom stå och vänta, alla var så otroligt fina! Hanna, med sin gula klänning som lysste upp rummet, Tuvas röda tights och svarta tröja, Annies Blåa tunika och underbara vita sjal, och Emelies färgstarka blandning på sina kläder, Gula jeans shorts, Knall rosa tröja, & allt annat. När jag kommit ner till dom andra sprang vi in i bilen, Tuva som var bäst av oss på att köra satte gasen i botten och vi var framme hos OneDirection på 10 minuter. Vi knackade på och såklart öppnade dom, alla var så sjukt fina, specielt Louis.
"Hello lady's" sa Harry och släppte in oss.
"Hello boy's" Svarade Hanna.
Det var inte alls så många personer där som vi väntat oss, eller i alla fall, jag väntat mig. För när jag kom in var det, bara vi där. Det voffade till i min mobil då alla pratade som mest, jag kollade vad det stod, det var från Louis, Come to my rome? I have something i have to do... Jag sprang genast upp till hans rum, där stod han, han sa inget, utan gick bara fram till mig, och kysste mig. Det var då jag var säker. Jag var kär. Jag besvarade kyssen.
"I Love you Linn" Sa han.
More Than This Kap.5
Vi gick ut ur Madamme's och jag såg lika frågande på Louis som när vi var där inne. När vi kom till deras lägenheter, så släppte Louis av de andra. Jag var lika förvånad nu.
"Ehm.. I can take you home." sa han. Och sedan körde han iväg.
"What did you mean... with 'such cute as you'..." sa jag. Han såg lite förnedrad ut.
"I... I meaned it." sa han. Han såg in i mina ögon. "is.. is it bad?" frågade han mig. Jag log lite, och skakade på huvudet.
"No." sa jag och log. Han log lite, och rodnade. Han följde med mig in, och han följde också med mig in på mitt rum. Han log lite igen.
"Can I maybe..." jag såg på honom, och undrade vad han skulle säga. "look in your walking closet..?" sa han. Jag såg frågande ut, men nickade som svar. Jag antog att nu var det en plan på gång... Jag öppnade dörren, och visade honom in.
"Oh, My, God." sa han häpet. "You've got moutch clothes." Han lät som en tjej, när han sa det.
"So... this is what it's." sa jag. Han nickade. Jag såg mig omkring lite. Jag hade verkligen mycket kläder. Jag tittade på en klänning jag sydde i 8:an.
"Linn..." sa Louis.
"Ya?" sa jag.
"I like this place best." sa han. Jag vände mig om, och han höll upp en av mina BH:ar.
"LOUIS, DONT TOUCH IT" skrek jag åt honom men jag lät inte arg.
"Sorry.." sa han och släppte ner den på golvet. "Do you maybe want to come to our house tomorrow? We're gonna have a party!" Jag nickade.
"Okey!" sa jag.
"See you then... But, wait, how are you comming, and would your friends come?" sa han.
"I'm walking, and they REALLY want to follow." sa jag.
"NO WAY!" sa han. "I pick up you at 8." sa han.
"Okey." sa jag igen. "see you there."
"Bye." sa han, och lämnade lägenheten.
More Than This Kap.4
Jag såg in i Louis ögon. Han såg lite ut som... som om han rodnade.
"Ehm..." började han. "Maybe... when you talks with 'D A V I D'." sa han och jag pustade ut. David var en jobbig liten stalker. Jag höjde ögonbrynen.
"What was my first rule?" frågade jag. Louis teg ett tag.
"That we never EVER should tutch things.." sa han. "..But serioussly, you sounds like my mother." jag skrattade.
"good work." sa jag.
"Should we go now?" frågade Niall, som suttit tyst tillsammans med Zayn och Liam. Jag nickade, och vi gick ut. Medan vi gick så tog jag upp mobilen. Inga nya sms. Det stod en vit bil. Jag trodde inte mina ögon. Det första jag tänkte var att den liknade en limousin, och inuti gjorde det också det. Louis satt i framsätet, medan vi andra bestämde oss för vart vi skulle sitta. Killarna tvingade mig att sitta i framsätet, och sedan gick de belåtna in i bilen, och satte sig i baksätet.
"How does it feel to sit there?" frågade Harry. Han satt i ett bakvänt säte, som var mot mitt (dålig på att förklara, vet).
"shut up..." sa jag när de började skratta i baksätet. Jag korsade händerna över bröstet, och satt så hela resan, men vi fortsatte prata. Den enda som var tyst var Louis. Kanske var han koncentrerad, kanske inte. Men i varjefall var han tystare än vanligt. Och det gick han inte igenom utan att killarna försökte få ur honom något. Men han höll käft. När vi var framme vid Madamme's blev fans bortkörda, och vi gick in. Jag hade med mig kameran i en väska, och vi turades om att posera och att fota. Vid Lady Gaga vart jag småsur, för jag fick fota. Och framme vid Robert Pattinson, så vart jag ännu surare, för jag fick inte heller posera där heller. Jag höjde ögonbrynen när vi kom fram till Justin Bieber. Niall blev helt galen.
"BUT I DON'T WONT TO SHOT!" sa han. När Louis räckte honom kameran, så rusade han fram till JB-figuren. Jag stönade.
"I can do it." sa jag.
"Thanks!" sa han och, såg gladare ut. Då hördes en hund som skällde. Killarna såg sig omkring.
"Linn, do you have a dog in your bag?" frågade Louis förvånat. Jag skrattade, och höll upp mobilen. Det var Hanna som messat mig.
Hör upp, alla goa o glada! VI SKA FLYTTA TILL LONDON! :DD, Emelie vann HUR MKE PENGAR SOM HELST PÅ Postkodlotteriet. Har ni inte det där xD we are comming to London tomorrow, sistar :3 Och hur mår 1D 8D
Jag blev typ hur upphetsad som helst.
"HEJA MIG! HEJA MIG! HEJA MIG! HEJA MIG!" ropade jag och dansade en glädjedans. Louis, Harry, Zayn, Liam och Niall såg ut som 5 frågetecken.
"What the..." började Louis. "What are you saying."
"Ops... GO ME! GO ME! GO ME! GO ME!" sa jag istället.
"no.. I did'nt mean so..." sa han. "wazzup?" sa han och flinade.
"MY FRIENDS IS GOING TO MOVE TO LONDON!" sa jag och log. Louis lade en arm på min axel.
"Are they such so sweet as you are?" frågade han. Jag såg förvånad ut, och såg på de andra killarna. De bara ryckte frågande på axlarna.
Tack till c:
More Than This Kap.3
Jag vaknade nästa morgon av att det skramlade i köket. Jag gäspade, och sträckte på mig. Jag reste mig, och släpade mig långsamt ut i köket. Mormor stod och lagade amerikanska pannkakor.
"Hejhej gumman!" sa hon och log. "Sovit gott?" jag nickade sömnigt.
"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade jag trött.
"Ja, du kan ju kanske ta hand om våra gäster..." sa hon. VAD? VILKA GÄSTER?! Jag blev upphetsad, men försökte vara så normal som möjligt.
"Vilka gäster?!" sa jag. Mormor flinade.
"De är i vardagsrummet." sa hon. "Ehm... du kommer kanske få en chock..." hon log hemlighetsfullt. Jag såg förvånad ut. Chock? Vadå för chock. Jag började gå mot vardagsrummet. TV:n stod, på och i soffan satt... Jag vart minst sagt förvånad. Kanske tillochmed en chock. Niall, Liam och Zayn satt i soffan, och Louis och Harry satt i fotöljerna. Ehum... Okej, jag erkänner. Jag fick en chock...
"ehm... Guys? What are you doing here?" frågade jag. Louis såg på mig.
"What are you wearing?" sa han och log retsamt. Jag vart ännu mer förvånad.
"I asked my question first!" sa jag.
"But I'm older then you!" sa han.
"So..?" sa jag, och flinade.
"Uhm... no idea what that good for.." sa han och alla i vardagsrummet började skratta. "But..." sa han, och försökte överrösta skratten. Vi tystnade, och fnissade lite istället. "It was Harry's idea to go to your house." alla blickar riktades mot Harry.
"And what do you have to say in there defense?" sa Zayn, och flinade. Harry rodnade, och ryckte på axlarna.
"Maybe that we not must to wait for you outside..?" sa han, och det verkade som ett bra svar, för Louis sa bara;
"And now you must answer my question!" sa han och pekade på mig. Jag tittade ner på mina kläder. Jag hade bara på mig den gröna silkespyjamasen. Jag hade tänkt säga, men då skrek mormor att det var frukost, så alla stormade ut i köket. Vi åt under skrik, och gapande. Jag undrade hur mormor stod ut med oss. Sedan gick jag in på mitt rum, med killarna hack i häl. Framme vid dörren så såg jag mordiskt på dom.
"Okey guys.. rules to my rooms. Rule one; No one tuching something. Rule two; I don't want someone to go into my walking closet. Rule 3; no smoking!" sa jag. Sedan öppnade jag dörren, och gick in.
"GAH!" hörde jag Louis skrika. "I'm TUTCHING THE FLOOR! I'M SO SORRY!" sa han retsamt. Jag höjde ena ögonbrynet.
"funny." sa jag, innan jag gick in i min gigantiska garderob. Jag tog ett par svarta shorts, och vit tröja. Jag tog också, såklart, mina vita converse. Jag öppnade dörrarna till garderoben, och gick ut. Då såg jag till min fasa att de satt och gick igenom mina skype-meddelanden.
"FUCK YOU." sa jag och såg på Louis. Han såg förvånad ut.
"What?" frågade han. Jag pekade på datorn som han hade i knäet.
"So, what have you read?" sa jag mordiskt elakt.
More Than This Kap.2
Just nu sitter jag i planet påväg till London. Jag har sagt hejdå till Tuva, Annie och Hanna, och vi har kommit överens om att vi ska skriva till varann. En speciell mening som grep tag, som Hanna sa var;
"om du träffar One Direction, bjud på köttbullar!" jag antar att hin skämtade, men den stannade. One direction... Jag var inget stort fan, men de var väl okej... Jag orkar inte fundera mer, utan somnar.
Jag vaknar av att en flygvärdinna skakade liv i mig. Hon verkade vara engelsman, för hon pratar engelska.
"Escuse me, but we've landed in London." hon log, och jag nickade. Jag gick ut ur planet, och hämtade mina väskor.
"Linn!" hörde jag en välbekant röst säga. Jag vände mig om.
"MORMOR!" ropade jag, och kramade om min mormor. Hon ler.
"hejhej gumman!" säger hon och ler. "nu far vi till min lägenhet." jag nickar och ler.
Senare
Jag sitter på mitt rum. Jag har packat upp allt. Alltså, mormor har typ världens största lägenhet , och jag fick typ världens största rum, med EN WALKING CLOSET! Jag har faktiskt inte fyllt den, men..! Jag hör mormor komma.
"du borde gå ut och äta!" sa hon och flinade.
"men mormor, jag vill äta med dig när jag precis kommit hit!" sa jag.
"men det kan du göra imorgon!" kontrade hon, och hon vann på grund av det. Och nu är jag på en nandos-affär. Jag satt bara där, och jag var ensam. Så hördes det skrik utanför det där stället. Jag vände mig om, och det var en massa tjejer, och två högväxta män, som höll flickorna borta... Men från vad? Jag såg när dörren öppnades, och fem killar kom in i butiken. Butiksbiträdet pep lite, för hon var säkert lite av ett fan. De bad henne att låsa dörren, och hon gjorde det. Då kom de fram till att jag satt där. De kom fram till mig.
"Can we sit here..?" frågade en blond kille.
"Sure." sa jag och log lite. Han log tillbaka, och de satte sig. En brunhårig kille, med platt hår satt mittemot mig.
"So... Who are you?" frågade han.
"I'm Linn." sa jag och flinade. "And you're?"
"I'm Louis." sa han. Sen sa alla deras namn, och vi pratade och åt samtidigt. Jag lärde känna dom bra, och helt plötsligt var klockan sju. Vi gick hem, och nu hade jag fem nya kontakter i min mobil.
Så nu sitter jag här, på min säng, och ser på displayen. Där stod det
Hi Linn! Do you want to go to Madamme Tusaddes (stavning)? xoxo /harry
Jag log, och skrev;
Sure, where shull I meet you, guys? ;3
More Than This Kap.1
Jag heter Linn. Jag har precis fyllt 18, rättare sagt igår. Då fick jag fyra presenter;
*En Iphone 4S
*En Systemkamera
*Ett minne till Systemkameran.
*En tur-billjet till London.
Och jag skojar inte. Först trodde jag att mina föräldrar skämtade med mig, men det gjorde de inte. De hade bestämt sig för att SLÄNGA UT MIG... okej, inte slänga ut mig, men det var såhär:
De hade fått nog av mig. Nej, jag skämtar. Mormor hade bönat och bett om att jag kanske kunde komma dit, eftersom att hon bor där, och får aldrig träffa mig. Så då funderade de, länge. Till sist sa de ja till Mormors förslag, som var att jag skulle flytta dit. Men hon hade kanske tänkt ett tag.
Men mina föräldrar tyckte visst att jag skulle bo där resten av mitt skitliv, eller åtminstone tills jag fick tag på en egen lägenhet i London.
Just nu sitter jag och packar. 'bara det viktigaste får följa med.' sa mamma igår. Jag grälade på henne ett bra tag, men till sist gav jag mig. Det här skulle bli de sämsta dagarna i mitt liv, trodde jag.
Jag har packat en MASSA kläder igår, typ en hel väska. Sen får resten av sakerna ligga i handbagaget. Där har jag packat ner lite småsaker, kameran såklart, och annat viktigt. Typ smink.
Plötsligt hördes ett ljud. Det är en hund som skäller. Hundar förresten... Jag älskar de små lurviga djuren. Först tror jag att det är någon hund inne i våran lägenhet, men sen kommer jag på att det var min SMS-signal på min nya mobil. Jag låser upp den, och ser att det var Annie, en av mina bästisar som har messat mig. Jag läste sms:et;
Hej L! T (Tuva, min andra av mina 4 bästisar) sa att du skulle flytta Ä det sant? o:
Då börjar jag gråta. Jag sätter mig på sängen och bölar som en liten 5-åring. När jag lugnar ner mig skickar jag tillbaka;
Tjo A! Jo, det är sant :'c Kan du SMS:a dom andra så kan ni kma förbi?
Fem minuter senare kommer svaret:OFC. Vi kmr på stört men emelie kan inte komma hon är ju på dendära jobbansökningsgrejen, Som hon har väntat på jätte länge u know. POK. :3Nästa Del kmr efter 2 Kommentarer :3
HEJDÄÄÄR ;D
Hej och välkommen till våran lilla blogg! Här kmr Agenten,Stello&Bemzan att skriva sina 'storys' om 1D. :3
Så, ENJOY!♥
